Med tonåringar i hemmet

Oftast hör man att tonåringar är allt för slöa men ibland går det allt fort. Fort går det framför allt när Oliwer ska göra något som han ser fram emot, oftast innan bandyn. Vilket är 2-4 gånger i veckan.

Igår mötte vi honom och kompisen Casper i dörren när vi skulle gå och hämta Ängla. Vi utbytte några ord till varandra: “Tja”, “läget?”, “Vispen”, “inge blaj”, “Det är keff” Den enda meningen som jag riktigt förstod var min egen: “Kommer snart, vi går bara och hämtar Ängla” 😀

Det är tur att man är relativt ung så man förstår sina barn, värre är det nog för mor- och farföräldrar i dagen samhälls slang.

Det gick i alla fall väldigt fort för dessa att sätta i sig maten som stod färdig på bänken eller nästan färdig. Den skulle in i ugnen en sista runda för att såsen skulle få tjockna till lite. Det gick tydligen lika bra med rinnig för de var färdiga när vi kom hem och skulle äta tillsammans med dem, som vi gör varje dag. Så idag lät Lelle inga missförstånd ske: Rör-inte

Vad säger du?