Eat shit…

Konstigt rubrik på ett inlägg skrivet av mig!! Men det är precis så jag börjar känna, eller känt hela tiden jag varit dålig. Känslan riktar sig till de flesta jag mött inom sjukvården.

Igår gick jag däremot igenom vissa av mina provsvar och såg att det mesta har börjat förbättras, då har jag gjort det helt på egen hand!! Okej, jag har ju hjälp av privatkliniken och en underbar person som vet vad hon ska leta efter. Men jag menar sjukvården, det som egentligen ska vara kompetens och fri.

Jag har nu kompletterat mina prover med sköldkörtelprover och väntar nu på utlåtande från läkaren. Jag har dock sett de och de tyder på en autoimmun Hypertyeros samt en uttalad sådan i sköldkörteln. Så det finns i både celler och sköldkörteln och kan kräva behandling.

Det visste jag ju nästan redan men provsvaren gav mig ännu en gång rätt.

Det känns som om jag vunnit men jag är långt ifrån klar. Det tragiska är att det är sååå många som lider av detta. Oerhört många som blir misstrodda och feldiagnostiserade i kontakt med vården. Ska det vara så?

Hela jag skriker om att göra något, få någon att reagera och kanske hjälpa till att få en förändring. För allas skull! Okej, kanske inte läkemedelsbolagens vinst gynnas men vi skulle flera må bra och kunna njuta av det liv vi faktiskt fått för att njuta av.

Det här skapar många frustrationer i mig som ni kanske redan förstått när ni läser mina inlägg. Det är så oerhört frustrerande att veta att man inte kan söka vård för att bli hjälpt. De får gärna laga mig när jag gått sönder och det syns men det här sköter jag helst själv om det skulle vara så.

Vi är ju så många som genomgår denna skit så varför kan vi inte slå våra kloka huvuden ihop och faktiskt göra skillnad?

Jag kan visa ett av mina prover, bara för att bevisa hur stor vikt näringslära har inom vården men faktiskt uteblir. Jag tog ett B12 prov hösten 2013 för att färgen inte fastnade i mitt hår, det blev torrt och livlöst och jag var tröttare än vanligt. Min frisör sa åt mig att gå och ta prover. B12 visade sig ligga lågt men inom referensvärdet så det var ju ”normalt” enligt min dåvarande läkare.

I januari 2014 insjuknar jag fort, i mars ber jag om ett B12 prov innan jag förmodligen skulle få en autoimmun diagnos, fibromyalgi och psoriasis (utan symptom) var de diagnoser jag nästan fick. Det visar sig att jag låg under 200 och det indikerar B12 brist. Jag får Behapan och på några dagar har väret stigit rakt upp. Symptomen gav med sig rätt fort och det var skönt att slippa nervsmärtorna. Men läkaren ville inte skriva ut folsyra i samband med Behapan. Trots att jag läst mig till att det ska sättas in för att man inte ska riskera folsyra brist. Tog en vecka och tre tjat-samtal till läkaren innan jag hade folsyrabrist och en sambo som ringde och bad om folsyra. När dessa två musketörer började samarbeta så började även min resa mot en bättre vardag sakta men säkert.

B12 kurva

Ska det då vara så svårt att kontrollera sådant?

Idag har jag haft rätt på ALLT när det kommer till att ställa min hälsa på rätt köl och jag tänker fortsätta tills jag lagt pusslet och jag mår bra. Hoppas några fler än jag skriker lite så kanske sjukvården rättar till sig också 🙂

Inväntar samtal med läkaren framöver 😉

 

Vad säger du?