Dragit i handbromsen

Är man som jag så måste man lära sig att lyssna på kroppen, det är numer kroppen som säger vad jag ska göra. Till skillnad mot innan då jag överröstade kroppen och talade om vad den skulle göra och orka.

Nu har jag haft en tuff period, efter en väldigt bra period. Livet har sina ups and downs 😉

Nu började det med att jag tog med mig jobbet hem, jag var tvungen att hinna handla innan jag skulle hämta Ängla, sen var det ju dags för mat osv. osv. Kände att kroppen började spänna sig ofrivilligt, svårt att somna och magen började säga ifrån. PMS-monstret vägrade flytta ut och nära hen något försenat väl gjorde det så var det med buller och bång. Det var länge sedan jag mådde så dåligt 🙁

Som tur var så var jag ”ledig” i fredags pga. möte med läkare och andra (som ingår i F-kassans oberoende utredning) för att fastställa om jag är så dålig eller inte :O Kan ingen bara sätta sig i min kropp för en sekund och känna hur det känns?

Jag försökte dra ner på tempot men det gick inte i den vardagliga rutinen jag infört. Dags att dra i handbromsen. Jag tog mig en paus i samråd med min kära hälft. Han vet vad det innebär när jag säger ifrån.

Många kanske anser att jag klagar och har förutfattade meningar men det får stå för dem. Jag måste anpassa mitt liv och min vardag för att hålla ihop och jag håller fortfarande på att lära mig anpassa mitt liv efter mitt jag, inte mitt jag efter samhällets liv (läs måsten).

Det här är min blogg och i den skriver jag dagbok, för mig och min familj. Samt för er som verkligen vill följa av någon anledning. Men framför allt för att jag vill samla ner mina bra och dåliga dagar i en minnesbok. Som jag och barnen kan återkomma till för att minnas och förstå. Det här gör jag för oss och hela bloggen är som en gott och blandat påse. Att jag för tillfället tuggar äcklig och hård lakrits (lakrits kan för övrigt vara nyttigt så se det som symboliskt i denna mening) och inte goda smakfulla rödingar är liksom ödets val.

Men nog fan ska lakritsen vara slut snart, för denna gången 😉

Jag har därmed varit hemma någon extra dag denna veckan, för att släppa krav och hämta lugn. Jag har vilat och mediterat, skrattat och haft en stressfri miljö.

Det gjorde en hel del så nu hoppas jag att batterierna räcker ett tag.

Jag får bjuda på något som inte lämnar mig i första taget och som faktiskt tar mig igenom sjuhelvetes jobbiga dagar, humor (som jag mestadels delar med Sis):

Funny-faceVi kan roa oss, trots 40 mils avstånd 😀

received_10152911973188113

Så här ser hon ut när hon ringer till mig. Bara det ger dagens leende och skratt. 😀

Vi har aldrig påstått att vi är normala 🙂

One Comment

  1. åh vad kul o hittat till din blogg.
    Här är en till morsa med en massa bokstavskombinationer på sig själv och övriga familjen. Nåja, den yngsta, 10 år änsålänge utan bokstäver.
    ADHD, PMDD, BED, GAD,PTSD formar vår familj. Men vi har rätt kul o är rätt glada ändå, för det mesta.

Vad säger du?