Snacka om lurad

Alla har vi hört: Man ser inte på utsidan hur man mår på insidan.

Jag satt och tittade tillbaka på bilder från 2014, mitt helvetes år! Året jag mått som allra värst i mitt liv.
Jag insjuknade och gick ner 13-15 kg på väldigt kort tid. Jag ser ju så oerhört välmående ut på vissa, det är ju inte konstigt att många inte ser hur illa man faktiskt kan må när kroppen på insidan börjar säga upp sig.

DSC_0500_1

DSC_0506_1

Under kläderna fanns det bara skinn och ben, det gjorde ont när jag låg på höftbenen. Idag kan Lelle vara ärlig och säga att han trodde jag skulle dö. När jag gick ner ett halvt kilo per dag, då vaknade hans rädsla och han trappade upp sin kämpar glöd för att någon inom sjukvården skulle hjälpa mig. Men ingen hjälpte.

Jag kommer ihåg hur han låg bredvid mig i soffan och sa: Beställ det du behöver till varje pris, nu provar vi allt och vad som helst. Sedan dess har vi lagt ut en förmögenhet på prover, vitaminer och hormoner inom den privata sektorn. Men till det bättre och han har varit vid min sida under hela tiden, stöttat mina beslut och varit lyhörd för min ork och smärta. Samtidigt som jag ibland har tagit kraft utöver den jag haft för att ge min familj hopp, minnen och glädje till den mån jag orkade.

Sen finns det bilder som jag inte kommer att dela med mig av, jag undviker dem. Missfärgade naglar, missfärgat/risigt hår, insjunkna kinder och en knappt upprätt hållning. Men allt för att vara med min familj och uppleva saker för att ge de ett avbrott i det hemska samt ett hopp om att det blir bättre.

Hemsk period. Där jag utåt sett kunde le men invändigt var nära på att dö. Bilderna ovan anger dock starten på hopp och jag kunde återigen känna hopp om att jag skulle ta mig tillbaka. Jag hade fått näringsdrycker och lagt om kosten. Men fortfarande hade svullna händer med nervsmärtor, märken på benen, problem med sömnen och mycket annat. Mitt hår hade jag lyckats få rött, i min kamp att återfå färg i håret. Hår färgen fastnade inte, det var det första tecknet på att allt skulle bli värre. Om  jag ändå vetat då, det jag vet nu!

Om du bara tittar på bilden så skulle du aldrig kunna gissa att jag var så oerhört dålig, ser ut som en smal pingla i mina lyckligaste dagar. Sanningen är: Näringsbrister, viktras, hormon obalanser, autoimmunitet i cellerna m.m.

Ofrivilligt sjuk med en envishet som gav/ger resultat 😉 Envishet är en grym egenskap och tacka vet jag lite hull på kroppen 😀

Vad säger du?