Idag byter jag siffror

Idag byter jag siffra på min ålder, från en 38 till en 39.
Ett år kvar till den magiska sifferbytningen, då jag byter ut 3 mot 4 som tiotal.

Jag hade en konversation med min syster igår som löd:

För att förtydliga så är det jag som är Delicatobollen, älskar den underbara bollen, syrran är Sid för att hon är så slow och vår vän Sandra är Zzzzz för att hon har en förmåga att somna i våra konversationer och vi hör hur hon snarkar. Syrran fick skicka en skärmdump från sin lur eftersom min inte behagar kunna ta någon på messanger.

För övrigt så känns det inte som om jag är den lastgamla i vårt gäng, jag har nog stannat utvecklingen i början 30-isch. 6-7 år hit eller dit känns inte av i vår gemenskap. Vi har verkligen sjukt roligt ihop.

Jag vill göra en massa saker innan jag fyller 40 men vet inte om jag kommer att uppfylla alla dom viljorna, vi får helt enkelt ta och se vad det här magiska året har att ge mig.

Det är ju inte bara åldern jag byter ut, jag ställde mig nämligen på vågen i morse och den fick helt klart den här dagen att börja bra. Jag har haft ett delmål att byta ut 65 ett bra tag nu och dagen till ära sprängde jag det målsnöret. Det var inte siffran bakom komma tecknet som hade ändrats denna gång, utan även entalet. Äntligen visade vågen 64.någonting och inte 65.någonting.

Today is my dag!

 

Skitsur & Stolt

Mixade känslor gällandes detta.

Oliwer är en varmhjärtad, godtrogen, ärlig, pålitlig och mjuk kille. Egenskaper jag har planterat så väl hos mitt barn. Egenskaper som jag tycker alla ska bland många andra när dom blir vuxna människor. Jag är stolt över det jobb och den uppfostran jag gett honom, därför skär det så oerhört i mitt hjärta när denna kille får alla motsatser tillbaka.

Oliwer sålde sitt XBOX för att köpa PS4, som alla vänner har. 
Jag förbjöd honom att själv möta en köpare på en förorts station och förstod att hans fina sidor skulle kunna komma till skada, om det ville sig illa. Att sälja något ska i dagens samhälle ske under kontrollerade former av övervakning, oavsett hur gammal man är tydligen.

Han lyssnade på sin strängt oroliga mamma och sålde sitt spel tillsammans med sin pappas övervakning, vid ett annat tillfälle.

Nu hade han pengarna för att kunna köpa sitt efterlängtade PS4. Han hittar ett prisvärt sådant på Shpock. 
Han är stolt när han informerar mig om att han har tagit det säkra före det osäkra och bara swishat hälften av pengarna, eftersom säljaren skulle skicka spelet. 
Godtrogen som min son är så betalar han andra halvan så snart han fått spårningsnummer på paketet. Där var hela betalt!

Med en vrede som han bara tillåter komma ut i rinnande form av tårar vägrar han öppna paketet som han hämtat ut någon dag senare.
Rebecka öppnar det när jag tittar på och i påsen med tejp runt ligger det två tjocka böcker. Två böcker!! Det var vad han mottagit. Man blir ju så jävla förbannad över att det finns sådana som satt ett beteende som detta i system. Två olika swishnummer, en säljare som enligt appen ska finnas i Uppsala och två böcker med en adress från Malmö. Dessutom ett medskickat kontoutdrag från 2003. Gaaah!

 Mitt mamma-hjärta sänder mig otaliga signaler. “Han får se det som en läxa, han tycker ju ändå att vi inte litar på någon främling i sådana situationer”, “Jag hjälper dig självklart att anmäla, vi måste ju i alla fall försöka. Om inte annat gå den s.k. rätta vägen” (Där kom min orubbliga rätt & riktigt sida fram).

Mitt hjärta gråter för att jag förstår honom samtidigt som att jag måste lära honom hur den hårda världen idag fungerar. Jag måste se till mig själv i samma situation, ingen hade gett mig pengarna jag förlorat och jag skulle också behöva gå den rätta vägen. För att sedan hoppas att jag kanske får tillbaka mina pengar, trots att mångt och mycket säger att det sällan blir så i dessa bedrägerier. Och där är jag tillbaka till att vilja badda in honom i bomull och laga dom sprickor någon skapat i det fundament jag under många år förankrat i form av barnuppfostran.

Det gör mig så jävla förbannad att inte alla barn får det fundamentet, att dom sedan växer upp och gör sådana saker mot dom som aldrig skulle göra det mot någon annan.

Försökte förklara för Oliwer att vi måste anmäla, att oavsett om han får pengarna tillbaka eller inte, så den som lurat honom inte får fortsätta.
Här kommer vi till vårt dagliga rättssystem, som även dom har så många sprickor i sitt fundament. Jag vet mycket väl att detta inte är någon speciell prio men jag hoppas, jag hoppas verkligen att dom kan spåra swishbetalningarna till konton som leder till någon/några. Så att Oliwer kan få bekräftelse på att han gjorde rätt, att han får veta att anmälan inte bara lagt ned. Att någon gjort sitt yttersta för att inte fler ska bli lurade, för att Oliwer gjorde sin del och anmälde.

Jag vet att det finns värre fall som går åt helvete men måtte han få denna bekräftelse, som faktiskt skulle laga det spruckna fundamentet en aning. Som skulle ge Oliwer en bekräftelse på att det lönar sig att göra rätt.

Det gör mig stolt att han gjorde rätt, hela vägen.

Han är en godtrogen, ärlig, lojal och underbar kille. Egenskaper som någon utnyttjade. Det gör mig skitsur. 

 

Mycket nu

Jag kan bara fortsätta att ursäkta mig, framför allt riktat till mig själv eftersom jag bloggar mestadels för min egen skull. 
Fast till och med jag kommer nog att förlåta mig själv när jag en dag tittar tillbaka i bloggen och läser nedanstående inlägg. Dessutom retar appen gallfeber på mig, fungerar ju inte alls, vilket gör det ännu svårare att få rutin på bloggandet.

Det har varit lite kaotiskt den sista veckan. Inte nog med att jag har alla bröllopsbilderna att redigera när jag inte jobbar, vilket jag gör heltid numer (ett inlägg om det försökte jag ladda upp från appen, så det får vi ta sen) men i måndags fick jag ett telefonsamtal från Lelles jobb. Han hade varit med om en arbetsolycka och klämt tummen. 
Jag vet, klämt tummen! Den tanken slog mig också när jag meddelades olyckan, innan mina tankar hann reflektera över vilka vikter han egentligen jobbar med.

Eftersom han är bärgare så är det alltid tunga saker, den här gången skulle dom bärga en lastbil varav Lelle kläms mellan lastbilen och fästanordningen på bärgaren. Ett X antal ton. Han stod därför och väntade på ambulansen med tummen i munnen. Bara där visste jag att det var illa. Lelle är till mångt och mycket en macho-man men när han (eller hans kollega i det här fallet) tillkallar ambulans så är det illa.

Lelle skickade senare en bild på tummen och av respekt för kräsmagade, inkl. mig själv, så lägger jag inte upp bilderna i bloggen. Inte på någon social media för den delen. 
Men för att ge er en bild av hur det såg ut så var tummen mosad från nagelfästet och uppåt, hade dessutom spruckit på tvären. 
När dom skulle sy ihop honom (efter röntgen och diverse annat) så var dom tvungna att kapa en bit av skelettet för att kunna få över skinnet. Han amputerade rätt och slätt.

Tack och lov så hade inte tummen krossats eller brutits på något annat ställe.

Eftersom han har gått på starka smärtstillande så har jag fått köra honom till återbesöket på kirurgen, tagit hand om alla försäkringspapper och det mesta i hushålls väg, Därför har både bloggen och bröllopsbilderna blivit lidande. Jag har bara mina vakna timmar på mig att göra allt.

Mitt stackars hjärta kämpar. Inte nog med att tummen smärtar utan han har fått problem med magen (gallan eller något) p.g.a. medicinerna han måste äta.

Igår kväll satte jag ihop ett utkast av bröllopsboken, kan dock inte visa något ännu eftersom jag vill ha brudparets tillåtelse men förhoppningsvis kommer det.

Nu åter till vardagens alla måsten, i skrivande stund är frukosten nere och jag ska göra mig klar för jobbet. Men vi höres när du minst anar det.

Kram!

Catch it!

Tänk vad vardagarna fyller ens dagar, nu har jag fullt upp igen. Utöver dagarnas alla måsten så bollar jag just nu med flertalet större projekt, som för mig är stora.

Fredagen bestod av jobb halva dagen, sen fick faktiskt jag och Lelle lite tid tillsammans på eftermiddagen. Självklart kröp sig några måsten på och vi fokuserade på att fredagshandla och slänga ut julen. Jag är lite så, när julen är över så ryker den enda lilla tomten som pryder vårt hem under den högtiden. När nyår har passerat ryker allt. Då vill jag ha neutralt innan våren ska få pryda med tulpaner och färger.

Lördagen bestod av mindre veckohandling innan Ängla skulle på sin ridning. Medan Ängla rider så sällskapar vi med vänner, vars barn också rider, i cafeterian. Trevligt.
När vi anländer hem så väntar svärföräldrarna och det är dags att fira Lelle som fyllde år tidigare i veckan. Kvalitetstid med familjen när den är som bäst.

Idag har jag mått mindre bra, vet inte om det är levaxinhöjningen eller andra hormonobalanser som spökar. Tog mig tid att springa ut med ungdomarna för att fånga dom på bild.
Det var dock så kallt, så det som fångades på bild fick helt enkel bli som det blev. Bjuder på några bilder här:











Dom här två kan verkligen förgylla vilken dag som helst, härligt att få fånga dom på bild!

Jodprov – Barn

Idag tar Ängla sitt jodprov, för att kontrollera om hon har brist. 

Åker och lämnar in det på posten innan jag åker till jobbet, sen väntar vi någon vecka på svar. 

Väntar fortfarande på remiss till barnmottagningen…. 

Så vad innebär jodbrist? Vad ger det för symptom? Läs om det i länkarna nedan:

http://kurera.se/sa-vet-du-om-du-har-jodbrist/

http://kurera.se/jod-i/

Helg i gott sällskap 

I lördags kom mina kära svärföräldrar för att fira mig, ja jag har ju hunnit bli ett år äldre under förra veckan. 

En fika innan dom även följde med till Änglas ridning, vilket uppskattades enormt av både Ängla och oss. 

Att få visa farmor och farfar när hon gör det hon gillar mest var så himla roligt. 

Efter middagen hade hon bokat in övernattning borta så det blev vi vuxna som umgicks… Tills jag somnade. 

Söndagen bestod av den obligatoriska fickan med Vera och Matti, alltid lika trevligt. 

Sen hade jag kvalitetstid med Sis, som vanligt jätte seriösa 

Ovanligt nog så blev vi seriösa och installerade hennes folie maskin så samtidigt som jag fortsatte bygga hennes nya shop. 

Ny kommer det hända grejer ☺️

Ängla behagade komma hem till middagen och jag hade lovat henne att färga hennes hår, hon är väl påväg in i tonåren eller någon liknande utvecklingsfas 

Blå/grön is da slit tydligen. 

Vill hon prova så får hon ☺️

Helgen har i vanlig ordning gått för fort. 

Prover & remiss

I tisdags skickade jag iväg mitt jodprov till Tyskland, inväntar nu svar som lär dröja någon vecka. 

Igår beställdes ett likadant prov för Änglas räkning. Lika bra att ha svart på vitt redan från början. Hon tar sitt på måndag. 

I tisdags ringde jag även till vårdcentralen för att få komplettera Änglas prover, vi kunde dock inte få en tid förrän slutet av mars. Vilket bara det är skandal. På eftermiddagen ringde vår läkare efter att ha sett Änglas provsvar. 

“Det kan nog faktiskt vara så som du trodde, är Ängla har hypotyreos”

Hon skickade omgående iväg en remiss.  Jag uppskattar att hon ringde, inte väntade med att jag skulle få svar med snigelpost. Jag uppskattar också att hon faktiskt agerade. 

Nu h hoppas jag att vi får en vettig läkare på barnspecialistmottagningen. 

Igår rådfrågade jag min alternativmedicinare angående Ängla. Ängla sätts in på Q10 omgående och efter att vi gjort utredningen ska hon äta samma Multivitamin som mig. 

Vi styr omgående in Ängla på mer glutenfri kost än vad hon redan äter och tar senaste bort mjölkprotein. Men vi gör det successivt. 

Så vad innebär detta rent ekonomiskt? Om jag kostar massor för att hålla min kropp i balans så blir det nu en ännu större ekonomisk börda att bära. Men vad gör man inte för familjen? 

Jag har kunskapen och kosta vad det kosta vill men Ängla ska inte behöva ta samma resa som mig. Nu ska jag se till att det görs rätt från början. 

Oliwer då? Jag misstänker någon sköldkörtelsjukdom även där men han är spruträdd och hör måste jag dessvärre invänta honom och hans mod till att ta prover. Här är jag dock rädd för att han kommer att må jätte dåligt innan han blir redo. Ett jobbigt dilemma. 

Frustrationen total 

Jag har under ett år sagt till Lelle att om Ängla inte växer i sin kostym så kommer jag att kontrollera hennes sköldkörtel och hormoner. 

Efter att ha sett henne gråta för att hon blivit retad, inte velat bada eller ha idrott, ifrågasatt sig själv högt för att hon vill höra om jag bekräftar eller förnekar, tvivlat på att hon är söt, klappat sig på magen för att sedan dra in den framför spegeln. 

Vi kom fram till att göra vad vi kunde först. 

Efter insatt ridning som aktivitet och med en kost liknande min till mestadels, så går det inte åt rätt håll. 

Jag tog beslutet,  bokade tiden och informerade läkaren vilka prover jag ville skulle tas. Hon tittar på Ängla och säger att hon inte har hypotyreos. Att hon kommer att dra ut sig men eftersom jag har det o släkten så tog hon dom vanligaste proverna, om det mot förmodan skulle visa avvikande så skulle hon ta dom andra proverna jag bad om. Men dom skulle inte vara avvikande, det såg hon. Jag som mamma ska inte vara orolig. 

Jag är inte orolig, jag är en mamma med kunskap som vill hjälpa mitt barn när jag ser att det inte är som det ska. Jag hatar när en läkare ser känslor som en diagnos. 

Och idag såg jag proverna. Jag hade rätt igen!! Min dotter har ett skyhögt TSH och brist på T4. Min dotter har en sjukdom som är livslång, som kräver medicinering,  som kan få henne att må så himla dåligt. 

Kunskapsmössan växte ytterligare på mitt huvud, jag satte kniven i det slutgiltig meddelandet i det stenhårda bordet.  Jag hade rätt… Ännu en gång! 

Nu besitter jag tack och lov så mycket kunskap att jag kan slåss mot vården för att Ängla så få sin rätt till RÄTT vård. 

Jag går in med taggarna utåt, det har sjukvården lärt mig att man måste göra. Jag har kunskapen vilket också skapar orken att slåss för rätt saker. 

Mitt barn ska älska sig själv precis som hon är och få den hjälp hon har rätt till! 

Till alla att ha i bakhuvudet: En negativ känsla är ingen diagnos, det är ett symptom