Minigolf

Den första årliga minigolfturneringen inom familj och vänner gick av stapeln. Först ut är familjen på minigolfbanan i Sigtuna och vi hade lite olika mål.

Oliwer ville spöa Rebecka i första hand och Lelle var då bara en bonus om han lyckades slå honom.

Jag skulle undvika så många sjuor som möjligt (en tuff utmaning för mig) och gärna slå Lelle vilket aldrig hänt.

Rebecka skulle absolut slå Oliwer, ett måste!

Ängla skulle ta sig igenom alla banor utan att tjura, vilket var första gången det verkligen skedde. Det kan dock bero på att hon började teama med Rebecka när hon insåg att sjuorna haglade och Rebecka bara blev bättre och bättre.

Lelle skulle behålla sin ära och rykte men fick sig en match även utöver sin prestigeångest han alltid har.

Slutresultatet blev:

1:a Lelle (fan,fan,fan)
2:a Rebecka (med 2 poäng från delad första plats)
3:a Jag (what)
4:a Oliwer (för attt han började tjura när det var tre banor kvar)
5:a Ängla (glad över att hamna på 2 plats med sin teammate Becka, i hennes värld)

Minigolf

Familjedag

En familjedag på parken Zoo, i bilder.

Apa

Apa1

Leopard

Olli-&-Becka

Regn

Regn-hydda

Surrekat1

Tiger

Midsommarafton

Jag vet att det var ett tag sedan men jag måste få med det i bloggen, jag vill hinner inte blogga dagligen just nu så det får bli lite gott och blandat.

Vår midsommarafton firade vi som vanligt på Skansen, det var förmodligen den sista midsommarafton vi hade där. Det är inte samma känsla och lika uppskattat av Ängla längre, som det var när hon var liten. Nog för att hon myser men inte som förr. Nästa år får vi ha andra planer helt enkelt, trots att midsommar var och är mysig att fira på skansen.

Här kommer vår dag i bilder:

Skansken Skansen11 Skansen10 Skansen9 Skansen8 Skansen7 Skansen1 Skansen2 Skansen3 Skansen4 Skansen5 Skansen6 Skansen

Hjärtat

Jag har fått svar, eller rättare sagt så har jag läst mitt svar från ultraljudet av hjärtat som jag skrivit om tidigare.

Vad jag kan tyda av alla dessa latinska och medicinska ord så visar det sig att jag har avvikande (fel) på två klaffar, en T-våg (?) och skänkelblock.

En bedömning som inte är helt klarlagd och jag har därför inte fått ok för att operera bort tonsillerna förrän jag träffat en läkare.

Vad detta innebär vet jag inte men det kanske kan förklara en hel del. Mitokondrierna har en stor betydelse för hjärtvävnaden, så långt vet jag. Eller kan det vara så att det är därför jag insjuknade så hastigt efter att jag blev sövd 2014? Det är ju helt klart att det är hjärtat som begränsar mig till att träna konditionsträning och att jag därför undviker sådant som höjer pulsen, i alla aktiviteter.

Det förklarar i alla fall alla hjärtproblem som jag hade 2014, som ingen läkare då gjorde en utredning på.

Jag har tydligen fått en tid senare i Juli, då har jag massor av frågor och kommer garanterat få mer vetskap.

Min syster började gråta när hon fick höra, utan vetskap om hur felen kommer att påverka mig. Hon blev rädd, rädd att hon ska förlora mig. Hon frågade om jag var rädd, vilket andra också har gjort trots att de flesta rycker på axlarna och antar att jag är fullt frisk. Kanske för att skydda sig själva så länge ett mer negativt svar kanske dyker upp och de får ta smällen när och om den skulle komma. Lite så gör kanske jag också och tycker det är hälsosamt. Varför grotta ner sig i negativitet när svaret är ovisst, positivitet gör vardagen lättare och roligare oavsett vad.

Jag är inte rädd, jag mår prima ballerina (utom några enstaka saker). Saken är den att jag vet hur det är att vara riktigt dålig, så dålig att varje minut känns som ett år, att varje timme vara glad för att kroppen inte har gett upp, att glädjas åt en ny dag trots att man lider så till den mildaste grad att man känner att något äter upp en och att man närsomhelst kan lämna jordelivet och de man älskar mest. Trots att varje minut var en pina och ren tortyr, dag som natt, så var jag glad att jag fanns kvar. Jag vet hur det är att vara levande död så lite småfel på hjärtat med ett mående som är guld idag i jämförelse med då (2014) är en ren och skär glädje utan rädsla.

Man får helt enkelt vänta och se, under tiden tar jag vara på tiden och gör det jag älskar….finns!

 

Senaste tiden…

…har varit ett helvete att puzzla ihop men den gick ihop efter mycket om och men.

Jag har varit på medicinmottagningen för ultraljud av hjärtat, tvunget att göras innan jag får klartecken om tonsilloperation. Det görs för att jag hade avvikande på skänkelblocken 2014, som ingen läkare då följde upp i vanlig ordning.

Att tillägga så avskyr jag husläkare som ska vara ytterst ansvariga för ens hälsa, jag låter mig själv vara den ytterst ansvariga här. (Bara för att få in min frustration över hur man hanteras felaktigt p.g.a. att ens symptom avfärdas eller man inte blir lyssnad på)

Väl på mottagningen hade jag självklart Lelle vid min sida, han är oftast med efter allt som hänt. Tack och lov för honom. Inte för att jag var rädd eller orolig, det är bara kärlek att han avsätter tid för att följa med mig. Det visar att han är mån om mig. Kärlek!

Det var en större undersökning än vad jag trott, ett långt och noggrant ultraljud av det maskineri som håller mig levande. Jag såg ingenting på skärmen, det gjorde dock Lelle. Eftersom det var en sjuksköterska som genomförde undersökningen så fick jag inga direkta svar mer än: “Inga förkalkningar eller större fel men en läkare måste se över det.”

Klart att jag visste att något var fel och hennes svar gjorde mig säkrare på min sak men fortfarande utan klart svar. Lelle hade också sett hur hon stannat upp och tagit mängder av bilder på samma ställe under tiden hon dokumenterade.

Det skulle dröja upp till 3 veckor innan jag får ett svar.

Efter den undersökningen var det dags att klämma in ett annat väldigt viktigt möte. Vad gör man inte på sin semesterdag (som jag var tvungen att ta ut för att få ihop dessa möten) om man inte springer på undersökningar och andra möten? Jag hade hellre använt mina semesterdagar till återhämtning och social kvalitetstid med familjen men det var länge sedan en semesterdag gick till just det. För at få det ekonomiska att hålla ihop så får man avsätta något, tyvärr har det blivit kvalitetstiden. Har planerat att ta igen det när semestern väl kommer.

En liten klämdag anländer och det känns skönt att inget är planerat mer än en middag med tjejerna på jobbet och en leverantör, jätte trevligt och skönt var det att bara få sitta och prata, umgås och bara vara.

Tills jag kommer hem och inser att Lelle (som vi alla vet vid det här laget har en väldigt busig och omogen sida också, trots sina 50 erfarna år som det brukar heta) har gjort ett prank med Ängla. Att tillägga är att Ängla älskar prank, både att göra och att infinna sig i närheten av.
En petflaska fylld med vatten och en 10 krona på botten skulle visa Ängla i ett hastigt trick med tryck på flaskan, hur tian vände sig. Slutpoängen med detta prank skulle vara att Ängla blev nedsprutad med vatten…så klart. Men så blev det inte. Ängla tittade ner i flaskan, väldigt nära medan Lelle med ett hastigt tryck klämde ihop flaskan. Istället för att vattnet kom uppsprutandes flög flaskan upp i Änglas öga och skadade ena sidan på det.

När jag kommer hem ser jag ett blodigt öga och jag kan ärligt säga att jag kände och tänkte följande: Rädsla för hennes öga, frustration över att jag inte var närvarande för att stoppa leken, ledsen för att jag inte fanns där när hon gjorde illa sig, irritation och ilska över hur han tänkte. I det fallet var han inget annat än en inkompetent och oförsiktig pojke med sina så kallade 50 erfarna år som inte lärt honom ett skit. Vem leker med ögonen? Ja, jag vet att han bara ville busa…men ge fan i lekar som skulle kunna skada något så viktigt. Vattenkrig hade varit klart säkrare.
Nu är det ju så att Ängla har ärvt denna busiga ådra av Lelle vilket gjort att hon klistrar igen allt med tejp: Osthyveln, kaviar hålet, vattenkranen, luckan på micron, pengar på golvet och för att inte tala om när hon plastade in Lelles genitalier genom att plasta toaletten med plastfolie. Nog för att vi har kul i familjen men vi har också haft koll på vilka bus man får göra och inte göra. Att Lelle monterade in vattenfärg i duschmunstycket så att syrran blev orange är mindre farligt än att leka med petflaskor nära ögonen!

Vi gillar bus och nu gick ett oskyldigt bus galet.

Jag har tidigare, för cirka två veckor sedan, varit på bröstmottagningen för att undersöka en knöl i vänster armhåla, inget jag varit orolig för (inte det minsta faktiskt) men skönt att få den kollad, nu var det dags för själva mammografin och ultraljudet. Ingen bröstcancer, bara en oskyldig svullen lymfkörtel som ofta kommer i samband med infektion eller inflammation. Jag har ju ständigt en inflammation i kroppen så det kom inte som någon överraskning. Kollat och klart! Nu kan jag lugnt klämma på mina rattar med jämna mellanrum enligt restriktioner från läkare, media och annat. Då ska jag förhoppningsvis klara mig ifrån någon förändring till det är dags för den dagen man blir kallad, nämligen vid gyllene 40. Det är ju ett tag kvar!

Efter ultraljudet bar det av till ögonmottagningen på det stora sjukhuset, för en jourtid. Ett måste att kontrollera om Änglas öga blev skadat av buset. Med mikroskop och en väldigt duktig tjej vid namn Ängla så visade det sig att det bara var ett ytligt skadat. Men hon ska tillbaka nu i Juli för att se om det skett någon försämring under läkningstiden. Den tiden får Lelle ta. Han busade, han får rätta till. Själv har jag en vecka kvar på jobbet innan semestern.

Valborg

Valborg spenderade vi tillsammans med barnen. Oliwer, Rebecka (Oliwers flickvän) och Ängla åkte karuseller medan de tände brasan.

Karusell

Nog åkte dem alltid!!

Lelle-vann

Lelle gladare än någonsin eftersom han vann 1:a priset i två av utmaningarna. Det sura är att han tog det nummer i chokladhjulet som jag tänkte ta. Jag var noga med att påpeka det innan också….så vinner han. F-n man ska följa sin magkänsla 🙂

Jag får ju ändå inte äta den men det är förlusten som suger och än mer när han ska smeta in den i dagar efteråt. 😀 Grattis älskling till sjukt mycket kalorier och onyttigheter när du ändå kör på ägg och tonfisk diet 😀

Sen blev det chipskväll.

En mysig valborgskväll med min kära! Vad gjorde du?

Glasögon

Nu var det länge sedan jag bloggade igen, det har varit fullt upp. Det visar sig vad jag har haft för mig i kommande inlägg.

Jag har vetat i ca. 1 år att jag måste köpa nya glasögon, eftersom min syn försämrats men det var ingen panik eftersom jag klarade mig med dem glasögon jag hade.

Nu insåg jag att ena glaset fått en mini spricka i hörnet, som knappt syntes….tills jag insåg att glaset inom kort skulle trilla ut och jag skulle bli blind och se allmänt konstig ut om jag saknade det. Så det var bara till att promenera till Mr. Optiker.

Väl där så beslutade han att bjuda mig på en snabb synundersökning eftersom det var 1 år sedan sist, så att jag verkligen fick rätt styrka. Och ja, självklart hade det försämrats. Börjar ju skarpt fundera på om jag åldras i förtid. Inte nog med att jag har brytningsfel så har jag även den åldersrelaterade synnedsättningen. Som kommer efter 40. Jag har långt kvar till 40 (ja, i min värld är 3 år lång tid….ibland)

Så det var bara att bita i det sura äpplet och försöka hitta ett par bågar. Det är ju som att klä på en elefant ballerinakjol.

Jag hade Sis med mig, som var upp en vecka (en av anledningarna till bloggtorka), som skulle hjälpa mig att välja. Lätt att välja med någon som aldrig tar något seriöst!! Nu sitter jag här med mina kärringbrillor i 70-tals stuk.

Nej, jag gillar dem faktiskt. Har lite svårt att vänja mig bara. Ibland gillar jag dem och ibland inte. Jag gillar dock märket, vikten och designen på dem. Det är väl facet som dem sitter på som inte passar brillorna.

Glasögon

 

Gasögon1

Glasögon

Vad tycker ni?

Sivs-glasögon

Eller så kanske jag skulle valt svärmor Sivs allra första glasögon? Som vi alla passade på att prova när vi var på besök.

Sivs-glasögon1Sivs-glasögon2

Sis passar lika bra i dem som jag 🙂

Sivs-glasögon3

Thea passade verkligen i dem…..jag är helt seriös nu.

Sivs-glasögon4

Ängla fick också ett lite mer seriöst intryck.

Slutsats: Vi vuxna mammor är allt annat än seriösa 😀

Sis-i-ögon

Du ska alltid vara värst Sis!!

Stallet

När lillasyster med barn var uppe så hade Ängla en Mulle tävling på stallet. Vi passade på att göra det till en familjeaktivitet.

Ridning1

 

Ridning

Ängla hoppade för första gången med hästen Vilja. Dessvärre kan jag bara lägga upp korta filmer annars hade jag gärna delat med mig av hennes personliga rutt i ridhuset.

Tilde-och-häst

Tilde passade på att mata Baily och de andra hästarna i hagarna. En perfekt sysselsättning när myror börjar krypa i en 3-årings byxa.

Ängla fick diplom, en rosett och ett ridborgarmärke under denna vecka.

Stolt mamma!

Från långt till kort

Så här såg Oliwer ut innan påsklovet:

50

Julafton4

Julafton3

jagoolli

Han spenderade en hel del tid hos flickvännen och en av dagarna kom han hem så här:

O-klippt

En ny Olli med kort hår 🙂

Jag minns dock när min stora kille var liten och älskade bilar, lego och Turtles. Det var hans big heros. Lite kortare, lite rundare och lika söt som nu.

oliwer_54717866

Min lilla goding!!

Jag är grymt stolt över detta barn. Han är smartare än smartast, vilket sätter min roll som förälder på sin spets ibland. Han är bara 15 men uppfattas som mycket äldre. Han har planer för vad han vill bli när han ska välja inriktning till gymnasiet. Han har mål och drömmar, ibland sätter det praktiska bara stopp för vad han vill göra. Släpper denna kille in någon i sitt hjärta så gör han det med hull och hår, vilket kan vara till både hans för och nackdel. Men har du fått en plats så kommer du garanterat att få stanna, så länge du vårdar platsen ömt.

Han har en humor som få.

Jag minns ett specifikt tillfälle som garanterat ger er en bild av hur smart detta barn är, jag har fler i och för sig. Men redan som liten på bilden ovan så har Oliwer satt sig i en situation som kräver konsekvenser, han sysselsatte sig med att argumentera (argumentationernas mästare nr.1) för att inte lägga sig ner och sova. Den här gången sa Lelle att om han fortsatte så skulle han ta bort alla Turtles saker ur hans rum, för att han sedan skulle få förtjäna en i taget. “Gör det då”, sa Olli.

Lelle plockade i timmar. Det var sackosäckar, påslakan och örngott, filmer, gubbar, bilar, strumpor, tavlor, svärd, muggar, lampor….osv. Han sprang fram och tillbaka mellan Oliwers rum och förrådet för att hålla fast vid vad han sagt och inte ge efter som uppfostrande förälder. Själv satt jag och skrattade tyst i soffan för att jag visste att han trampat på alldeles för djupt vatten.

Några timmar senare var hela rummet rent, inte så mycket som ett skal från en Turtles syntes och det såg ut som om Oliwer inte ägde en pryl, förutom möbler och avklädda sängkläder.

“Så! Nu har du ingen turtles kvar”, sa Lelle.

“När du ändå plockar ut mina turtles kan du ta den här boken som jag precis läst klart”, sa Oliwer och räckte honom en turtlesbok. Vände sig om och sov.

Vem hade vunnit? Lelle som stod fast vid sin upfostrande konsekvens eller Oliwer som under tiden läst en massa turtles och dessutom fått vara vaken i några timmar till?

Kan inte sticka under stolen med att han var kortsiktigt riktigt smart där. Annat var det när han vaknade nästa morgon och ville ha sin turtlesdräkt 🙂

Inte alltid lätt att vara förälder. Inte lärare heller för den delen. Han fick sin lärarkår att ringa Uppsalas högre skikt inom visdom en gång, genom att ställa frågan: Varför heter det ibland Great Britaien och ibland United Kingdom.

Han hade redan googlat fram svaret själv innan Uppsalas smarta och lärarkåren på skolan återkom i frågan.

That´s my kid!