Du fattas mig

Min fina mormor, du fattas mig!

För mig var du en stor del i mitt liv. Du tog den platsen mamma aldrig tog, du fanns där. Våra samtal, tårar och skratt tillsammans fyllde mig med oerhörd kärlek.

Jag bävade för den dagen du skulle lämna mig, fattas mig. Men någonstans visste jag att det närmade sig, de sista gångerna jag var uppe hos dig så orkade du inte mer än möta min blick, bli lite tårögd och svälja hårt men med ett lugn och av kärlek.

Jag och Michaela ställde den sista gången in en hortensia i ditt fönster för att symbolisera att våren var här. Jag klappade dig på kinden, pussade dig på pannan och höll din hand. Samtidigt som jag berättade hur fin du är och hur mycket jag älskar dig, precis som jag gjorde varje gång vi sågs.

Lelle blev lite av en favorit hos dig. Vi satt på varsin sida av bordet och du på kortändan, du tittade granskande på mig som om du ville lägga varje del av mitt ansikte på minnet. Inte allt för svårt mer våra likheter 🙂 Sedan vände du på huvudet mot Lelle och log ett stort leende, vände dig till mig igen och sa: ”En gentleman, det där” Jag svarade: ”Ja, du mormor. Hade du varit några år yngre så hade det varit något va?” Ett klockrent ”Jaa” fick jag till svar innan du vände huvudet mot Lelle igen och log.

Humorn satt där den skulle 🙂 Du finns hos mig trots att du fysiskt fattas mig!

DSC_0012-1 DSC_0015-1 DSC_0016-1 DSC_0011-1

Imorgon tar vi ett sista farväl av dig, kommer bli en jobbig stund. Det är nog bara mitt kärleksfulla ego som laddar med all kärlek på en gång, som gör att jag saknar och sörjer dig så. Jag vet ju att du har det bättre nu.

Älskar dig Min fina mormor!

Vad säger du?