Mrs Nöjd vs. Mrs Missnöjd?

I tisdags gick jag upp till 75% på jobbet, det har varit en hård vecka. Jag visste att kroppen skulle reagera, vilket den gjorde. Jag har ju tagit bort min återhämtnings tid för att klara eftermiddagarna, då den förlamande tröttheten är som värst.

Så hur har min kropp reagerat? Jag har varit vaken under någon timme nattetid, avbruten sömn är allt annat än bra för mig. Det blir ännu hårdare att ta sig igenom dagen. Men jag hoppas nu att det ska ge med sig så att det inte brakar åt andra hållet.

Det där med mitt tycke om läkare och svensk sjukvård (läs: vanvård) får jag nog ta i ett annat inlägg. Jag är nog ännu argare idag än sist jag uttalade mig om det. Vad är det för fel? Vad är det som gör att man inte får den vård man behöver? Om ens en läkare som lyssnar på vad man säger?

Vad anser du om den vård och läkare som du mött? Kan vara intressant att höra Din uppfattning. Jag vet att det finns 100-tals, om inte 1000-tals patienter som är missnöjda. Jag vet också de som faktiskt träffat ”rätt” läkare och är super nöjda. Vad är du? Mrs Nöjd eller Mrs Missnöjd?

2 Comments

  1. Den svenska sjukvården idag 2015 är inte sjukvård. Det är snarare vanvård. Jag håller med dig. Som patient för man sällan eller aldrig den hjälp man behöver.
    Jag jobbar själv inom vården och jag älskar mitt jobb och mitt yrke. Men landstinget och dess politiker tillåter oss inte att bedriva den vård patienterna behöver. Det är otroligt frustrerande. Bedrövligt!
    Många inom vården brinner för sitt arbete, men många av oss tröttnar också på att behandlas som vi gör av vår arbetsgivare (landstingen) och det visar sig på olika sätt. Tyvärr allt för ofta genom ”vanvård”.
    Jag låter inte mitt missnöje gå ut över patienterna. Jag är trevlig, empatisk, vänlig osv. Men jag HINNER INTE ge allt de behöver. Då jag samtidigt har allt för många som behöver mig. Ibland har man tvingats jobba dubbla pass.
    I veckan checkade jag av min stegräknare. Under 26 timmar hade jag registrerade steg varje timme. 26 timmar!!! Dygnet har bara 24 timmar. Jag hade ALDRIG suttit i mer än 5 minuter i sträck! Alltså inte ätit en måltid utan avbrott. Och inte heller sovit! 26 timmar.

    Jag lyckas hålla humöret uppe. Mina patienter märker inte av hur länge och mycket jag jobbat eller hur fruktansvärt trött och slut jag egentligen är. Men hur länge håller det?

    MEN… det är ingen förklaring till hur du blivit bemött. Och inte heller hur jag själv blivit bemött. Jag har själv blivit ”utsatt” för arroganta, oengagerade o totalt obrydda läkare. Hur det än är så finns det allt för många som inte passar för sitt yrke. En del gör det för pengarna, statusen osv medan en del gör det av intresse, engagemang oc för att de vill hjälpa, rädda och föra sjuka friska.

    • Jag lider med dig som jobbar inom vården och förstår att ni går på knäna, det är fel!
      Men det är arbetsgivarna som någonstans får dra en gräns för vad som är viktigt, mindre pengar och mer fokus på patienterna eller vice versa.

      26 timmar utan mat och vila är inte ens mänskligt och bör inte ens få förekomma, inte ens med högre lön eller tillägg. Sköterskorna gör oftast ett bättre jobb än läkarna, både med bemötande och utförande. En guldstjärna till dessa, och dig om det är sköterska du är.

      Jag vill absolut inte dra alla över en kam men jag måste säga av egen erfarenhet att engagerade läkare är det alldeles för få av. Jag hoppas dock träffa en sådan snart 😉

Vad säger du?