Kylskåps panik

Jag satt och fikade med Carolina, som även hon kommer att blogga hos UNIQE, och vi kom in på barnen och teknik. Våra döttrar har fått mobiltelefoner och ringer, sms:ar och mms:ar varandra vad det gäller allt. På gott och ont. Vi kom in på att dem små töserna ”videobloggar” i deras egen lilla teknikvärld med varandra.
Ängla kan gå runt med sin mobil och filma hela hemmet med en väldigt feminin berättar röst, som kan låta som så: ”Och här har vi vår hall, och här har vi vårt kylskåp osv.”

Jag får smärre panik när hon närmar sig mina gömmor, framför allt dom som jag inte hunnit ta tag i. Ett sådant känsligt ställe är kylskåpet, varför??
Jag lärde mig redan som liten att man inte går i andras kylskåp, men varför har jag nog inte riktigt tänkt på förrän nu. (Bara 30 år senare) I mitt kylskåp får mina vänner gå, känna sig som hemma i allt jag har (förutom min troslåda, där går gränsen för mina vänner också 🙂 )

Men varför är kylskåpet ett sådant ”Private Place”?

Min teori är nog den vi diskuterade fram under fikan. Jag tror att ens kylskåp säger en hel del om en, eller? Den visar ens brister och fel mer än det välstädade och dammfria vardagsrummet.
Jag är noga med att skura mitt kylskåp, gör det minst 1 gång i månaden grundligt. Men igår kom paniken, trots att det inte bara är mig skåpet berättar sin sanning om. Men jag känner mig nog som den omhändertagande ansvarsfulla även på kylskåps-rengörings-sysslan?
Jag har helt enkelt inte hunnit eller orkat ta tag i den stora rengöringen än, det bara är så. Rensar gamla halvfulla crème fraiche burkar gör jag med jämna mellanrum hela tiden men urtorkningen och annat har halkat efter just nu. Med all rätt och med skäliga ursäkter.

Det visar ju dock även fler brister. Vad jag äter för mat, ligger det en obligatorisk choklad i kylen? (Nej, det gör det inte och i så fall är den inte min för jag gillar inte kall choklad) men ett kylskåp säger en hel del om en, eller??

Jag har ju i och för sig inget jag skäms för i mitt kylskåp, jag äter ju mestadels nyttigt, så det är inte den stora grejen. Inte heller är det att vem som helst som besöker mig får gå in och rota där. För det gör mig inget, tvärtom så gillar jag när mina vänner känner sig hemma hos mig. Det är när det kommer på bild och kanske publiceras eller skickas till någon som ingående kan inspektera det som det skulle kännas obehagligt. Varför?

Kanske är det nog den där lilla perfektionisten i mig, som jag försöker eliminera, som skriker att det inte ser ut som ett kylskåp hämtat från en inredningstidning eller lockande säljannons som gör det. Kan nog mycket väl vara så… Jag gillar inte den delen av mig längre och tänker nöja mig med att det är super bra precis som det är. Får jobba hårdare på ångesten varje gång jag öppnar dörren och inser att jag inte tagit tag i det ännu, att jag inte gillar det jag ser och att det faktiskt tar onödigt lång och krånglig tid att få fram mjölkpaketet eftersom min perfektionist skriker att det är oorganiserat.

Eller så kanske det är som jag är: Jag kan vara personlig men inte allt för privat. Granska inte mina brister, håll dig till ditt eget (kylskåp) osv.

Att tillägga: Jag avskyr att det sitter onödiga papper på utsidan…. men min familj, berömmelse och roliga relaterade serier om mig får gärna ta plats 😉

Mitt kylskåp

Mitt kylskåp

Ett oerhört konstigt ämne att ta upp men hur tänker du kring ditt kylskåp? Är det privat för vänner i ditt hem eller skulle det kännas obehagligt om ditt innehåll i kylskåpet låg på webben så att alla kunde granska det?

 

Vad säger du?