Förkylning & en dag i skam

Igår bröt den ut, förkylningen som jag klarat mig undan hela tiden. Feber, hosta och en näsa full med snor.
Solen sken och jag låg nerbäddad i soffan hela dagen. Jag blir som en hel karl när jag får feber: Ynklig, lätt till tårar, kärleksfull, ber om omvårdnad och närhet. Tycker helt enkel super synd om mig själv. (Lelle älskar dessa stunder dock)

Lelle renoverade buss hela dagen, det gäller ju att bli klar innan det är dags för helgutflykter och semester. Prio är att alla funktioner fungerar och allt inom säkerhet är tiptop. Sen får utseendet ta form, ombyggnation av bussens in och utvändiga intryck får vi ta pö om pö.

Jag pratade med Sis Mix innan jag skulle skriva det här inlägget, inte helt ovanligt att jag pratar med Sis by the way, och undrade lite av vad mitt förkylningshuvud skulle kunna få ner i bloggen. Hon hade några förslag på rubriker: “Vad säger man Lennart?…..FÖRLÅT” (Den repliken är en standard här hemma och har kommit att bli syrrans tagg i Lennarts bakända så fort hon vet att han trampar fel på mitt minfält 🙂 ), en dag i skam eller liknande. Det fick bli en dag i skam oavsett om alla hennes förslag bottnade i att Lelle skitit i det blå skåpet igår.

Jag har mina fasta punkter som är ett måste om man lever tillsammans med mig och han har desamma, vilka är: Tillit, respekt och ärlighet.
Vi har inte alltid dock samma syn på var gränsen går för dessa, då pratar vi småsaker. De stora grejerna är aldrig ett ämne mellan oss, de tog vi oss igenom dem första krigsåren. Vilket ger oss en oerhörd trygghet i vårt förhållande.
Det finns dock vissa punkter jag är känsligare på än andra och igår sket han på fel punkt, inte mycket. En fjärt men det räckte.

Oavsett hur problemfritt folk vill verka vara eller att deras förhållande för alltid är rosenrött så har de en och annan sten att lyfta på för att inse faktum. Jag säger inte att man inte är lycklig när man har dispyter i sitt förhållande, det kan man absolut vara.
Jag måste säga att jag är oerhört lycklig i mitt och känner att jag inte alls vill dela mitt liv med någon annan. Vi är liksom en! Jag vet att han känner detsamma och vi står stadigt på våra grundpunkter.

Det är ju dock så att man inte alltid tycker lika, gör man det gömmer sig nog en och annan demon sig i garderoben. Oavsett om det är slängda strumpor, disken, hämtning och lämning eller andra oväsentliga saker, eller större om man nu har det, så måste man säga vad man tycker i olika frågor. Sen handlar det om att respektera och kompromissa varandras viljor.

Idag har han sagt FÖRLÅT och vi har öppnat våra känslor kring ämnet, rensat luften och gosat mer än vanligt. Ytterligare lite lyckligare idag.

Lelle älskar jag av hela mitt hjärta men ibland kan han reta gallfeber på mig! Det är kärlek 🙂

 

Vad säger du?