Idag byter jag siffror

Idag byter jag siffra på min ålder, från en 38 till en 39.
Ett år kvar till den magiska sifferbytningen, då jag byter ut 3 mot 4 som tiotal.

Jag hade en konversation med min syster igår som löd:

För att förtydliga så är det jag som är Delicatobollen, älskar den underbara bollen, syrran är Sid för att hon är så slow och vår vän Sandra är Zzzzz för att hon har en förmåga att somna i våra konversationer och vi hör hur hon snarkar. Syrran fick skicka en skärmdump från sin lur eftersom min inte behagar kunna ta någon på messanger.

För övrigt så känns det inte som om jag är den lastgamla i vårt gäng, jag har nog stannat utvecklingen i början 30-isch. 6-7 år hit eller dit känns inte av i vår gemenskap. Vi har verkligen sjukt roligt ihop.

Jag vill göra en massa saker innan jag fyller 40 men vet inte om jag kommer att uppfylla alla dom viljorna, vi får helt enkelt ta och se vad det här magiska året har att ge mig.

Det är ju inte bara åldern jag byter ut, jag ställde mig nämligen på vågen i morse och den fick helt klart den här dagen att börja bra. Jag har haft ett delmål att byta ut 65 ett bra tag nu och dagen till ära sprängde jag det målsnöret. Det var inte siffran bakom komma tecknet som hade ändrats denna gång, utan även entalet. Äntligen visade vågen 64.någonting och inte 65.någonting.

Today is my dag!

 

Vilken lördag

Jag börjar med att be om ursäkt för att jag varit borta några dagar, ni kommer förstå varför när ni läser inlägget.

Jag hade fått äran och förtroendet att fotografera ett bröllop, inte vilket bröllop som helst utan min chefs.

Om någon ändå sagt: “Karro, är det rätt att åta sig denna uppgift? Misslyckas du så jobbar ni ihop nästa dagligen.”

Det behövde ingen säga dock, för jag har nog kört den repliken som ett mantra av prestationsångest, nervositet och tvivlande på mig själv. Det har dom senaste dagarna präglat både vakna och sovande stunder.

Tänk om jag misslyckas. Kommer jag att ha rätt inställning på kameran vid rätt tillfälle? Det är ju ändå en kort stund med massor av aktion som man inte får en chans att reparera om det går fel.
Jag vill leverera oslagbart men samtidigt som jag mantrar “tänk om…” ur ett negativt och tvivlande perspektiv så intalar jag mig själv att jag inte har kunskapen och det vet min chef. Det jag kan göra är mitt bästa….Räcker det?

Massor av tankar, som om jag hade en intesivkurs med ämnet självförtroende och prestation. Hur gör jag för att stärka ett självförtroende där den lilla negativa och tvivlande djävulen på ena axeln talar om för mig att det hänger på en chans, en möjlighet att lyckas leverera? För mig fanns det bara ett facit, hoppa! Våga prova. Det gjorde jag också.

Trots att jag inte är en fotograf och inte kommer att leverera till 100% som en sådan. Jag kan bara hoppas att det räckte.

Så hur gick det? Som jag antagit kan jag väl summera det till.

Av respekt för brudparet så kan jag bara bjuda på en sneakpeak, bara en del av en bild.

När jag väl mötte upp brudparet, dess följe och barn så fanns det inget annat än fokus. Tog det som det kom. Men det slog mig hur vackra dom alla var, jag ville verkligen att bilderna skulle föreviga deras oförglömliga dag.

Men ju mörkare det vart desto mer svek kameran mig och min vilja. Jag försökte allt i det dåliga ljuset, med åtanke att inte förstöra deras stund. Jag fick välja: Med blixtrande förstörelse eller utan blixt och hålla mig till hoppet. Jag valde det senare.

Kommer nog att kunna leverera halvhjärtat i bilder men jag var helhjärtat inställd på det uppdrag jag åtagit mig. Jag får personligen här nöja mig och glädjas åt att jag hoppade och fick chansen, att jag fick ta del av ett underbart vackert bröllop. När den andra halvan låter mig äta upp mitt självkritiska misslyckande. Intensivkursen med den lilla djävulen fortsätter tydligen, i ett uppdrag att ge mig erfarenhet och mognad i ett helt nytt område. Jag får ta det som en lärdom säger den vita lilla ängel på den andra axeln.

Än har inte brudparet sett resultatet, då dom doppar tårna i varm paradis sand. Medan dom gör det så har jag en hel del att redigera för att kunna leverera…..något.

Wish me luck!

 

 

Åter till rutiner och bevarad forntid

Då har vi lagt ännu en rutin i vårt pussel efter julen, igår var det dags för Änglas ridning att ta fart igen. Gladare unge får man leta efter.

Trots att hon var med pappa till läkaren i torsdags, för öroninflammation med sprucken trumhinna, så var hon fast besluten om att rida. Med antibiotikakur och probiotika känner hon sig bättre. Jag är definitivt ingen förespråkare av antibiotika men jag vill heller inte att hon ska få några permanenta skador på hörseln eller att bakterierna ska få fäste på andra platser. Vi väger upp det med probiotika och hoppas att mage och andra delar inte tar så stor skada av kuren.

Fick beröm på hälsokost för att jag gav mitt barn probiotika i samband med antibiotika kur- “Det är inte många föräldrar som är införstådda i vad antibiotika åstadkommer för skador i magen och andra delar av kroppen, mestadels av immunförsvaret sitter i magen”. Tackar och niger för den komplimangen, lägger till ännu en guldstjärna i kunskapsboken.

Innan ridningen gick vi för att handla, passade på att lägga två gamla avdankade filmrullar på lådan. Vet inte varför jag är lite nervös, det är väl kanske för att rullarna besitter en hel del av mitt förflutna på gott och ont. Jag gillar inte att titta tillbaka om det inte har med mina barn att göra. Ängla vet jag är utesluten från dessa bilder, det fanns digitalkamera på hennes tid. Jag har inge mörka hemligheter i min forntid utan det är mer att min ungdom var präglad av ensamhet, osäkerhet, otrygghet och annat som kan komma att göra sig påmint. Det jag kan förhålla mig till är att det är bilder från ca. 13-18 år tillbaka, det är många års spann som ligger med hemliga minnen från den tiden.

Jag är dock en person som inte gillar överraskningar och bara dessa två rullar ligger på just överraskningar.

Tack och lov hade vi precis missat rånet som skedde mot en telefonbutik när vi var och handlade, Ängla och hennes kompis gick själva till den lilla godisaffären som ligger vägg i vägg med butiken. Det är ofrånkomligt att tänka på vad som kunde ha hänt och hur stor påverkan fel plats vid fel tidpunkt kan göra när det kommer så nära inpå.

Tycker det bara är bedrövelser på nyheterna och i samhället idag, man blir ledsen när man ser hur unga hanterar fyrverkerier som om det vore ett slags krigsvapen på öppna gator. Man ser tillbaka på nyårsaftnar när man själv var liten och kunde tryggt fascineras av det fina färgspelet på himlen. Idag vill man inte gå ut med sina barn för att fira in det nya året. Trist.

Väl i stallet glittrade det i Änglas ögon, ett tryggt ställe där det bara är lärdom och glädje.

Tillbaka till rutiner vi gillar.

Summerar Mitt 2016

Då var det dags att summera 2016, något jag missade 2015 men fann en gammal sammanfattning från 2014. Intressant att gå tillbaka och se hur det var då. Då kör vi:

Hälsa

Hälsa är en stor del av mitt liv, en livsstil helt enkelt. Jag kommer aldrig att återgå till gluten och mjölkprotein, då jag vet vilka fördelar det är att vara utan. Jag äter fortfarande kosttillskott i form av:

  • Magnesium
  • Q10
  • B12
  • Folsyra
  • Zink
  • D-vitamin (på vinterhalvåret)
  • B5
  • B3
  • Koppar
  • C-vitamin
  • Probiotika
  • Cellenzymer (Vid köttmåltider)
  • Schisandra (från och med julafton) Mer om detta kommer i kommande inlägg.

Jag har med detta fått svart på vitt att mina värden på dessa näringsbrist områden har förbättrats, något jag visade för inte så länge sedan i inlägget Provsvar nr.2, jag har dessutom fått svart på vitt att jag sänkt mina antikroppar mot sköldkörteln och mitokondrierna.

Från och med imorgon 2017 så övergår jag till Paelokost under en period, något som förmodligen kommer att nämnas under 2017. Ser fram emot att se vad detta ger. Mina leverprover visar bra men jag ser att dom är på väg åt fel håll, det är dags att koncentrera sig på den största delen i reningsverket, därav ska jag hjälpa det lite på traven genom att ta bort spannmål, pasta, ris och potatis.sdf

Kreativitet

Hade det inte varit för att den förbaskade gamla soffan står i vardagsrummet och dagligen påminner mig om ett projekt jag inte avslutat, så hade jag inte heller kommit ihåg att jag påbörjat renoveringen av den. Jag klandrar er inte om ni inte minns den.

Så hur gick det?

Den är fortfarande inte färdig och kommer så inte att bli. Jag tappade bort kaninen Lakrits en dag och när jag väl hittar honom så inser jag att han har bitit sönder remmarna som skapar en botten på soffan, allt för att ta sig in och ta över den för att göra den till sitt eget gömställe.

Den står fortfarande oklädd och nu lite sönderbiten, ägaren till den heter Lakrits.

Men jag ser det positivt, jag hann inte klä den med det svindyra roséguldfärgade tyget. Som jag nu kan använda till nästa projekt 🙂

Jag får se denna soffa som ett avslutat projekt tills möjligheterna blir annorlunda.

Barnen

Mina stora, fina och väluppfostrade barn. Det är nog en väldigt bra summering av dom.

Under 2016 har Ängla bytt skola och trivs oerhört bra, hon har tillsammans med klassen besökt Astrid Lindgrens Värld (utan mamma och pappa). Hon har det lite svårt i Matte men kämpar stenhårt. Hon har lärt känna en ny vän, från Rumänien, som hon pratar engelska med i den mån hon kan.

Oliwer har under 2016 träffat sin första riktigt stora kärlek, Rebecka. Ett perfekt matchande par. Rebecka får ta vissa praktiskt uppgifter vad det gäller Oliwer, eftersom han är kass (då menar jag kass) på att planera. Vilket ställer till en del i vardagslivet. Oliwer väger dock upp det med sin omtänksamma och stöttande sida av sig själv. Dom väger jämt i vågskålen och passar varandra som handen i handsken.

Jag, som mamma till Oliwer, förstår varför han tycker så mycket om henne. Det är väldigt lätt att tycka om Rebecka och hon har välkomnats in i familjen med öppna armar. Det är kärlek, bus och humor mellan dom två. Han är väldigt lycklig, vilket är oerhört viktigt för mig.

2017 rullar nog livet på för Ängla, med ridning, skola och vänner. Att börja femma till hösten gör nog att hon känner sig ännu mer vuxen. Nu börjar hennes utveckling mot tonåring ta fart och jag hinner inte riktigt med.

Oliwer har stora steg att se fram emot under det nya året. Han ska söka till gymnasiet, börja gymnasiet vilket kommer att röra runt i den bekväma trygghets grytan en hel del. Oliwer är som jag, en rutin-människa. Bandyn lär rulla på i sin gilla gång och jag hoppas verkligen att Oliwer och Becka klarar av förändringarnas vågor.

Förhoppningsvis får vi följa deras resa, intressen och kärlek på deras blogg under det nya året! 

Barnen har haft hälsan och varit friska om man bortser från förkylning. Måtte det för alltid vara så.

2017 – Mina mål & Förväntningar

Jag hoppas nog att året blir detsamma som 2016. God hälsa och humor är ledorden.

Sen hoppas jag självklart att jag kommer få prova på nya saker, kanske en ny utmaning i livet. En förändring inom jobbet, nytt boende eller något annat i positiv anda. Nå något mål som gör det möjligt att skapa ett nytt mål, det är lite enträget att bara stampa runt trots att jag trivs med tryggheten. Men någonting nytt önskar jag att 2017 ger.

Jag ser fram emot 2017 med spänning och förväntan.

Humor – Summan av 2017

Jag älskar humor, det får mig att leva till fullo. Jag omger mig gärna med den positiva energin som humor ger.

Jag är lyckligt lottad som får ha humor på jobbet varje dag, jag gör det jag älskar och får ha roligt dagligen.
Jag har en familj som bjuder på sig själva och bringar mig det bästa.
Jag har en syster som kan få vilken deppig dag som helst att spricka upp i glädje.
Jag har vänner som är likasinnade och ingen dag då vi ses blir torr och tråkig.

Jag är lyckligt lottad och tackar alla runt mig för att ni ger mig möjligheten att skratta tillsammans med er.

Sist men inte minst så har vi under 2016 fått tillökning i familjen, då älskade lilla Freja kom. Grattis Johanna & Erik till en underbar liten dotter.

Vad tycker ni? – Det intresserar mig.

Vad tycker ni om bloggen? Jag vet att ni är fler återkommande besökare än 2015, hälsar nya besökare varmt välkomna.

Det är roligt att ni återkommande besökare verkar funnit något som tilltalar er i min lite halvtorra vardag, det finns ju faktiskt bloggare som nischat sig på något intresse. Min blogg är ju som en Gott & Blandat påse. Här ryms allt som har med mitt liv att göra.

Det som känns lite tråkigt är att ni inte lämnar fler avtryck, jag är ju intresserad av er, av ni tycker och hur er eventuella blogg ser ut. Lämna gärna en kommentar när ni är inne och trampar runt på bloggen, har ni en egen blogg så lämna gärna adressen dit så att jag kan komma och hälsa på. Kanske finns det vänner jag ännu inte känner?

Så för att gå rakt på sak:

 

Jag önskar er alla ett superbra 2017!

 


Julen 2016

Julafton blev precis som vi önskat, lugn och ro.

Farmor & Farfar kom och firade den med Ängla och oss. Traditionellt med Kalle och två sovandes föräldrar i soffan 🙂 Det är så skönt med den tuppluren.

På morgonen, redan kl. 07:00 var Ängla redo för sin första morgonklapp. Hon vaknar alltid tidigt men är det högtider eller något hon ser fram emot så vaknar hon alltid extra tidigt. Tur att man är morgonmänniska.

Inte en fullpoängare men en uppskattad klapp ändå. Inte årets julklapp om man frågar henne.

Det här var däremot årets klapp (från oss + farmor & farfar), ända tills juldagen då systrarna Johanna och Erika gav Ängla en inplanerad shoppingdag på MOS (Mall Of Scandinavia), en dag bara med systrarna. Det var Änglas bästa klapp 2016.

På juldagen anlände Rebecka först, Oliwer hade försovit sig hos pappa. Skönt att hon känner sig hemma hos oss och kan komma själv tycker jag. Då vet man att hon välkomnats in i familjen som hon ska.

Sen kom Erika och strax efter dök Oliwer upp. Eftersom han firade aftonen med pappa och familj så fick han öppna sin morgonklapp när han anlände. VR-glasögon till honom också. Se klippet när han och Becka provar dom här.

Johanna, Erik och deras lilla Freja kom.

Fick låna dessa bilder från Johannas Facebook, eftersom Lelle hade gett oss alla mobilförbud den här dagen. Det blev kvalitetstid IRL. Mysigt och roligt men vi kunde inte spara och bevara dagen i bilder.

Sista bilden innan telefonen rök 🙂

En underbar jul med nära och kära.

Pepparkakshus & Julgran 

Igår vart det en hel del uträttat, men nu är vi snart klara för att bara kunna sätta oss ner och vänta på julafton. 

Inte om man frågar Lelle dock, han har alltid mat-stress vid julen. Han ska ha allt och gärna massor av allt. Jag har redan försökt börja påverka honom genom att tala om att ingen äter mer bara för att det är jul, lagom räcker. Men han ska ha mängder och fårfiol. Vem har ens fårfiol på julbordet?? 

Ändå har jag inte gett upp hoppet om att han ska lyssna och faktiskt inse, men varför skulle tomte ge mig det i julklapp innan julafton? 

Igår skulle snickaren i huset hjälpa Ängla att bygga årets pepparkakshus, gick sådär:

Ängla och Thindra tyckte dock att han använde för mycket fogmassa i form av glasyr 😂

Så medan Lelle fixade ett nytt pepparkakshus så körde vi tjejer granen.

Sen tog Lelle till sig Thindras råd att använda smält socker som fogmassa, vilket gick bättre. 

Bild på Ängla pepparkakshus kommer snart upp här i bloggen 👍

Finns det några snälla barn här? – Sponsrad video

För några inlägg sedan tog jag upp min känsla kring jul, som liten. Något som lever kvar i mig än idag.

I mitt fall var högtiderna som värst men det var inte ovanligt att gå hem på fredagen med en klump i magen, jag visste vad som komma skulle.

Alkohol oavsett tid på året är för mig kopplat till det värsta tänkbara för ett barn och det var, som sagt tidigare, inte svårt att ta beslutet om att ge mina barn en trygg uppväxt som inte kunde kopplas till alkohol. Nu är det inte bara alkohol som kan ställa till det i ett barns liv, det finns så många fler hemskheter där ute som kan göra att ett hem, en familj, en trygghet kan förvandlas till en mardröm.

Jag får ont i magen när jag ser barn som lever i en sådan miljö, jag kan se mig själv i deras beteende och nästa veta vad dom går igenom på kvällen. Tänk om jag kunde skydda alla barn från det.

Det finns barn i andra länder som inte får gå i skolan eller har rent vatten men många glömmer att titta närmare på den lilla pojken eller flickan här hemma i Sverige, som faktiskt skriker efter hjälp. Jag kan tyvärr inte skydda och rädda alla, men jag kan absolut hjälpa till att göra det. Tillsammans med er andra hoppas jag.

Childhood är en sådan organisation som tittar lite närmare på dom barn som lever i en utsatt situation, Childhood gör skillnad. Hjälp till att hjälpa och sitt med mindre magont på julafton, när du vet att du faktiskt bidragit till att hjälpa ett eller flera utsatta barn.

Handla speciella varor på ICA eller använd din bonuscheck till att göra just det.

Den här julen och alla jular framöver kanske det barnet slipper ha ont i magen och faktiskt kan glädjas åt lugnet, där stormen aldrig uppstår.

Sponsrat inlägg

Ett barns jul…

…kan se så otroligt olika ut.

Jag läste förra årets inlägg vid den här tiden och slungades tillbaka till mina jular som barn. Hemska! Hur mycket välvilja det än kanske fanns så blev det inget man vill minnas. 

Vems fel var det? Dom vuxna som valde den förbannade julölen och snapsen som glatt ska sjungas ner i strupen. Mittemot sitter det lilla barnet och studerar den tradionsenliga ljusstaken i miniformat, alla hade varsin vid bordsplaceringen, för att greppa en liten trygghet medan alkoholen förvandlade dom vuxna till främmande människor som slutligen blev monster.

Jag är så tacksam för att jag har valt en nykter livsstil, för mig och min familj.

I övrigt har jag nog samma känsla som förra året, jag håller nog tummarna i bakhuvudet fortfarande. 

Min allra största önskan är fortfarande en jul med hälsa och samhörighet med hela familjen. Allt materiellt hamnar långt ner på min önskelista varje år. Men man får aldrig sluta önska sig saker och drömma, det stoppar utvecklingen 😉

Jag skulle vilja att alla barn har en jul som bringar trygghet och kärlek. Sätt allas behov först, har man behov av att dricka på julafton har man ett problem. Antingen ett missbruk eller så har man glömt att se sina barns behov.

Trygg jul, för alla.

Läs förra årets inlägg om min julkänsla här

Vackert dop

Förra lördagen så var det dags för Freja att döpas. För er nya besökare så är Freja Lelles barnbarn.

Det blåste rejält men det gav inte udden av hur fint och genomtänkt dopet var. Johanna och Erik hade gjort ett enormt jobb för att få ihop alla detaljer. Hyrt tält, bord och stolar. Bakat, dekorerat och tänkt på små hälsningslappar som vi fick skriva på till Freja. Hon hade sitt eget dopfunt i form av en glasskål med ingraverat namn och datum, vattnet var hämtat från Trefaldighetskällan.

Med ett 50-tal gäster så var vi många som fick lyssna till föräldrarnas brev till Freja, om hur det är just nu i form av känslor, vakna nätter och den kärlek och förväntan de har. Det brevet kommer Freja få när hon är 16 år.

Så nu är Elsa Freja döpt, vår doppresent till henne hittar ni här.

Dopsermoni

Familjen-Westman

Familjen-Westman1

Morfar-o-Freja

Tårta-rosa

Tårta-vit

Tårtor

Ängla

Ängla1