Åter till rutiner och bevarad forntid

Då har vi lagt ännu en rutin i vårt pussel efter julen, igår var det dags för Änglas ridning att ta fart igen. Gladare unge får man leta efter.

Trots att hon var med pappa till läkaren i torsdags, för öroninflammation med sprucken trumhinna, så var hon fast besluten om att rida. Med antibiotikakur och probiotika känner hon sig bättre. Jag är definitivt ingen förespråkare av antibiotika men jag vill heller inte att hon ska få några permanenta skador på hörseln eller att bakterierna ska få fäste på andra platser. Vi väger upp det med probiotika och hoppas att mage och andra delar inte tar så stor skada av kuren.

Fick beröm på hälsokost för att jag gav mitt barn probiotika i samband med antibiotika kur- “Det är inte många föräldrar som är införstådda i vad antibiotika åstadkommer för skador i magen och andra delar av kroppen, mestadels av immunförsvaret sitter i magen”. Tackar och niger för den komplimangen, lägger till ännu en guldstjärna i kunskapsboken.

Innan ridningen gick vi för att handla, passade på att lägga två gamla avdankade filmrullar på lådan. Vet inte varför jag är lite nervös, det är väl kanske för att rullarna besitter en hel del av mitt förflutna på gott och ont. Jag gillar inte att titta tillbaka om det inte har med mina barn att göra. Ängla vet jag är utesluten från dessa bilder, det fanns digitalkamera på hennes tid. Jag har inge mörka hemligheter i min forntid utan det är mer att min ungdom var präglad av ensamhet, osäkerhet, otrygghet och annat som kan komma att göra sig påmint. Det jag kan förhålla mig till är att det är bilder från ca. 13-18 år tillbaka, det är många års spann som ligger med hemliga minnen från den tiden.

Jag är dock en person som inte gillar överraskningar och bara dessa två rullar ligger på just överraskningar.

Tack och lov hade vi precis missat rånet som skedde mot en telefonbutik när vi var och handlade, Ängla och hennes kompis gick själva till den lilla godisaffären som ligger vägg i vägg med butiken. Det är ofrånkomligt att tänka på vad som kunde ha hänt och hur stor påverkan fel plats vid fel tidpunkt kan göra när det kommer så nära inpå.

Tycker det bara är bedrövelser på nyheterna och i samhället idag, man blir ledsen när man ser hur unga hanterar fyrverkerier som om det vore ett slags krigsvapen på öppna gator. Man ser tillbaka på nyårsaftnar när man själv var liten och kunde tryggt fascineras av det fina färgspelet på himlen. Idag vill man inte gå ut med sina barn för att fira in det nya året. Trist.

Väl i stallet glittrade det i Änglas ögon, ett tryggt ställe där det bara är lärdom och glädje.

Tillbaka till rutiner vi gillar.

Vad säger du?