Bjuda in alla på kalas

Igår spenderade Ängla halva dagen på två olika kalas, ett där vi föräldrar var med. Det är ofta så att vi föräldrar måste vara med, trots att barnen är stora nog att kunna lämnas. Men så är det inte när det är simhallskalas, vilket faktiskt är jätte bra ur många aspekter.

Vi har full koll och ansvar över våra egna barn men vi får också en hel annan relation till dem andra föräldrarna i klassen. Vilket gynnar både problemlösning, fritid och sammanhållning för alla parter.

Jag kan nu stå med hullet fastklämt i brevlådan och skämmas. Mina barn har aldrig bjudit in hela klassen till något kalas och så var det heller inte när Oliwer var liten, då gjorde ingen det.

Idag kan jag se facit av det, om jag jämnför barnens och vår relation till kompisar och föräldrar. Har nog koll på någon enstaka förälder till barn i Oliwers klass genom åren men i Änglas blir det som en bekantskapskrets med strävan mot samma mål. Vi föräldrar är starkare i Änglas klass medan jag själv fick kalla in respektive förälder, rektor osv. När det var problem i Oliwers klass som behövde lösas.
När vi föräldrar hjälpte Oliwers klass att genomföra ett disco var stämningen mellan oss föräldrar stel och grupperande medan skratten avlöser varandra när vi träffas genom Änglas.

Kanske började “Bjuda-in-hela-klassen-kalasen” i en klassfråga om pengar men den investeringen ser jag enbart som positiv idag. Det säger en hel del.

Hur ser ni på det här med kalas?

Postat med mobilen

Vad säger du?