Skitsur & Stolt

Mixade känslor gällandes detta.

Oliwer är en varmhjärtad, godtrogen, ärlig, pålitlig och mjuk kille. Egenskaper jag har planterat så väl hos mitt barn. Egenskaper som jag tycker alla ska bland många andra när dom blir vuxna människor. Jag är stolt över det jobb och den uppfostran jag gett honom, därför skär det så oerhört i mitt hjärta när denna kille får alla motsatser tillbaka.

Oliwer sålde sitt XBOX för att köpa PS4, som alla vänner har. 
Jag förbjöd honom att själv möta en köpare på en förorts station och förstod att hans fina sidor skulle kunna komma till skada, om det ville sig illa. Att sälja något ska i dagens samhälle ske under kontrollerade former av övervakning, oavsett hur gammal man är tydligen.

Han lyssnade på sin strängt oroliga mamma och sålde sitt spel tillsammans med sin pappas övervakning, vid ett annat tillfälle.

Nu hade han pengarna för att kunna köpa sitt efterlängtade PS4. Han hittar ett prisvärt sådant på Shpock. 
Han är stolt när han informerar mig om att han har tagit det säkra före det osäkra och bara swishat hälften av pengarna, eftersom säljaren skulle skicka spelet. 
Godtrogen som min son är så betalar han andra halvan så snart han fått spårningsnummer på paketet. Där var hela betalt!

Med en vrede som han bara tillåter komma ut i rinnande form av tårar vägrar han öppna paketet som han hämtat ut någon dag senare.
Rebecka öppnar det när jag tittar på och i påsen med tejp runt ligger det två tjocka böcker. Två böcker!! Det var vad han mottagit. Man blir ju så jävla förbannad över att det finns sådana som satt ett beteende som detta i system. Två olika swishnummer, en säljare som enligt appen ska finnas i Uppsala och två böcker med en adress från Malmö. Dessutom ett medskickat kontoutdrag från 2003. Gaaah!

 Mitt mamma-hjärta sänder mig otaliga signaler. “Han får se det som en läxa, han tycker ju ändå att vi inte litar på någon främling i sådana situationer”, “Jag hjälper dig självklart att anmäla, vi måste ju i alla fall försöka. Om inte annat gå den s.k. rätta vägen” (Där kom min orubbliga rätt & riktigt sida fram).

Mitt hjärta gråter för att jag förstår honom samtidigt som att jag måste lära honom hur den hårda världen idag fungerar. Jag måste se till mig själv i samma situation, ingen hade gett mig pengarna jag förlorat och jag skulle också behöva gå den rätta vägen. För att sedan hoppas att jag kanske får tillbaka mina pengar, trots att mångt och mycket säger att det sällan blir så i dessa bedrägerier. Och där är jag tillbaka till att vilja badda in honom i bomull och laga dom sprickor någon skapat i det fundament jag under många år förankrat i form av barnuppfostran.

Det gör mig så jävla förbannad att inte alla barn får det fundamentet, att dom sedan växer upp och gör sådana saker mot dom som aldrig skulle göra det mot någon annan.

Försökte förklara för Oliwer att vi måste anmäla, att oavsett om han får pengarna tillbaka eller inte, så den som lurat honom inte får fortsätta.
Här kommer vi till vårt dagliga rättssystem, som även dom har så många sprickor i sitt fundament. Jag vet mycket väl att detta inte är någon speciell prio men jag hoppas, jag hoppas verkligen att dom kan spåra swishbetalningarna till konton som leder till någon/några. Så att Oliwer kan få bekräftelse på att han gjorde rätt, att han får veta att anmälan inte bara lagt ned. Att någon gjort sitt yttersta för att inte fler ska bli lurade, för att Oliwer gjorde sin del och anmälde.

Jag vet att det finns värre fall som går åt helvete men måtte han få denna bekräftelse, som faktiskt skulle laga det spruckna fundamentet en aning. Som skulle ge Oliwer en bekräftelse på att det lönar sig att göra rätt.

Det gör mig stolt att han gjorde rätt, hela vägen.

Han är en godtrogen, ärlig, lojal och underbar kille. Egenskaper som någon utnyttjade. Det gör mig skitsur. 

 

Catch it!

Tänk vad vardagarna fyller ens dagar, nu har jag fullt upp igen. Utöver dagarnas alla måsten så bollar jag just nu med flertalet större projekt, som för mig är stora.

Fredagen bestod av jobb halva dagen, sen fick faktiskt jag och Lelle lite tid tillsammans på eftermiddagen. Självklart kröp sig några måsten på och vi fokuserade på att fredagshandla och slänga ut julen. Jag är lite så, när julen är över så ryker den enda lilla tomten som pryder vårt hem under den högtiden. När nyår har passerat ryker allt. Då vill jag ha neutralt innan våren ska få pryda med tulpaner och färger.

Lördagen bestod av mindre veckohandling innan Ängla skulle på sin ridning. Medan Ängla rider så sällskapar vi med vänner, vars barn också rider, i cafeterian. Trevligt.
När vi anländer hem så väntar svärföräldrarna och det är dags att fira Lelle som fyllde år tidigare i veckan. Kvalitetstid med familjen när den är som bäst.

Idag har jag mått mindre bra, vet inte om det är levaxinhöjningen eller andra hormonobalanser som spökar. Tog mig tid att springa ut med ungdomarna för att fånga dom på bild.
Det var dock så kallt, så det som fångades på bild fick helt enkel bli som det blev. Bjuder på några bilder här:











Dom här två kan verkligen förgylla vilken dag som helst, härligt att få fånga dom på bild!

Ämnesomsättning 

Det är vad jag har problem med, så också eventuellt Ängla.

Vi äter väldigt nyttigt och väldigt bra, Självklart myser vi till det på helgen i form av godis men i övrigt så äter vi bra. 

Ängla verkar dock ha lite svårare att ämnesomsätta än Oliwer hade i samma ålder. Mina barn har varit riktiga knubbisar ända upp i lågstadiet. Då menar jag verkligen knubbisar. 

Ängla ca. 2 år

Oliwer växte dock i sin kostym väldigt fort i mellanstadiet, Ängla verkar ha det tuffare. 

Ängla har reflekterat över det, blivit retad för det och mått lite dåligt (inte överdrivet) över det.

Vi har ätit nyttigt, har våra fem mål om dagen och har dessutom aktiverat henne med favoritsysselsättningen ridning. Att tillägga är att hon alltid varit lite överaktiv. 

Jag är inte den mamma som förhastar mig utan att ha grunder och försökt på egen hand, nu känner jag dock att jag behöver lite provsvar som kan ge mig mer kött på benen till att hjälpa henne. 

Dock resonerar vi hemma att vi hellre har lite hull att ta på än att vara sjukligt smal. Det är efter att jag vägde mindre än Ängla när jag var som sjukast av näringsbrister. Jag vägde ca. 6kg mindre än mitt då 8-åriga barn.

Det blir liksom fel hur man än vrider på det. hon ska inte väga för mycket för din längd och jag ska inte välja för lite för min. Då är något knas. En enkel ekvation.

Så inom kort så ska vi se till att få lite svar, som en hjälp på vägen. 

1000 år till Den dagen…

…då Oliwer skulle söka till gymnasiet, nu har dom 1000 år gått redan.

Det var så långt tills den dagen min lilla napp-gojjande kille skulle bli så stor att det är dags för gymnasiet och porten till vuxenlivet.

Napp-gojjande = Oliwer gjorde alltid ett gojjande läte när han var trött som liten med napp. Goj Goj Goj Goj.
Vart tog åren vägen? Kan man inte få tillbaka någon vecka då och då, bara för att minnet ska få vara färskt. 

Min lilla fina kille har vuxit till en fin, omtänksam och godhjärtad kille med den allra finaste insidan och utsidan. 

Han visar sin kärlek och omtanke till dom som står honom närmast hjärtat och skäms inte för att kramas eller säga att han älskar sin mamma, min fina mjukfis.

Jag tycker det var hårt nog att han blev 13 och förvandlade mig till tonårsmorsa, småbarnsförälder var passé och det var dags att kliva in i en ny tid och låta honom få testa sina vingar än längre ifrån mig. 
Nu när jag knappt hunnit vänja mig så ska han ta ett stort liv ut i vuxenvärlden. 

Det är dags att ta eget ansvar, då mer ekonomiska förutsättningar som måste hålla månaden ut och dessutom börja övningsköra. Mitt barn bakom ratten på något som ökar än fler risker för olyckor. Inte för att han kanske är den som skulle fela, andra bilister kan också orsaka en olycka. 

Den här tiden fram till att han är 30-isch kommer jag sitta som på nålar. 

Men jag är så stolt över mitt vackra gossebarn 💜

Åter till rutiner och bevarad forntid

Då har vi lagt ännu en rutin i vårt pussel efter julen, igår var det dags för Änglas ridning att ta fart igen. Gladare unge får man leta efter.

Trots att hon var med pappa till läkaren i torsdags, för öroninflammation med sprucken trumhinna, så var hon fast besluten om att rida. Med antibiotikakur och probiotika känner hon sig bättre. Jag är definitivt ingen förespråkare av antibiotika men jag vill heller inte att hon ska få några permanenta skador på hörseln eller att bakterierna ska få fäste på andra platser. Vi väger upp det med probiotika och hoppas att mage och andra delar inte tar så stor skada av kuren.

Fick beröm på hälsokost för att jag gav mitt barn probiotika i samband med antibiotika kur- “Det är inte många föräldrar som är införstådda i vad antibiotika åstadkommer för skador i magen och andra delar av kroppen, mestadels av immunförsvaret sitter i magen”. Tackar och niger för den komplimangen, lägger till ännu en guldstjärna i kunskapsboken.

Innan ridningen gick vi för att handla, passade på att lägga två gamla avdankade filmrullar på lådan. Vet inte varför jag är lite nervös, det är väl kanske för att rullarna besitter en hel del av mitt förflutna på gott och ont. Jag gillar inte att titta tillbaka om det inte har med mina barn att göra. Ängla vet jag är utesluten från dessa bilder, det fanns digitalkamera på hennes tid. Jag har inge mörka hemligheter i min forntid utan det är mer att min ungdom var präglad av ensamhet, osäkerhet, otrygghet och annat som kan komma att göra sig påmint. Det jag kan förhålla mig till är att det är bilder från ca. 13-18 år tillbaka, det är många års spann som ligger med hemliga minnen från den tiden.

Jag är dock en person som inte gillar överraskningar och bara dessa två rullar ligger på just överraskningar.

Tack och lov hade vi precis missat rånet som skedde mot en telefonbutik när vi var och handlade, Ängla och hennes kompis gick själva till den lilla godisaffären som ligger vägg i vägg med butiken. Det är ofrånkomligt att tänka på vad som kunde ha hänt och hur stor påverkan fel plats vid fel tidpunkt kan göra när det kommer så nära inpå.

Tycker det bara är bedrövelser på nyheterna och i samhället idag, man blir ledsen när man ser hur unga hanterar fyrverkerier som om det vore ett slags krigsvapen på öppna gator. Man ser tillbaka på nyårsaftnar när man själv var liten och kunde tryggt fascineras av det fina färgspelet på himlen. Idag vill man inte gå ut med sina barn för att fira in det nya året. Trist.

Väl i stallet glittrade det i Änglas ögon, ett tryggt ställe där det bara är lärdom och glädje.

Tillbaka till rutiner vi gillar.

Summerar Mitt 2016

Då var det dags att summera 2016, något jag missade 2015 men fann en gammal sammanfattning från 2014. Intressant att gå tillbaka och se hur det var då. Då kör vi:

Hälsa

Hälsa är en stor del av mitt liv, en livsstil helt enkelt. Jag kommer aldrig att återgå till gluten och mjölkprotein, då jag vet vilka fördelar det är att vara utan. Jag äter fortfarande kosttillskott i form av:

  • Magnesium
  • Q10
  • B12
  • Folsyra
  • Zink
  • D-vitamin (på vinterhalvåret)
  • B5
  • B3
  • Koppar
  • C-vitamin
  • Probiotika
  • Cellenzymer (Vid köttmåltider)
  • Schisandra (från och med julafton) Mer om detta kommer i kommande inlägg.

Jag har med detta fått svart på vitt att mina värden på dessa näringsbrist områden har förbättrats, något jag visade för inte så länge sedan i inlägget Provsvar nr.2, jag har dessutom fått svart på vitt att jag sänkt mina antikroppar mot sköldkörteln och mitokondrierna.

Från och med imorgon 2017 så övergår jag till Paelokost under en period, något som förmodligen kommer att nämnas under 2017. Ser fram emot att se vad detta ger. Mina leverprover visar bra men jag ser att dom är på väg åt fel håll, det är dags att koncentrera sig på den största delen i reningsverket, därav ska jag hjälpa det lite på traven genom att ta bort spannmål, pasta, ris och potatis.sdf

Kreativitet

Hade det inte varit för att den förbaskade gamla soffan står i vardagsrummet och dagligen påminner mig om ett projekt jag inte avslutat, så hade jag inte heller kommit ihåg att jag påbörjat renoveringen av den. Jag klandrar er inte om ni inte minns den.

Så hur gick det?

Den är fortfarande inte färdig och kommer så inte att bli. Jag tappade bort kaninen Lakrits en dag och när jag väl hittar honom så inser jag att han har bitit sönder remmarna som skapar en botten på soffan, allt för att ta sig in och ta över den för att göra den till sitt eget gömställe.

Den står fortfarande oklädd och nu lite sönderbiten, ägaren till den heter Lakrits.

Men jag ser det positivt, jag hann inte klä den med det svindyra roséguldfärgade tyget. Som jag nu kan använda till nästa projekt 🙂

Jag får se denna soffa som ett avslutat projekt tills möjligheterna blir annorlunda.

Barnen

Mina stora, fina och väluppfostrade barn. Det är nog en väldigt bra summering av dom.

Under 2016 har Ängla bytt skola och trivs oerhört bra, hon har tillsammans med klassen besökt Astrid Lindgrens Värld (utan mamma och pappa). Hon har det lite svårt i Matte men kämpar stenhårt. Hon har lärt känna en ny vän, från Rumänien, som hon pratar engelska med i den mån hon kan.

Oliwer har under 2016 träffat sin första riktigt stora kärlek, Rebecka. Ett perfekt matchande par. Rebecka får ta vissa praktiskt uppgifter vad det gäller Oliwer, eftersom han är kass (då menar jag kass) på att planera. Vilket ställer till en del i vardagslivet. Oliwer väger dock upp det med sin omtänksamma och stöttande sida av sig själv. Dom väger jämt i vågskålen och passar varandra som handen i handsken.

Jag, som mamma till Oliwer, förstår varför han tycker så mycket om henne. Det är väldigt lätt att tycka om Rebecka och hon har välkomnats in i familjen med öppna armar. Det är kärlek, bus och humor mellan dom två. Han är väldigt lycklig, vilket är oerhört viktigt för mig.

2017 rullar nog livet på för Ängla, med ridning, skola och vänner. Att börja femma till hösten gör nog att hon känner sig ännu mer vuxen. Nu börjar hennes utveckling mot tonåring ta fart och jag hinner inte riktigt med.

Oliwer har stora steg att se fram emot under det nya året. Han ska söka till gymnasiet, börja gymnasiet vilket kommer att röra runt i den bekväma trygghets grytan en hel del. Oliwer är som jag, en rutin-människa. Bandyn lär rulla på i sin gilla gång och jag hoppas verkligen att Oliwer och Becka klarar av förändringarnas vågor.

Förhoppningsvis får vi följa deras resa, intressen och kärlek på deras blogg under det nya året! 

Barnen har haft hälsan och varit friska om man bortser från förkylning. Måtte det för alltid vara så.

2017 – Mina mål & Förväntningar

Jag hoppas nog att året blir detsamma som 2016. God hälsa och humor är ledorden.

Sen hoppas jag självklart att jag kommer få prova på nya saker, kanske en ny utmaning i livet. En förändring inom jobbet, nytt boende eller något annat i positiv anda. Nå något mål som gör det möjligt att skapa ett nytt mål, det är lite enträget att bara stampa runt trots att jag trivs med tryggheten. Men någonting nytt önskar jag att 2017 ger.

Jag ser fram emot 2017 med spänning och förväntan.

Humor – Summan av 2017

Jag älskar humor, det får mig att leva till fullo. Jag omger mig gärna med den positiva energin som humor ger.

Jag är lyckligt lottad som får ha humor på jobbet varje dag, jag gör det jag älskar och får ha roligt dagligen.
Jag har en familj som bjuder på sig själva och bringar mig det bästa.
Jag har en syster som kan få vilken deppig dag som helst att spricka upp i glädje.
Jag har vänner som är likasinnade och ingen dag då vi ses blir torr och tråkig.

Jag är lyckligt lottad och tackar alla runt mig för att ni ger mig möjligheten att skratta tillsammans med er.

Sist men inte minst så har vi under 2016 fått tillökning i familjen, då älskade lilla Freja kom. Grattis Johanna & Erik till en underbar liten dotter.

Vad tycker ni? – Det intresserar mig.

Vad tycker ni om bloggen? Jag vet att ni är fler återkommande besökare än 2015, hälsar nya besökare varmt välkomna.

Det är roligt att ni återkommande besökare verkar funnit något som tilltalar er i min lite halvtorra vardag, det finns ju faktiskt bloggare som nischat sig på något intresse. Min blogg är ju som en Gott & Blandat påse. Här ryms allt som har med mitt liv att göra.

Det som känns lite tråkigt är att ni inte lämnar fler avtryck, jag är ju intresserad av er, av ni tycker och hur er eventuella blogg ser ut. Lämna gärna en kommentar när ni är inne och trampar runt på bloggen, har ni en egen blogg så lämna gärna adressen dit så att jag kan komma och hälsa på. Kanske finns det vänner jag ännu inte känner?

Så för att gå rakt på sak:

 

Jag önskar er alla ett superbra 2017!

 


Febriga tennsoldater

Igår hade nog Ängla sin värsta feberdag, hoppas jag. Hon låg runt 40 grader och blev uppassad som en prinsessa. Hon vill dock gärna fortfarande vara med så hon satte sig på golvet för att inspektera vad jag fann i städskåpet, vid ofrivillig rensning.

Jag skulle ha febernedsättande till Ängla och insåg att det mesta i medicinskåpet hade utgått. Medicinskåpet blev tomt och jätte fint, då följde rensning av hela städskåpet med av bara farten.

Lelle hittade sitt gamla tennsoldats-set och började genast leka. Ängla blev mäkta imponerad av vad pappa kunde skapa. Sist han lekte med det var nog 10 år sedan, när han imponerade på Oliwer. Vem minns ens tennsoldater?

Själv hittade jag något jag sökt efter själv i 10 år, mina gamla filmrullar. 13 st filmrullar som bär på hemligheter från ca. 13 år tillbaka om inte ännu mer. Jag som inte är den nyfikna typen har fått en kliande känsla av “Jag-måste-bara-få-se-vad-som-finns-på-dessa-rullar-känsla”. Att vara nyfiken är pirrande, obehagligt och rastlöst. Men skulle jag framkalla alla så skulle det kosta mig en förmögenhet, jag får ta det pö om pö.

Tur att man fortfarande kan framkalla sådana här dyrgripar. Ängla undrade vad det var och jag förklarade men för henne som aldrig levt med en gammal hederlig kamera hade lite svårt att förstå varför man inte får dra ut själva filmen ur rullen, att bilderna förstörs av ljus.

Dagens ungdomar!

Kanske får önska mig en framkallning för ca. 1500kr när jag fyller år 🙂 Dyra minnen!
Vem vet, kanske dyker det upp ett och annat kort här i bloggen från förr.

Ängla har fått en hel del lärdom om förr i tiden 🙂

Jag hann dessutom klämma in en fika tillsammans med Carolina, känns som om det var ett halvår sedan vi lyckades få till en träff. Jag älskar att fika med mina vänner, diskutera och bara engagera sig i varandras liv. Det är en stor del av vänskap, att bara få babbla av sig och lyssna.

 

Litet företagsamt barn

Det är vad Ängla är. Hon har, redan innan skolan slutade för lovet, planerat med sina vänner att dom ska åka på bio.

När föräldrarna till barnen i fråga börjar undra vilken dag, vart dom ska swisha osv. visste jag och Lelle att hon hade något i görningen. Allt var planerat och klart förutom hur dom skulle komma dit. Det var bara till att lösa.

Från början hade vi behövt ha kvar bussen för att få med oss alla inplanerade barn men i slutändan så var det bara två kompisar som kunde.

Så det var bara till att ge dom en dag 🙂

Av respekt för barnen och dess familjer så har jag suddat kompisarnas ansikten här i bloggen.

Medan barnen såg Sing så fick jag och Lelle roa oss på egen hand i den stora staden, tiden gick dock fort. Vi hann äta lunch och strosa lite innan filmen var slut. Tre nöjda och glada barn hämtade vi upp på onsdagens mellandags bio.

Torsdag ligger Ängla i feber, det är vad vi kallar tajming.

Måtte hon bli företagare när hon blir äldre. Hon är som mig. Hon sätter upp ett mål, drar med sig medarbetare och dirigerar ut jobben och får det gjort. Om någon inte vill så ser hon till att dom vill 🙂

That´s my kid!

Julen 2016

Julafton blev precis som vi önskat, lugn och ro.

Farmor & Farfar kom och firade den med Ängla och oss. Traditionellt med Kalle och två sovandes föräldrar i soffan 🙂 Det är så skönt med den tuppluren.

På morgonen, redan kl. 07:00 var Ängla redo för sin första morgonklapp. Hon vaknar alltid tidigt men är det högtider eller något hon ser fram emot så vaknar hon alltid extra tidigt. Tur att man är morgonmänniska.

Inte en fullpoängare men en uppskattad klapp ändå. Inte årets julklapp om man frågar henne.

Det här var däremot årets klapp (från oss + farmor & farfar), ända tills juldagen då systrarna Johanna och Erika gav Ängla en inplanerad shoppingdag på MOS (Mall Of Scandinavia), en dag bara med systrarna. Det var Änglas bästa klapp 2016.

På juldagen anlände Rebecka först, Oliwer hade försovit sig hos pappa. Skönt att hon känner sig hemma hos oss och kan komma själv tycker jag. Då vet man att hon välkomnats in i familjen som hon ska.

Sen kom Erika och strax efter dök Oliwer upp. Eftersom han firade aftonen med pappa och familj så fick han öppna sin morgonklapp när han anlände. VR-glasögon till honom också. Se klippet när han och Becka provar dom här.

Johanna, Erik och deras lilla Freja kom.

Fick låna dessa bilder från Johannas Facebook, eftersom Lelle hade gett oss alla mobilförbud den här dagen. Det blev kvalitetstid IRL. Mysigt och roligt men vi kunde inte spara och bevara dagen i bilder.

Sista bilden innan telefonen rök 🙂

En underbar jul med nära och kära.