Mycket nu

Jag kan bara fortsätta att ursäkta mig, framför allt riktat till mig själv eftersom jag bloggar mestadels för min egen skull. 
Fast till och med jag kommer nog att förlåta mig själv när jag en dag tittar tillbaka i bloggen och läser nedanstående inlägg. Dessutom retar appen gallfeber på mig, fungerar ju inte alls, vilket gör det ännu svårare att få rutin på bloggandet.

Det har varit lite kaotiskt den sista veckan. Inte nog med att jag har alla bröllopsbilderna att redigera när jag inte jobbar, vilket jag gör heltid numer (ett inlägg om det försökte jag ladda upp från appen, så det får vi ta sen) men i måndags fick jag ett telefonsamtal från Lelles jobb. Han hade varit med om en arbetsolycka och klämt tummen. 
Jag vet, klämt tummen! Den tanken slog mig också när jag meddelades olyckan, innan mina tankar hann reflektera över vilka vikter han egentligen jobbar med.

Eftersom han är bärgare så är det alltid tunga saker, den här gången skulle dom bärga en lastbil varav Lelle kläms mellan lastbilen och fästanordningen på bärgaren. Ett X antal ton. Han stod därför och väntade på ambulansen med tummen i munnen. Bara där visste jag att det var illa. Lelle är till mångt och mycket en macho-man men när han (eller hans kollega i det här fallet) tillkallar ambulans så är det illa.

Lelle skickade senare en bild på tummen och av respekt för kräsmagade, inkl. mig själv, så lägger jag inte upp bilderna i bloggen. Inte på någon social media för den delen. 
Men för att ge er en bild av hur det såg ut så var tummen mosad från nagelfästet och uppåt, hade dessutom spruckit på tvären. 
När dom skulle sy ihop honom (efter röntgen och diverse annat) så var dom tvungna att kapa en bit av skelettet för att kunna få över skinnet. Han amputerade rätt och slätt.

Tack och lov så hade inte tummen krossats eller brutits på något annat ställe.

Eftersom han har gått på starka smärtstillande så har jag fått köra honom till återbesöket på kirurgen, tagit hand om alla försäkringspapper och det mesta i hushålls väg, Därför har både bloggen och bröllopsbilderna blivit lidande. Jag har bara mina vakna timmar på mig att göra allt.

Mitt stackars hjärta kämpar. Inte nog med att tummen smärtar utan han har fått problem med magen (gallan eller något) p.g.a. medicinerna han måste äta.

Igår kväll satte jag ihop ett utkast av bröllopsboken, kan dock inte visa något ännu eftersom jag vill ha brudparets tillåtelse men förhoppningsvis kommer det.

Nu åter till vardagens alla måsten, i skrivande stund är frukosten nere och jag ska göra mig klar för jobbet. Men vi höres när du minst anar det.

Kram!

2 Comments

Vad säger du?