Ännu lite större…

Idag är det en lite större dag, när man börjar en högre årskurs känner man sig lite större 🙂

Ängla duschade utan tjat i morse, tydligen för att hennes fröken har sagt att man faktiskt måste lukta gott 😀 Tänk vad fröknar kan lära barnen, själv som förälder så tjatar man sig blå innan man kommer i konflikt med barnet och det surigt står i duschen för att bli ren. Allt för att man som omhändertagande förälder vill att ens barn har en bra hygien, för att man faktiskt bryr sig om dem. Nä, då är man elak.
Hon stod i alla fall och sjöng för glatta livet innan hon kom ut och skrek argsint för att hon verkligen HATAR borsten. Hon är hår-öm och har tjockare hår än en häst har man. Ingen lätt nöt att knäcka…

Väl i skolan var hon så stor och placerade alla sina saker i sitt skåp, att få skåp var nog bland det mest spännande.
Hon satt först i klassrummet och talade om för mig att extrakläderna inte skulle vara i skåpet utan i lådan som finns i kapprummet. Hon kan och hon ser till att det blir rätt och riktigt 🙂

Ska bli spännande att se hur hon har haft det idag, som 2:a klassare!

Oliwer däremot började högstadiet idag. Högstadiet!!
Jag har nog så svårt att släppa på gränserna för hur självständig han kan tänkas vara vid 13-års ålder. Det är liksom som en ny värld när den lilla kramgoa killen i knät helt plötsligt vill åka in till Gröna Lund med sina kompisar, men tillslut bestämmer sig för att inte göra det. Allt för att mamma har satt en deadline på att klockan 21:00 ska tåget vara på hemmaplan och hon ska dessutom ha alla kompisars telefonnummer, kontroll-prata med kompisarnas föräldrar och han själv ska behöva ringa vid varje anhalt han anländer till.
Jag vill inte att min kille “ränner” i stan hur som haver, jag vill i alla fall veta vart jag ska börja leta om han har förflyttat sig där inne. Jag vill inte att han är ute och “ränner” på kvällarna, framför allt inte i stan en lördagkväll. Jag vill dessutom höra mig för vad som gäller för kompisarna och att vi faktiskt är fler föräldrar som står redo att leka utryckning i klubben Akuta-hysteriska-och-något överbeskyddande-föräldrar-i-jakt-på-att-styra-upp-kontrollen.

Nog för att jag måste låta honom bli allt mer självständig men det får vara någon hejd på vad barnet vill och verkligen får igenom. Inte kanske alltid så lätt att förstå att allt jag som hans mamma gör är för hans eget bästa.

Nä, nu ska den här sura, elaka mamman ta en kaffe och glädjas åt att sonen kommit in på musikskolan för gitarrlektioner! (3 år efter ansökan)

Hur gör/gjorde eller kommer ni att göra med era tonåringar??

Vad säger du?