Ortens festdag

Jag har legat förkyld den senaste veckan, en förkylning som slog till hårt. Jag har nog gjort av med 150st näsdukar eller jag vet att jag har gjort det, eftersom Lelle köpte ett storpack åt mig.
Man vet precis vad som komma skall när en förkylning väl bryter ut, man vet bara inte hur kraftig den är.

Nässpray (när det verkligen varit behövligt), Citron- & Ingefära shot, Te, näsdukar, filt och raggsockor. En evighetslång serie på Netflix och jag börjar äntligen känna att jag tagit mig igenom det värsta.

För en vecka sedan hade orten sin traditionella festdag. Det är en dag när alla på orten vistas ute tillsammans. Barnen springer joggen som avslutas med godis, ett fullspäckat schema för kända och okända artister, knallar och 4H-gård. Efter den här dagen återgår alla till sitt vardagliga med jobb och skola.

Jag kände redan på morgonen att jag hade ont i halsen, men ibland brukar det ju stanna där.

Håbodagen4

Ängla grejade springningen i det kyliga förmiddagsvädret.

Håbodagen3

Sen stod jag och Ängla och imponerades av den unga men ack så talangfulla Lisa Ajax.

Håbodagen

Håbodagen1

Håbodagen2

På eftermiddagen stod jag och Vera som övervakande föräldrar till våra små groupies i folksamlingen och fan-skaran av Dolly Style, innan dem var det Peg Parnevik. Barnen hade en bra plats enligt önskemål.

Kvällen avslutades med grillning hos oss tillsammans med svärföräldrarna, som klivit upp i ottan för att se Ängla springa (vilket hon uppskattade oerhört), Vera-Matti & Co, Alla barnen inkl. respektive, Stefan & Kicki för att sedan få sällskap av Nina med sällskap. En trevlig och varmt bevarad hjärte-skara var vi. Trevligt!

På Natten vaknade jag av att jag hade oerhörd smärta i hals och vänster öra, en Alvedon och sömn.

Söndagen var liggläge och kurerande, jag hade timmar på mig att vända förkylningen och hoppas. Det var dags att återgå till jobbet efter semestern och det med inbokade event.

Måndagen kom och jag kände mig inte kry, en Alvedon och in genom dörren på jobbet. Skönt att vara tillbaka! Jag är alldeles för kreativ och produktiv för semester. Men lyckan varade inte länge. Det började sätta sig på stämbanden.

Tisdagen med planerad avfärd till Jönköping och mässa, vaknar med 39 graders feber och täppt som om jag hade en konstig böjelse till att stoppa upp tamponger i näsborrarna. Försök andas genom dem. Jag var tvungen att hoppa av min plats till Jönköping och inse faktum, det med dåligt samvete.

Varför får jag dåligt samvete när jag är sjuk? Hur mycket jag än intalar mig själv om att jag inte kan rå för att jag blir sjuk och att jag måste tänka på min hälsa så ligger den lilla samvetsdjävulen och gnager mig i ändtarmen. Fan så irriterande! Har du en samvetsdjävul i denna fråga?

Sen har jag som sagt legat här med ovan nämnda tillbehör och känt att jag producerat snor som skulle kunna fylla en 3-liters pool, liggsår på skinkorna och pussat mina barn på pannorna när de finklädda gått iväg till deras första skoldag. En 9:a och en 4:a, de är stora nu!

Nu återstår bara slemhosta och periodvis segt snor/slem i näsan men det kan jag klart leva med till skillnad mot tis-tors. I´m on my way back!

 

Vad säger du?