Målgöraren i cupfinal

Förra helgen var det pussel som gällde för mammarollen:

Lördagen var planerad så att vi hämtade upp målvakten i Oliwers innebandylag kl. 8:00 för att hinna till samligen i annan förort till huvudstaden. Det var dags för cup. Vi stannade och såg första matchen som resulterade i förlust innan vi körde killarna till den andra hallen som var bokad för samma cup.
Där tog målvaktens mamma över och fanns med på matchen som dessvärre också slutade i förlust, innan hon i sin tur körde killarna tillbaka till den första hallen. Under den tiden hann vi tillbaka hem, slänga i oss lunch och direkt vidare till stallet där Ängla skulle rida.

Jag var med och ledde hästen för första gången och min dotter är som sin far: Det är aldrig hennes fel. I det här fallet var det hästen Pokers eller mitt fel. Hästen lyssnade inte och jag sprang som en gurka. Kan inte ha varit i positiv bemärkelse. Men hon insåg ganska snart att det var hon som både hade ansvar för gas, broms och ratt.

Vi åkte hem och lagade mat och in kommer Oliwer vid 19:30 med 3 förluster i bakfickan, inte ledsen dock eftersom dom ändå gick vidare till slutspel på söndagen.

Söndagen gav vi oss iväg samma tid men nu hade Oliwers flickvän Becka blivit lovad att äntligen få följa med och se honom spela. Första matchen börjar och jag är självklart tvungen att springa på toaletten. Oliwer har satt sitt mål och glänser av stolthet innan jag lämnade hallen. När jag kommer tillbaka sitter Oliwer på bänken och blodet rinner i ansiktet. Tack och lov att jag missade den smällen som skedde när han krockade med en motspelare och blev liggandes på golvet. Jag hade grinat, på riktigt bölat. Det gör så ont i mitt mamma hjärta när mina barn skadar sig.

Lelle går fram och plåstrar om honom och jag är inte långt efter, han har fått sig en rejäl smäll och ett stort sår på kindbenet och lite under ögonbrynet. Det blöder hela tiden. Oliwer är inte den som ger upp och framför allt inte när han gjort mål och adrenalinet pumpar i kroppen, han ska spela! Svullen och sårig spelar ingen roll.
Vi säger till honom att kliva av så fort han känner sig yr eller mår illa.

bandycup5

Dom vann den matchen, som var ruskigt spännande. Med ett större självförtroende och en lite hårdare yta på Oliwer så plåstrades han om ordentligt och gick vidare in i nästa match med kämpar glöd. Tur att jag hade två första-hjälpen-kit i bilen.

bandycup1

Att han springer med huvudet nedåt gjorde mig lite orolig emellanåt, men det var ingen fara.

bandycup2

Han och laget hade nu gått vidare till semifinal, guld eller silver?

bandycup3

Med ännu mer spänning i matchen tog dom hem vinsten och gick vidare till final.

bandycup

bandycup4

Här gick dom bet. Dom var trötta och slitna, mätta och belåtna. Det blev en grym silvermedalj för killarna och en spännande dag för oss föräldrar att åskåda.

Väl på eftermiddagen hade Oliwers nya ögonskugga satt sig. Blåklockan var ett faktum. Tack och lov för att dom måste använda glasögon på plan, kunde gått värre.

Stolt över killarna och lättad över hur helgen löste sig med planeringen.

Vad säger du?