Road 37

Det är väl där jag befinner mig nu, på road 37. Igår svängde jag av till just den och blev 37.

Jag är nu lika gammal som Lelle var när vi träffades. Jag kommer ihåg att vi pratade om att det året han fyller 50 så blir jag lika gammal som han var då. Nu är vi där. Känns som igår.

Många vänner och bekanta grattade mig genom att slänga upp en gratulation på Facebook, det är där allt händer. Jag är jätte glad för varenda hälsning som damp in. Kan dock känna lite sorg över att det idag är så enkelt, till och med jag har ju hamnat där. Man hinner liksom inte ta sig mer tid. Jag ska bli bättre på det.

Mina kära svärföräldrar kom och spenderade dagen tillsammans med oss, vilket värmer oerhört i mitt hjärta. Eftersom jag inte har mina egna föräldrar delaktiga i mitt eller barnens liv så har de kommit att betyda desto mer för mig. De hade betytt mycket ändå, oavsett. De har öppnat armarna för Oliwer redan från dag 1. Jag kan alltid prata med dem och de finns där.

Jag fick frukost på sängen, en parfym (Black opihum) som jag inte vet hur den luktar ännu. Den anländer till butiken idag. Sen fick jag presentkort på skor av mina svärföräldrar. Precis vad jag behöver.

Tårta

Ängla och Lelle gjorde en glutenfri tårta till mig. Gulligt!

Jag hade dock inte behövt någon fysisk present. Jag är tacksam för att de kom. Av Lelle hade krävts något helt annat, något han lovar mig men som jag inte riktigt vågar lita på. Men hoppet ska man väl ha?

Road 37 börjar lite skumpigt, det är liksom en bump in the road, och vägskäl som dyker upp varannan timme känns det som. Vägskäl som faktiskt är rätt avgörande. Vissa vägskäl är ju viktigare än andra, frågan är vid vilket vägskäl man ska svänga av för att komma rätt. Men jag känner mig stark och hoppfull, litar på min magkänsla och låter mig nog guppa fram ett tag till för att vara helt säker.

Alla har vi våra bumps och jag vet att det här är en bump som inte är värre än år 2014. Det löser sig….på ena eller andra sättet.

Nu gör jag det bästa möjliga på starten av road 37. Det jämnar väl ut sig under vägen 🙂

 

Vad säger du?