Svullen Qigong & PMS-Monster

I morse provade jag och Carolina på ett pass av Qigong. Jag hade aldrig provat det tidigare och såg fram emot det, jag visste ju ungefär vad som väntade. Och jag är super nöjd, helt och hållet ett behov som jag har och som jag tänker fortsätta gå denna termin ut i alla fall. Ett måste för mig just nu och Qigong och Yoga får vara det jag lägger vikten på innan jag går upp på Pilates och annat. Äntligen har jag en plan, för mig själv på träningsväg och jag har dessutom sparkat igång den…YES!

Avslappnande, stretchande, stärkande och lugnt. Me like right now!

Efter Qigongen så tog vi en fika, vår fika är mer utvecklingssamtal i den mån att vi har alltid något att lära av varandra och vi har aldrig någonsin slut på ämnen att prata om. Det som gör att vi måste avbryta är barnens behov av blöja, mat eller annat.
Det känns bra att ha funnit någon som är så lik mig på så många sätt men har specialiserat sig lite djupare på mina grunda ämnen 🙂 Med Carolina så blir vardagens tristess roligare, så som nödvändiga inhandlingar (hon lär mig allt om mjölkproteinfria produkter i butikerna, prova den en gång när du handlar, vet ja 😉 ), promenader, träning, intressen och annat. Allt har sin mening och någonstans fanns den meningen att just våra vägar skulle korsas, och förhoppningsvis så kommer dem också att följas samman längs med varandra framöver.

Efter vårt ”utvecklingssamtal” så somnade jag. Ja, jag somnade! Hela min kropp skrek vila och efter att ha tagit igen ett avsnitt av den norska serien Hjem så slocknade jag. Bara i 20 minuter men hela min kropp har skrikit trötthet.
Är det något jag lär mig varje dag så är det att lyssna på min kropps signaler. Det är bara att lyssna och göra, annars mår jag inte bra. Det som är utvecklande är att jag orkar lite mer för varje framsteg, trots att framstegen har olika tidsperioder. Om jag jämför nu och tidigare så är det ett under att jag orkar utöva Qigong, om ens öppna datorn. För att inte tala om att tänka. Allt blir påverkat när man smetat ansiktet i tegelväggen med kombinerad näringsbrist med alla dess symptom. Dem symptomen är många, får ta det i ett annat inlägg.

Eftersom jag lär mig att lyssna på min kropp och hur den reagerar så kan jag sätta stämpeln på avhysnings-intyget av PMS-Monstret som varje månad flyttar in i min kropp. Hon verkar bada i enorma mängder vatten då min kropp sväller ungefär 3-4 kg varje månad. Inte för att det gör något att jag har några kilon extra, det har jag garanterat lärt mig att gilla, men att fingrarna svullnar och är ömma samt att fötterna gör detsamma är enerverande. Försök skriva med tjocka sladdriga prinskorvar som ömmar, som om du hade haft tighta vattenfylldra gummihandskar på dig ett gäng dagar. Eller när man bara väntar på att skorna kommer spricka som Hulkens för att dem är svullna och det känns som om man går omkring på skumgummi hela dagarna.

Men nu håller jag på att avhysa Mrs PMS och det är märkbart vill jag lova. Men ut ska hon…för den här månaden. Kan man inte lägga ut en annons på blocket? Kanske är någon som känner för lite sällskap av henne?

 

Vad säger du?