Provsvar – Jodbrist?

Det var bra länge sedan jag skrev, vardagspusslet har inte riktigt gett mig tid. Dessutom så följer jag en serie från USA ang. all problematik som omfattar sköldkörtelsjukdomar, oerhört intressant.
Man blir både lättad, frustrerad, arg och peppad. En fråga jag ställer mig ju mer jag lär mig är, vad lärde sig läkarna på läkarlinjen? Vad är det som gör att man måste slåss och lära sig allt det här innan man får rätt hjälp? Det är väl ändå en läkares uppgift att veta sådant? Framförallt en endokrinolog.

Jag står med vardera ben på varsitt område, ett ben i svensk sjukvård och ett ben i alternativmedicinen. jag lutar väldigt starkt åt det alternativa alternativet. Utan det hade jag inte mått så här bra idag och jag har inte lagt alla pusselbitar ännu.

Jag och Ängla har fått tillbaka våra provsvar ang. mängden jod i kroppen. Jod är ett oerhört viktigt ämne för att sköldkörteln ska fungera. Så hur såg våra prover ut?

Ängla ligger precis över lägsta referens, 121 då referensen är 100-400.
Vad jag vet hittills så behöver hon inte komplettera med jod, däremot kommer hon behöva tillskott av Selen som är ett viktigt ämne för att jod ska kunna hjälpa sköldkörteln att skapa sköldkörtelhormon.

Jag ligger back, riktigt back. 28 med samma referens 100-400.
Jag har en kraftig jodbrist som måste åtgärdas innan min sköldkörtel förstörs och blir sjuk.

Idag vabbar jag med Ängla och jag har dessutom ett telefon möte med min alternativmedicinare senare i eftermiddag, ska bli intressant och se vad upplägget blir.

En läkare som är intressant att lyssna på är Jorge D. Flechas, ska ta mig tid att titta på fler föreläsningar med honom. Se en föreläsning nedan om du känner dig manad. 

Varför är Jod en så viktig del? Är det verkligen så att det inte är vanligt förekommande i Sverige, eller? Man kan faktiskt förhindra hypotyreos om man upptäcker jodbrist i god tid, varför kontrolleras inte detta av läkare? När man lägger sitt eget (och nu ens barns pussel) för att få rätt vård och behandling så väcks hela tiden nya frågor. Jag lär mig saker varje dag vilket kan ge oss bästa möjliga förutsättningarna. Jag vässar hornen mot svens sjukvård och jag står för vad jag kan. Kunskap ger makt men det inte är inte alla öron som är öppna för den…ännu.

Frustrationen total 

Jag har under ett år sagt till Lelle att om Ängla inte växer i sin kostym så kommer jag att kontrollera hennes sköldkörtel och hormoner. 

Efter att ha sett henne gråta för att hon blivit retad, inte velat bada eller ha idrott, ifrågasatt sig själv högt för att hon vill höra om jag bekräftar eller förnekar, tvivlat på att hon är söt, klappat sig på magen för att sedan dra in den framför spegeln. 

Vi kom fram till att göra vad vi kunde först. 

Efter insatt ridning som aktivitet och med en kost liknande min till mestadels, så går det inte åt rätt håll. 

Jag tog beslutet,  bokade tiden och informerade läkaren vilka prover jag ville skulle tas. Hon tittar på Ängla och säger att hon inte har hypotyreos. Att hon kommer att dra ut sig men eftersom jag har det o släkten så tog hon dom vanligaste proverna, om det mot förmodan skulle visa avvikande så skulle hon ta dom andra proverna jag bad om. Men dom skulle inte vara avvikande, det såg hon. Jag som mamma ska inte vara orolig. 

Jag är inte orolig, jag är en mamma med kunskap som vill hjälpa mitt barn när jag ser att det inte är som det ska. Jag hatar när en läkare ser känslor som en diagnos. 

Och idag såg jag proverna. Jag hade rätt igen!! Min dotter har ett skyhögt TSH och brist på T4. Min dotter har en sjukdom som är livslång, som kräver medicinering,  som kan få henne att må så himla dåligt. 

Kunskapsmössan växte ytterligare på mitt huvud, jag satte kniven i det slutgiltig meddelandet i det stenhårda bordet.  Jag hade rätt… Ännu en gång! 

Nu besitter jag tack och lov så mycket kunskap att jag kan slåss mot vården för att Ängla så få sin rätt till RÄTT vård. 

Jag går in med taggarna utåt, det har sjukvården lärt mig att man måste göra. Jag har kunskapen vilket också skapar orken att slåss för rätt saker. 

Mitt barn ska älska sig själv precis som hon är och få den hjälp hon har rätt till! 

Till alla att ha i bakhuvudet: En negativ känsla är ingen diagnos, det är ett symptom

Ett barns jul…

…kan se så otroligt olika ut.

Jag läste förra årets inlägg vid den här tiden och slungades tillbaka till mina jular som barn. Hemska! Hur mycket välvilja det än kanske fanns så blev det inget man vill minnas. 

Vems fel var det? Dom vuxna som valde den förbannade julölen och snapsen som glatt ska sjungas ner i strupen. Mittemot sitter det lilla barnet och studerar den tradionsenliga ljusstaken i miniformat, alla hade varsin vid bordsplaceringen, för att greppa en liten trygghet medan alkoholen förvandlade dom vuxna till främmande människor som slutligen blev monster.

Jag är så tacksam för att jag har valt en nykter livsstil, för mig och min familj.

I övrigt har jag nog samma känsla som förra året, jag håller nog tummarna i bakhuvudet fortfarande. 

Min allra största önskan är fortfarande en jul med hälsa och samhörighet med hela familjen. Allt materiellt hamnar långt ner på min önskelista varje år. Men man får aldrig sluta önska sig saker och drömma, det stoppar utvecklingen 😉

Jag skulle vilja att alla barn har en jul som bringar trygghet och kärlek. Sätt allas behov först, har man behov av att dricka på julafton har man ett problem. Antingen ett missbruk eller så har man glömt att se sina barns behov.

Trygg jul, för alla.

Läs förra årets inlägg om min julkänsla här

Tandläkarskräck 

Sitter i skrivande stund hos tandläkaren, under observation för att Oliwer piggnar till efter lugnandet. 

Han har sådan hemsk tandläkarskräck eller mer spruträdsla, den är gigantisk. som en klo som vrider honom i stycken. 

Vi har kört KBT, mutat, straffat, lustgas och lugnande. Just nu har straff som låses upp vid genomförd behandling och genererar i stor belöning samt lugnande gett bästa resultat.

Men fy fan vilken pärs man går igenom som mamma, oavsett barnets ålder. tårarna rann när sprutan var avklarad, av lättnad och stolthet. Jag har tömt min energi och då är detta bara en lagning. Min hjältar är föräldrar till svårt sjuka barn. Störta hjältarna oavsett behandling så är det barnen. 

Jag har aldrig sett sådan ångest och nervositet yttra sig som när Oliwer skakade ofrivilligt när adrenalinet pumpade som mest, av ren rädsla. 

Idag, precis som varje dag, är jag sjukt stolt över att vara din mamma.

Det var mod och ett jävla anamma som gjorde att du grejade det. Jag om någon vet hur det känns. Du är bara så grym 💜

Obligatoriska mammatestet

Jag har, precis som alla andra på Facebook, gjort testet på mina barn.

1. Oliwer 15 år
2. Ängla 10 år

  1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
    1. Jag älskar dig mest på globen
    2. mmm…Lycka till
  2. Vad gör mamma lycklig?
    1. mmm…att se mig göra det jag älskar
    2. Att hjälpa mig med saker
  3. Vad gör mamma ledsen?
    1. När jag är ledsen över någonting
    2. När pappa skäller på mig
  4. Hur får mamma dig att skratta?
    1. Vet inte
    2. Göra roliga miner
  5. Hur var mamma som barn?
    1. Självständig
    2. Jobbig
  6. Hur gammal är mamma?
    1. 37
    2. 37
  7. Hur lång är mamma? (rätt: 1.64)
    1. 1,67 kanske
    2. 1 meter och 57 centimeter
  8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
    1. Måla, Rita, blogga, design
    2. Måla
  9. Vad är mamma bra på?
    1. Du är bra på många saker
    2. Måla
  10. Vad är mamma inte så bra på?
    1. Sjunga
    2. Jag vet!! Att vara seriös
  11. Vad jobbar mamma med?
    1. Design, data, kläder och tryck
    2. Trycka kläder
  12. Vad är mammas favoritmat?
    1. Billys Panpizza, skoja bara, fan vet jag
    2. Pasta Carbonara
  13. Varför är du stolt över mamma?
    1. För att du alltid finns där
    2. För du är en snäll person
  14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
    1. Mamman i superhjältarna, håller koll på sina barn fett mycket
    2. Långben
  15. Vad gör du och mamma tillsammans?
    1. Designar och snackar kläder
    2. Håller på med kaninen, kollar tv och handlar
  16. Vad är likt mellan dig och mamma?
    1. Jag är inte lik någon, jag är mig själv
    2. Min näsa, hela vi
  17. Vad är olika mellan er?
    1. Att mamma tror att man kan planera sitt liv
    2. Jag gillar inte att ha halsband
  18. Hur vet du att mamma älskar dig?
    1. Du säger att du älskar mig ofta och jag vet det alltid i huvudet
    2. För att du alltid säger ”Jag älskar dig Bänglo, vad du än gör”.
  19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka?
    1. Stan och shoppa
    2. Skara Sommarland eller IKEA

Dessa älskade små barn, ni får mig att le ända in i hjärtat. Tack vare dessa frågor så vet jag att jag rotat ett av dom allra viktigaste budskapen jag har till er. JAG ÄLSKAR ER!!

Löss, Lakrits & Läxläsning 

När Oliwer kom hem i måndagskväll gjorde han en spontan men tydligen en rutinmässig luskamning innan duschen. 

Det visar sig att Oliwer och hans syskon hos pappa haft löss och gått igenom två behandlingar. En liten lus hade tydligen överlevt!

Oliwer fick därför vara hemma från skolan igår morse för att genomgå ännu en behandling och på kvällen var det familje-lusnings-koll. Alla var fria men vi fortsätter kamma i 10 dagar.

På lunchen var jag hemma och passade på att leka lite med vår nya familjemedlem, Lakrits. Hade under förmiddagen dock fått en massa selfies av Lelle och hans nya homie.

Mysstund….tydligen.

Hittad i deras kurragömma lek.

Så när jag ändå var hemma passade jag på:

Möt Brolle 😂

En pokémon

Och frihetsgudinnan 🗽 

Lakrits älskar när man friserar honom. 

På kvällen var det rengöring av Fluffys (Änglas hamster) bur och Läxläsning med Oliwer. Jag är grym på negativa tal, tydligen. Den ändå gången man använder sig av dessa tal är väl när det går från kallare till varmare g grader utomhus, om ens då. 

Sen blev det till att hjälpa Lelle med IT frågan: Hur skickar jag in den här blanketten på webben?? Svar: våga trycka på skicka. 

Blev ingen egentid men ack så mysig familjetid. Ta hand om dom du älskar och gör det i nuet, gör dom tråkigaste stunderna till fina och roliga…. Tillsammans 💜

LP skiva med längd

Det här är mina hjärtan och mina mirakel.

Eftersom jag inte trodde att jag skulle få uppleva biologiska barn (läs mer om det under kategorin ”Min biografi”) så var lyckan total när Oliwer föddes, han klarade det! Jag klarade det!

Idag är han inte den lilla krabaten som jag vakade över dygnet runt i en mors oro att någonting skulle ta honom ifrån mig. Jag har delat alla känslomässiga tillstånd med honom. Vi har skrattat (mycket), vi har gråtit, vi har argumenterat, vi har bråkat och jag har älskar varje stund av att få se att han visar alla sina känslor.
Han är varm, omtänksam, smart, lat, humoristisk och är grym på att argumentera. Det sistnämnda är en utmaning för en förälder som sätter gränser, regler, struktur och rutiner. Jag måste veta varför jag sätter något av det, framför allt när jag ska ge konsekvenser för hans ibland impulsiva handlingar och envishet som kan försätta honom eller andra i en orättvis situation. Vilket sällan händer men när det händer att han bara för egen vinnings skull glömmer sina medmänniskor för att nå sitt mål så måste jag se till att han bibehåller sin omtänksamhet, respekt och uppskattning för nära och kära. Det är mitt jobb som mamma att grunda värderingarna på alla plan.

Oliwer

Han är så fin, utifrån och in! Och han är en gigantiskt del av mig.

Ängla kom som en liten Ängel, därav namnet. Hon gav mig rättvisa för de beslut jag tidigare tagit vid graviditeter efter Oliwer. Utan mina beslut hade Ängla inte funnits.

Den här donnan har också en humor utöver det vanliga. Hon är oerhört smart, lillgammal, omtänksam men med en envishet som slår Oliwers med hästlängder. Hon är oerhört rätt och riktigt och tar gärna över rollen som lill-mamma när storebror testar gränser oavsett storlek. Hon påpekar att han inte städat sitt rum eller att han tagit en kaka utan att fråga, ingenting får vara orättvist i hennes värld. Det ska vara lika.

Trots att hon vet vad som är rätt och fel så ligger slarvern väldigt nära till hand och till skillnad mot storebror så strör hon ut saker i hela hemmet. Hon har däremot väldigt många frågor, alltid! Nu senast så ville hon köpa ett fosterbarn i bristen på småsyskon. Hon undrade om man köpte dom på nätet eller hur det gick till, om man måste lämna tillbaka dem eller om man får behålla dem. Nu har hon bytt önskemålet och tjatet om hund mot fosterbarn och trots att man förklarar ansvarstagandet och att det kommer på både gott och ont så hör hon endast det goda. Allt i hennes värld är gott. Alla personer, har sedan hon varit liten, varit goda. Kan bero på den charm hon alltid haft.

Hon har bla. själv adopterat två morfäder i brist på sina egna biologiska morföräldrar. Fixat!
Hon har ett hunddagis att spendera tid på i brist på egen hund. Fixat!
Hon sparade till en hamster i brist på husdjur. Fixat!

Ängla-LP

Ängla har precis sett en LP spelar för första gången, hon är riktigt imponerad!

Denna donna har mål och hon når dem till varje pris!

P7189998

Utan dessa små egenskaper i mitt liv hade det aldrig förgyllts på samma sätt!

Nu börjar dock Oliwer att utebli hemmamiljön mer och mer, han är ju 15 och har sin första riktigt stora kärlek med en familj som välkomnat honom precis lika mycket som vi välkomnat henne i vår. Med mer avskilda möjligheter väljer de oftast att vara hos henne, vilket gör att jag måste bita ihop och låta honom vara lycklig i min frånvaro….igen. Jag är i och för sig härdad eftersom jag och Oliwers pappa har varit separerade sedan han var mini.

Jag säger nu som jag alltid sagt: ”Så länge du är glad och lycklig Oliwer, var du än är, så är jag också det”.

Jag är så stolt över mina krabater! Fina personer med gudomliga värderingar. Jag är stolt att vara deras MAMMA!

Från långt till kort

Så här såg Oliwer ut innan påsklovet:

50

Julafton4

Julafton3

jagoolli

Han spenderade en hel del tid hos flickvännen och en av dagarna kom han hem så här:

O-klippt

En ny Olli med kort hår 🙂

Jag minns dock när min stora kille var liten och älskade bilar, lego och Turtles. Det var hans big heros. Lite kortare, lite rundare och lika söt som nu.

oliwer_54717866

Min lilla goding!!

Jag är grymt stolt över detta barn. Han är smartare än smartast, vilket sätter min roll som förälder på sin spets ibland. Han är bara 15 men uppfattas som mycket äldre. Han har planer för vad han vill bli när han ska välja inriktning till gymnasiet. Han har mål och drömmar, ibland sätter det praktiska bara stopp för vad han vill göra. Släpper denna kille in någon i sitt hjärta så gör han det med hull och hår, vilket kan vara till både hans för och nackdel. Men har du fått en plats så kommer du garanterat att få stanna, så länge du vårdar platsen ömt.

Han har en humor som få.

Jag minns ett specifikt tillfälle som garanterat ger er en bild av hur smart detta barn är, jag har fler i och för sig. Men redan som liten på bilden ovan så har Oliwer satt sig i en situation som kräver konsekvenser, han sysselsatte sig med att argumentera (argumentationernas mästare nr.1) för att inte lägga sig ner och sova. Den här gången sa Lelle att om han fortsatte så skulle han ta bort alla Turtles saker ur hans rum, för att han sedan skulle få förtjäna en i taget. ”Gör det då”, sa Olli.

Lelle plockade i timmar. Det var sackosäckar, påslakan och örngott, filmer, gubbar, bilar, strumpor, tavlor, svärd, muggar, lampor….osv. Han sprang fram och tillbaka mellan Oliwers rum och förrådet för att hålla fast vid vad han sagt och inte ge efter som uppfostrande förälder. Själv satt jag och skrattade tyst i soffan för att jag visste att han trampat på alldeles för djupt vatten.

Några timmar senare var hela rummet rent, inte så mycket som ett skal från en Turtles syntes och det såg ut som om Oliwer inte ägde en pryl, förutom möbler och avklädda sängkläder.

”Så! Nu har du ingen turtles kvar”, sa Lelle.

”När du ändå plockar ut mina turtles kan du ta den här boken som jag precis läst klart”, sa Oliwer och räckte honom en turtlesbok. Vände sig om och sov.

Vem hade vunnit? Lelle som stod fast vid sin upfostrande konsekvens eller Oliwer som under tiden läst en massa turtles och dessutom fått vara vaken i några timmar till?

Kan inte sticka under stolen med att han var kortsiktigt riktigt smart där. Annat var det när han vaknade nästa morgon och ville ha sin turtlesdräkt 🙂

Inte alltid lätt att vara förälder. Inte lärare heller för den delen. Han fick sin lärarkår att ringa Uppsalas högre skikt inom visdom en gång, genom att ställa frågan: Varför heter det ibland Great Britaien och ibland United Kingdom.

Han hade redan googlat fram svaret själv innan Uppsalas smarta och lärarkåren på skolan återkom i frågan.

That´s my kid!