Senaste tiden…

…har varit ett helvete att puzzla ihop men den gick ihop efter mycket om och men.

Jag har varit på medicinmottagningen för ultraljud av hjärtat, tvunget att göras innan jag får klartecken om tonsilloperation. Det görs för att jag hade avvikande på skänkelblocken 2014, som ingen läkare då följde upp i vanlig ordning.

Att tillägga så avskyr jag husläkare som ska vara ytterst ansvariga för ens hälsa, jag låter mig själv vara den ytterst ansvariga här. (Bara för att få in min frustration över hur man hanteras felaktigt p.g.a. att ens symptom avfärdas eller man inte blir lyssnad på)

Väl på mottagningen hade jag självklart Lelle vid min sida, han är oftast med efter allt som hänt. Tack och lov för honom. Inte för att jag var rädd eller orolig, det är bara kärlek att han avsätter tid för att följa med mig. Det visar att han är mån om mig. Kärlek!

Det var en större undersökning än vad jag trott, ett långt och noggrant ultraljud av det maskineri som håller mig levande. Jag såg ingenting på skärmen, det gjorde dock Lelle. Eftersom det var en sjuksköterska som genomförde undersökningen så fick jag inga direkta svar mer än: ”Inga förkalkningar eller större fel men en läkare måste se över det.”

Klart att jag visste att något var fel och hennes svar gjorde mig säkrare på min sak men fortfarande utan klart svar. Lelle hade också sett hur hon stannat upp och tagit mängder av bilder på samma ställe under tiden hon dokumenterade.

Det skulle dröja upp till 3 veckor innan jag får ett svar.

Efter den undersökningen var det dags att klämma in ett annat väldigt viktigt möte. Vad gör man inte på sin semesterdag (som jag var tvungen att ta ut för att få ihop dessa möten) om man inte springer på undersökningar och andra möten? Jag hade hellre använt mina semesterdagar till återhämtning och social kvalitetstid med familjen men det var länge sedan en semesterdag gick till just det. För at få det ekonomiska att hålla ihop så får man avsätta något, tyvärr har det blivit kvalitetstiden. Har planerat att ta igen det när semestern väl kommer.

En liten klämdag anländer och det känns skönt att inget är planerat mer än en middag med tjejerna på jobbet och en leverantör, jätte trevligt och skönt var det att bara få sitta och prata, umgås och bara vara.

Tills jag kommer hem och inser att Lelle (som vi alla vet vid det här laget har en väldigt busig och omogen sida också, trots sina 50 erfarna år som det brukar heta) har gjort ett prank med Ängla. Att tillägga är att Ängla älskar prank, både att göra och att infinna sig i närheten av.
En petflaska fylld med vatten och en 10 krona på botten skulle visa Ängla i ett hastigt trick med tryck på flaskan, hur tian vände sig. Slutpoängen med detta prank skulle vara att Ängla blev nedsprutad med vatten…så klart. Men så blev det inte. Ängla tittade ner i flaskan, väldigt nära medan Lelle med ett hastigt tryck klämde ihop flaskan. Istället för att vattnet kom uppsprutandes flög flaskan upp i Änglas öga och skadade ena sidan på det.

När jag kommer hem ser jag ett blodigt öga och jag kan ärligt säga att jag kände och tänkte följande: Rädsla för hennes öga, frustration över att jag inte var närvarande för att stoppa leken, ledsen för att jag inte fanns där när hon gjorde illa sig, irritation och ilska över hur han tänkte. I det fallet var han inget annat än en inkompetent och oförsiktig pojke med sina så kallade 50 erfarna år som inte lärt honom ett skit. Vem leker med ögonen? Ja, jag vet att han bara ville busa…men ge fan i lekar som skulle kunna skada något så viktigt. Vattenkrig hade varit klart säkrare.
Nu är det ju så att Ängla har ärvt denna busiga ådra av Lelle vilket gjort att hon klistrar igen allt med tejp: Osthyveln, kaviar hålet, vattenkranen, luckan på micron, pengar på golvet och för att inte tala om när hon plastade in Lelles genitalier genom att plasta toaletten med plastfolie. Nog för att vi har kul i familjen men vi har också haft koll på vilka bus man får göra och inte göra. Att Lelle monterade in vattenfärg i duschmunstycket så att syrran blev orange är mindre farligt än att leka med petflaskor nära ögonen!

Vi gillar bus och nu gick ett oskyldigt bus galet.

Jag har tidigare, för cirka två veckor sedan, varit på bröstmottagningen för att undersöka en knöl i vänster armhåla, inget jag varit orolig för (inte det minsta faktiskt) men skönt att få den kollad, nu var det dags för själva mammografin och ultraljudet. Ingen bröstcancer, bara en oskyldig svullen lymfkörtel som ofta kommer i samband med infektion eller inflammation. Jag har ju ständigt en inflammation i kroppen så det kom inte som någon överraskning. Kollat och klart! Nu kan jag lugnt klämma på mina rattar med jämna mellanrum enligt restriktioner från läkare, media och annat. Då ska jag förhoppningsvis klara mig ifrån någon förändring till det är dags för den dagen man blir kallad, nämligen vid gyllene 40. Det är ju ett tag kvar!

Efter ultraljudet bar det av till ögonmottagningen på det stora sjukhuset, för en jourtid. Ett måste att kontrollera om Änglas öga blev skadat av buset. Med mikroskop och en väldigt duktig tjej vid namn Ängla så visade det sig att det bara var ett ytligt skadat. Men hon ska tillbaka nu i Juli för att se om det skett någon försämring under läkningstiden. Den tiden får Lelle ta. Han busade, han får rätta till. Själv har jag en vecka kvar på jobbet innan semestern.

Vad säger du?