Endokrinologen nästa

Det är dags att besöka ännu en läkare, efter uppmaning om en helt oberoende läkare jag önskat jag träffat mycket, mycket tidigare i min sjukdom. (Berättar mer om honom under hösten). Av erfarenhet så vet jag att svensk sjukvård inte ser till helheten vad det gäller hormonsjukdomar, trots att det ska ligga på alla läkares ToDo-lista för kontroll, enligt mitt tycke.

Det var, med facit i hand, en riktigt bra endokrinolog som jag skulle fått komma till när det var som värst och trots att jag påpekade att det måste ha med hormoner att göra (utan minsta kunskap som jag besitter nu) så blev det ignorerat från start.

En gynekolog bara måste ha det i bakhuvudet att det kan röra sig om hormoner och vad det är man behöver kontrollera, de ska kunna det här med OAT-axeln utan och innan. Tycker jag.

En neurolog ska också kunna det här med näring och hormoner då det påverkar hjärnan i största mån.

En reumatolog bör också kunna det för att utesluta och ställa rätt diagnos.

En hudläkare ska ha det som ett absolut måste eftersom huden är vårt största organ som absolut påverkas av näring och hormoner.

En allmänläkare ska ha det som kunskaps krav innan man ens får ha det yttersta ansvaret om en patient. Det är allmänläkaren som har makten. Det är denna som bestämmer vilka prov som ska tas, om remisser får gå iväg och då ska det vara till rätt instans, det är denne som inte får feldiagnostisera innan allt är kollat osv. Den här läkaren håller din framtid i sina händer, utan den får du göra det själv och då blir gratis svensk sjukvård oerhört dyr. Av egen erfarenhet.

Nu fick jag i alla fall ett råd från en oberoende läkare som faktiskt lyssnade och förstod, att jag skulle behöva komma till en endokrinolog. Av som sagt erfarenhet så fungerar inte svensk sjukvård så himla bra (som folk tror) och hade jag tagit den vägen genom allmänläkaren (trots att min nya verkar bra) så hade nog, med all säkerhet, remissen kommit tillbaka från endokrinologerna på det stora sjukhuset. De stirrar sig nämligen blinda på referensvärden, inte på individen. Jag ligger relativt inom referensvärdena vad det gäller sköldkörtelhormoner, på gränsen. Det uppfattas som friskt.

Trots att jag har för lite sköldkörtelhormon som inte når mina små mitokondrier inuti cellerna, som är en viktig del för att mitokondrierna ska ge kroppen energi. Ingen läkare har dock kunnat förklara för mig vad en mitokondrie är, allra minst vad den behöver för att göra sitt jobb. Det har jag läst mig till och dessutom har jag en jätte bra alternativmedicinare som kan mer.

Så för att inte ta den långa vägen, igen. Där hoppet rasar och man blir feldiagnostiserad, igen. Så har jag valt att söka privat. Det är ju också en chansning, det handlar ju om ifall personen på sin position brinner för sitt jobb och håller sig uppdaterad.

Idag är det dags, idag är det där hoppet tillbaka. Inte för att jag mår skit, nu vill jag bara veta att jag är på rätt väg, enligt en utbildad person. Varför vet jag egentligen inte men kanske mest för att få bekräftelse, ännu en gång, på att jag har rätt. För att påverka vården för de som inte nått dit jag nått ännu. Jag är ju inte helt okej, jag mår bara relativt bra om man jämför med hur illa det var. Dessutom vill jag ännu en gång försöka få bort de feldiagnoser som nonchalanta läkare satt, som nu präglar min journal för framtida vård. Om det är så att allt hamnar i obalans igen, eller går i skov. Jag kan ju faktiskt få en akut inflammation i sköldkörteln ännu en gång, då vill jag att de tittar på det. Dessutom så kan mina barn bära på det här, då vill jag veta att de får rätt hjälp från början.

Håll tummarna för att denna endokrinolog, som jag själv funnit, är en man på rätt plats.

Vad säger du?