Jag är en styrka… – Sponsrad video

…en trygghet och en grund för mina barn, jag tränar, utför och utvecklas i den bemärkelsen varje dag. Jag hoppas att mina barn tar till sig av mina goda råd, min erfarenhet och mina uppmuntrande lovord, som förhoppningsvis kommer att hjälpa dem på vägen till deras mål.

Det är ingen lätt uppgift att vara förälder, trots att barnen kanske är stjärnelever inom det vardagliga. Jag ska nog säkert ta åt mig en del av äran då mina barn inte har testat eller dragits till “den revolterande vägen”. Jag är idag inte orolig för att Oliwer ska börja röka eller prova droger eller fastna i det kriminella, inte heller för Änglas del. Jag har mina “Stjärnelever” än så länge och hoppas att de står fast vid sina självkänslor och sitt sätt att stå upp för sig själva.

Nu är det ju inte bara jag som gör jobbet men jag vet också att det är jag som mamma som är den allra första och största tryggheten. Jag har bara en stor fördel. Sen finns det ju väldigt många bra pappor som gör samma jobb som mammorna. Jag, eller rättare sagt mina barn, har äran och en stor fördel att ha fina pappor som också har grundtankarna för barnens nutid och framtid.

Den här reklamen nedan är värmande och talande för vad en mamma verkligen åstadkommer om hon använder sin kärlek, välvilja och sin fördel till trygghet på ett väldigt bra sätt. Det dessa mammor gör kan alla göra, det är inget hårt arbete att älska, känna och finnas där.

Jag och Oliwer brukar minnas tillsammans ibland, de stunderna älskar jag. Det är stunder som fyller min bägare till bredden av berömmelse. Det är de stunderna som jag har funnits och skapat minnen, trygghet, glädje eller tröst till mitt barn.

Ett av dessa minnen är när Oliwer opererade bort sina tonsiller. Jag fanns med honom tills han hade somnat in på operationsbordet, jag var hans trygghet tills han sov medan det var oerhört tungt att se paniken i hans ögon när han förstod att han tappade kontrollen, precis innan han somnade in. Oavsett storlek på operation så är det en lika hårt som mamma att stå där bredvid, det är när han somnat som tårarna får lämna ögonen och falla fritt. Sen är det väntan, den vänta som han inte är medveten som men som biter sig fast i hjärtat och bara finns där och gnager tills den stunden då han vaknar.

Trots att det smärtar för att man vet att han har fysisk smärta i halsen så är det en otrolig lättnad att få titta in i hans ögon igen, veta att han är vaken och där. Den tryggheten han kände var när jag som mamma, tryggheten, levererade isglassen för att han skulle slippa ha ont, lindra smärtan med kalla saker, kramar och närvaro. För mig var det kärlek, välvilja och lättnad.

När vi sedan ligger i den ut bäddade bäddsoffan, enligt lovat, i en hel vecka och tillsammans spelar SvampBob på tv-spelet, då känner Oliwer att jag älskar honom. Jag ger honom min tid och min fulla uppmärksamhet i det som han brinner för. Jag gör det för att jag vet att det lindrar, jag är nära honom och för att jag älskar honom oändligt.

Det är en vecka som sitter som inristningar i hjärtat, vi gjorde det, tillsammans!

Att få vara mamma är en ära och ett ärofyllt uppdrag, varje dag i den mån det går och i dem val man prioriterar att göra, trots att vardagen inte gör det lätt alla gånger.

Va mamma fullt ut när det väl behövs!

Inlägget är sponsrat

Vad säger du?