Äntligen en diagnos!!

Det känns så skönt!! Missförstå mig rätt, pms är ett rent helvete att leva med men att jag hade rätt hela jäkla tiden och äntligen fått det bekräftat är så nice. Dessutom av en gynekolog som forskat i just pms.

Jag har kämpat och gör det fortfarande, kommer fortsätta med det också. Jag har “sjukdomen” och måste fortsätta försöka få min vardag att fungera ännu lite bättre trots den. Jag gör redan mycket och massor har fungerat, ändå är det fortfarande begränsande i perioder.

Pms kombinerat med utbrändhet och näringsbrister = Min diagnos.

Näringsbristen har jag hämtat mig riktigt bra ifrån fram tills nu men ska härifrån försöka balansera det som jag återfått. Det tar ju inte en kvart att få tillbaka alla vitaminer och mineraler som man har haft brist på, så jag fortsätter.

Utbrändheten jobbar jag på med Qigong, meditation, yoga och ska inom kort börja på en kominerad rehabilitering där jag både får lära mig att hantera stess och tankesätt för att inte hamna i ekorrhjulet igen, samtidigt som jag får utöva Qigong, yoga och andra avslappnande träningsövningar. Ska bli intressant och jag ser fram emot det, kommer skriva mer om det när jag kommer igång.

Pms:en är som den är men kan faktiskt underlättas. Mer information om PMS som jag fick reda på igår skriver jag om nedan.
Fick något son ska hjälpa kroppen att släppa på all vätska till att börja med. Den börjar jag med när jag känner att kroppen börjar svullna vid nästa cykel.

På resan har jag fått lära mig sjukt mycket, som jag egentligen inte ska behöva lära mig. Jag har ju fått leta reda på mina brister och orsaker helt på egen hand. Medan sjukvården helst har sjukskrivit mig utan antydan till rehabilitering. Den har jag stått för helt själv. Det dem har gjort är att ställa en på väntelistor för att den ena efter den andra inte har haft några svar, så då har jag slussats in och ut hos alla dess möjliga instanser. Men jag har inte haft den tiden att vänta!! Jag har läst, bett om prover, lagt om koster, läst lite mer, sökt andra vägar, skickat egen remisser, läst lite till och tillslut äntligen fått det jag någonstans visste hela tiden bekräftat. Det har tagit mig ett år av aktivt arbete och med facit i handen så har jag haft pms i 10+ år.

Men min personliga åsikt är att vi lever inte upp till den “braiga” vården som Sverige tidigare stått för.
I vården saknas personal, personal som faktiskt brinner för sitt yrke och är hängiven att hjälpa sin patient, pengar saknas också självklart för med mer pengar hade vi haft fler möjligheter till fler läkare så att dem som jobbar idag inte har för många patienter på sitt bord så att patienten i sig inte tas på allvar eller att symptom missas. Att en läkare med en handfull patienter faktiskt kan sätta patienten i centrum, då hade det dessutom funnits medmänsklighet inom vården och patienten hade inte bara varit en ruta på To Do listan som ska bockas av snarast möjligt. Idag måste man ha en sjukförsäkring som ger snabb och bra vård, något som långt ifrån alla har råd med. Men det är en helt annan debatt vi kanske är fler som vill ta upp här? Jag debatterar gärna med mitt eget facit i handen. 🙂

JAG har gjort ett grymt jobb det här året och för alla er som funnits vid min sida så tror jag att ni håller med 😉

PMS – Ytterligare lite information som jag samlat på mig

PMS handlar om hormoner som påverkar både det fysiska och psykiska. Jag själv gör jämförelsen som gynekologen förklarade som sådan: PMS är som ADHD, alla har det!! ( i det här fallet PMS så menar jag självklart kvinnor) Vissa mer och andra mindre. För mig som tillhör den gruppen PMS typ 2 så är det något som går ut över och som till och med kan begränsa min vardag.

Det är hormonerna varje månad som förstärker känslor och ger kroppsliga symptom. Enkelt förklarat.

Är jag ledsen, blir jag jätte ledsen. Är jag glad så blir jag jätte glad. Jag sväller och blir trött osv. osv. Men det man bör veta är att den ena menscykeln är inte den andra lik. Ena månaden kan vara ett rent helvete i tre veckor medan en annan månad så kanske man bara har mindre eller färre symptom. Många kvinnor lider inte av sin PMS men min finns där mer eller mest i ca 2-3 veckor varje månad.

Det som är skönt är att man vet att det går över (för ett litet tag i alla fall), man är inget jätte pucko när man får infall och det är helt okej att gråta för ingenting. Jag och mitt PMS-Monster ska nu försöka samarbeta 🙂

 

Den här bekräftelsen som jag fick igår, har lagt hundratals puzzelbitar på plats om jag blickar tillbaka på mitt liv som fertil. Det förklarar så mycket och det är jätte skönt!!

Och jag får inte glömma: Tack snälla hjärtat för att du alltid står vid min sida och stöttar mig i allt jag ger mig in i, för att du älskar mig för den jag är och för den kärlek du obegränsat ger mig! Vad hade jag gjort utan dig? (här hör jag dig säga med ett leende: Varit lika envis ändå!! Mycket möjligt men du gör min envishet lite roligare 😉 )

Vad säger du?