Febriga tennsoldater

Igår hade nog Ängla sin värsta feberdag, hoppas jag. Hon låg runt 40 grader och blev uppassad som en prinsessa. Hon vill dock gärna fortfarande vara med så hon satte sig på golvet för att inspektera vad jag fann i städskåpet, vid ofrivillig rensning.

Jag skulle ha febernedsättande till Ängla och insåg att det mesta i medicinskåpet hade utgått. Medicinskåpet blev tomt och jätte fint, då följde rensning av hela städskåpet med av bara farten.

Lelle hittade sitt gamla tennsoldats-set och började genast leka. Ängla blev mäkta imponerad av vad pappa kunde skapa. Sist han lekte med det var nog 10 år sedan, när han imponerade på Oliwer. Vem minns ens tennsoldater?

Själv hittade jag något jag sökt efter själv i 10 år, mina gamla filmrullar. 13 st filmrullar som bär på hemligheter från ca. 13 år tillbaka om inte ännu mer. Jag som inte är den nyfikna typen har fått en kliande känsla av “Jag-måste-bara-få-se-vad-som-finns-på-dessa-rullar-känsla”. Att vara nyfiken är pirrande, obehagligt och rastlöst. Men skulle jag framkalla alla så skulle det kosta mig en förmögenhet, jag får ta det pö om pö.

Tur att man fortfarande kan framkalla sådana här dyrgripar. Ängla undrade vad det var och jag förklarade men för henne som aldrig levt med en gammal hederlig kamera hade lite svårt att förstå varför man inte får dra ut själva filmen ur rullen, att bilderna förstörs av ljus.

Dagens ungdomar!

Kanske får önska mig en framkallning för ca. 1500kr när jag fyller år 🙂 Dyra minnen!
Vem vet, kanske dyker det upp ett och annat kort här i bloggen från förr.

Ängla har fått en hel del lärdom om förr i tiden 🙂

Jag hann dessutom klämma in en fika tillsammans med Carolina, känns som om det var ett halvår sedan vi lyckades få till en träff. Jag älskar att fika med mina vänner, diskutera och bara engagera sig i varandras liv. Det är en stor del av vänskap, att bara få babbla av sig och lyssna.

 

Vad säger du?