PMS i olika skepnader

PMS är inte alltid likadan, månad för månad. Inte heller dag för dag under den pågående perioden. Det må gudarna veta.

Nu har jag inte hunnit blogga på snart tre dagar så vad har jag haft för mig?

Måndagen bjöd på möte med läkare och andra ang. min sjukdomsperiod. På måndag börjar jag på jobbet igen. Det är med framförallt stor rädsla som jag ger mig in i det igen, just nu. Jag känner själv att jag behövt mer tid till att stabilisera mig mer. Jag har precis hunnit hämta igen näringsbrist och vikt. Nu har jag ju äntligen börjat fokusera på att stabilisera hälsan med hjälp av stresshantering, vardagssysslor, kost och träning.

Jag är ärligt talat helt livrädd för att jag ska må så dåligt igen, som jag gjorde dem första fyra-fem månaderna av detta år. Någon gång kan jag gå in på hur illa det egentligen var under det här året, men inte just nu. Så som jag mådde och så rädd som jag är att må så dåligt igen så satt jag och hulkade som en liten hjälplös krabat inne på mötet. Tårarna bara kom och dem rann, jag försökte prata samtidigt som jag kippade efter andan.
Ingen vet och ingen verkar vilja veta eller förstå hur illa det egentligen var och hur mycket jobb, jag personligen, lagt ner på att må så pass bra som jag mår idag. Utan hjälp! Jag har dock haft få men underbara personer vid min sida. Min familj, några grannar och min underbara vårdlots!

Samtidigt så ska det bli skönt, det är ett steg jag längtat efter lika mycket som det skrämmer mig. En dag i taget så ska det nog går bra, lyssna extra noga på kroppen och ta det som det kommer 😉

Tisdagen började med Qigong innan jag och Oliwer gick till affären och bibblan. Min lilla kille har varit hemma med igentäppt näsa. Sådär så det blir jobbigt att andas när man ska äta. Sen lunchade och fikade vi med Nina. Trevligt att luncha också, inte bara fika. Trots att jag gillar fika 😉 Sis frågar om jag fallit i ”bull-koma” snart, så mycket som jag fikar 🙂

Idag har jag utövat Pilates på morgonen. Några samtal med Sis (som jag inte har hört lika mycket ifrån på sista tiden och som jag börjat sakna) och en fika med Anneli och lilla Sixten. Sen var det dags för Änglas vaccination MPR. Hon var jätte duktig. Men med några veckors spänning inför denna spruta så släppte humöret när sprutan tagits ut. Från det att vi kommit hem så har hon ålat sig längs golvet med tårarna rinnandes och en säckpipe-ton. Bit ihop och ha tålamod nu Ina. Hur jobbigt det än må vara så gäller det att vara pedagogisk i sådana lägen. Det gäller att försöka förstå och känna det hon känner. Mest var det nog läsläxan som plågade henne. Nu är den klar och hon är glad igen 🙂

Idag och igår har jag varit hungrig, då menar jag inte vanligt hungrig. Jag är konstant hungrig och känner ett jätte sug i magen efter föda, hela tiden. Jag vet att det beror på PMS och att mitt blodsocker har sjunkit, därför älskar man choklad innan mens. Jag kan ju dock inte vräka i mig en massa choklad i ca 14 dagar, det är ju allt annat än bra, hur mycket jag än skulle vilja. Att försöka mätta en omättlig hunger med annat än godis är ingen lek. Är man hungrig så ska man fylla magen med någonting helst för en kvart sedan. Jag har försökt med gröt innehållande extra protein, lunch med grönsaker och pasta, äpplen och annat.  Inget fungerar och jag äter ungefär varannan timme. Men hellre det än smärta och svullnad. 😉

 

Vad säger du?