Utanför bloggen…

…har jag jobb, familj och vänner som behöver sin icke dokumenterande tid. Därför har min blogg varit tyst på senaste.

Som jag tidigare nämnt så är början på mitt liv som 37-åring ganska guppig och så är det just nu. Jag måste välja att prioritera och den senaste tiden har jag valt att göra det, på bekostnad av annat eller andra. Så är det väl egentligen hela tiden men med mindre gupp på vägen.

Mitt liv har väl något enstaka gupp men jag delar mitt liv med andra och deras är mer eller mindre guppiga just nu, därför finns jag där. Jag vet att de hade funnits där för mig. Jag tar av min tid för att stötta i telefon, väljer utan att tänka annat när jag väljer bort en solig söndag för att tillsammans lyssna och lösa.

Just nu måste jag välja för stunden, därför har mina bloggstunder också blivit drabbade. Hoppas ni har förståelse.

Utöver det så har vi hunnit sälja bussen, med lite sorg i hjärtat och en viss saknas. Även här var vi tvungna att prioritera.

P7280149

Den blå var våran stuga på hjul

Jag fortsätter även min resa inom min egen hälsa, något jag vet har tagit stor energi för mig och mina nära. Jag har under nästa två års tid kämpat för att bara finnas kvar. Värst var ju första året och idag kan jag med stolthet säga att jag läste och löste det på egen hand, utan svensk sjukvård. Det har kostat en smärre förmögenhet men varenda krona är det värt. Jag finns kvar, jag går inte ner ett halvt kilo per dygn, jag har ingen konstig hjärtrytm, jag sover, jag jobbar heltid, har sänkt mina egna antikroppar och prover osv. osv. Men det bästa. Jag finns kvar tillsammans med mina nära och kära, värt varenda krona. Det är dock synd att man inte kan få ersättning för de pengar man egentligen lagt ner, eftersom Sverige egentligen ska ha sjukt bra och gratis sjukvård.

Min anmälan till IVO lades ned. De tittade endast på ett av alla ämnen och gömde sig bakom någon % som skulle rättfärdiga sjukvårdens sätt att agera. Vid ett ingrepp. Inte vid näringsbrister, provtagningsbrister, bemötande eller annat. Synd!

Idag orkar jag finnas för mina nära, vilket jag mer än gärna gör.

Men vid sidan av så fortsätter jag. I tisdags förra veckan var jag in till min goa privatklinik för att ta ytterligare ett prov. Jag har tagit Allergi III prov, eller prov på IGg. Det är födoämnen som man är känslig mot, där reaktionen inte kommer på en gång utan kan komma efter tre dagar eller en vecka efter man har intagit födoämnet. Som att leta efter en nål i en höstack utan prov. Visar det känslighet så lägger vi upp en plan. Det kan också påvisa brister i matsmältningen.

Jag får veta om ca. 3 veckor.

Var även till min endokrinolog som var nöjd med vad nya ultraljudet av buken visade och EKG. Jag ska nu ta nya prover när nästa vinter närmar sig för att sedan ta med mig provsvaren till mitt nu årliga besök hos honom.

Han vill ha koll på min lever, mina hormoner och min sköldkörtel. Första läkaren som faktiskt följer upp!!!

Så har det sett ut lite och jag lovar att jag ska bättra mig, när mina nära och kära har hamnat på stadig grund.

Vad säger du?