Midsommarafton

Jag vet att det var ett tag sedan men jag måste få med det i bloggen, jag vill hinner inte blogga dagligen just nu så det får bli lite gott och blandat.

Vår midsommarafton firade vi som vanligt på Skansen, det var förmodligen den sista midsommarafton vi hade där. Det är inte samma känsla och lika uppskattat av Ängla längre, som det var när hon var liten. Nog för att hon myser men inte som förr. Nästa år får vi ha andra planer helt enkelt, trots att midsommar var och är mysig att fira på skansen.

Här kommer vår dag i bilder:

Skansken Skansen11 Skansen10 Skansen9 Skansen8 Skansen7 Skansen1 Skansen2 Skansen3 Skansen4 Skansen5 Skansen6 Skansen

Namnsdag

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag bloggade, jag har haft ett önsketänkande om att kunna göra det varje dag men det har varit fullsmetat. Så som vanligt kommer följande inlägg att vara från dåtid tills jag hinner ikapp.

Den 20 maj har jag namnsdag. Har alltid haft, samma dag, samma tid och samma kanal.

För mig är namnsdagar obetydliga. Mitt ena barn har namnsdagar, två stycken medan mitt minsta inte har någon. Det är inte för att dem ska fira namn som jag valt dem. Själv har jag fyra stycken betydelselösa namnsdagar per år. Skulle jag fira namnsdagar med min släkt (om vi haft kontakt) så skulle vi nog få fira mer eller mindre dagligen.
Jag har 7 syskon (5 bröder och 2 systrar), alla bröder har tre namn vardera och vi tjejer har fyra namn var. Det var nära att jag fick 5 stycken men då hade min kära mormor barmhärtigt sagt: “Hon är väl ingen kunglighet heller!” Tack mormor för det, jag får inte ens plats med alla 4 namn + efternamn när jag ska fylla i mina papper. Körkortet visar på förkortningar.

Mina svärföräldrar är dock duktiga på att påminna mig om vilka namn jag faktiskt tillgivits medan jag är sämre på att komma ihåg att gratta på deras, vilket gör att jag får be om ursäkt flera gånger varje år.

I år fick jag i alla fall blommor av Lelle, det är alltid fint att få blommor…oavsett dag.

Ros

Rosor

Rosor-o-kaffe

Passade även på att köpa loss nya muggar från jobbet, som utgått ur sortimentet. Lite mer färg åt folket…men inte för mycket.

 

 

Valborg

Valborg spenderade vi tillsammans med barnen. Oliwer, Rebecka (Oliwers flickvän) och Ängla åkte karuseller medan de tände brasan.

Karusell

Nog åkte dem alltid!!

Lelle-vann

Lelle gladare än någonsin eftersom han vann 1:a priset i två av utmaningarna. Det sura är att han tog det nummer i chokladhjulet som jag tänkte ta. Jag var noga med att påpeka det innan också….så vinner han. F-n man ska följa sin magkänsla 🙂

Jag får ju ändå inte äta den men det är förlusten som suger och än mer när han ska smeta in den i dagar efteråt. 😀 Grattis älskling till sjukt mycket kalorier och onyttigheter när du ändå kör på ägg och tonfisk diet 😀

Sen blev det chipskväll.

En mysig valborgskväll med min kära! Vad gjorde du?

Komma ikapp – i bildformat

Som ni märkt har jag varit ute och rastat min Unicorn igen. Jag är ledsen för det men jag är tillbaka och förhoppningsvis snart ikapp med bloggandet.

För att komma fram till dags datum så tänkte jag att ni skulle få det i en annan variant, lite som i tv. Där allt är förberett och går av bara farten. Vi tar det hela i bilder och mindre text, så får jag helt enkelt gå in mer ingående i respektive del sen. Låter bra?

Örebro-50-2

Örebro-50-1

Örebro-50

Vi spenderade påskafton i Örebro. Jag har ju, sedan december planerat en suprise för Lelle eftersom han fyllde 50 i Januari. Han blev glatt överraskad när bästa vännerna stod i barnens hotellrum…bara så där 🙂

Vi passade på att ta en fika mitt på dagen, jag gick emot min nya allergi som flutit upp till ytan, och drack en så gooood latte.

Allergier

Här kom allergisvaren: Mjölkprotein is a big NO NO. Som om det inte var tillräckligt att hålla sig ifrån gluten. Den ena utesluter oftast inte det andra.

Där rök mina KinaPuffar 🙁

Utöver det så ska jag nog inte ens titta på en banan medan jag någon gång ibland får äta kål och broccoli  i alla dess former. Nu ska man vänja sig att vara utan och hitta nya alternativ.

Töntat

Vi har töntat oss, i vanlig ordning. Jag och Oliwer bytte face för en stund. Så himla barnsligt kul 😀

Nya-byxor

Köpt nya jeans. Ser dock supersur ut. Ta det inte så allvarligt! Jag ser ut så när jag är koncentrerad och behöver absolut inte vara grinig för det.

Nya-byxor-2

Big but mama med en släng av hjulbenthet….lovely. It´s me and without it wouldn´t be!

Tycker det händer saker hela tiden men det lär ju komma upp inom kort isåfall 🙂

Hur har du haft det?

10 år

Igår fyllde min minsting hela 10 år. Tänk vad tiden går fort.

För 10 år sedan hade hon bråttom ut, då hon egentligen var beräknad 2 April. Inte fort nog heller, förlossningen tog 1 1/2 timme och var suverän på alla sätt. Lite komplikationer efteråt men som snabbt vände till det bättre.

Då vägde hon 2800 gram och var 46cm lång. Idag använder hon mina skor i storlek 36-37.

Vi visste redan innan hon föddes att hon skulle heta Ängla Madicken, tur att det var en tjej tänker jag. Men visst har vi haft lite ånger till att inte ha lagt till namnet Vilda, då hon varit mer vild och vågad än en ängel. Madicken fick stå för den vilda och uppfinningsrika delen.

Igår blev hon som sagt 10 år och fick örhängen, en ring, en likadan stalltröja som hon gav stallvärdarna, en hel del grejer av storasyster Erika som rensat sina ridsaker samt ett ridläger från oss och farföräldrarna. Lyckligare donna får man leta efter. Som grädde på moset så kom vår granne ner med en stor skumpa (i barnvänligt format såklart) samt en ska choklad.

Han har känt Ängla sedan hon låg i min mage, en granne utan dess like. Hon har under årens lopp adopterat honom som sin morfar, kanske i brist på morföräldrar. Det har gjort att de har kommit oerhört nära. Vi har dessutom honom att tacka enormt för den tiden jag var dålig. Han fanns där i alla väder, för oss alla. Han var barnvakt om jag behövde åka in på natten, han körde mig till undersökningar när Lelle försökte hålla ihop ekonomin och mycket annat. En betydelsefull granne och vän för oss. Och han har lagt Änglas födelsedag som ett stort Kom Ihåg! hos sig själv.

En glad 10-åring hade vi här hemma igår!

Ängla-10

 

En ny familjemedlem

Igår, efter mycket om och men, kom hon. Johanna och Eriks lilla dotter Freja. Så himmelskt söt!

Jag vill inte lägga upp en bild på henne förrän jag själv har tagit en och frågat om lov. Men så söt! Jag är helt kär.

Förlossningen drog ut på tiden, Johanna hade havandeskapsförgiftning och högt blodtryck, hon förlorade en del blod och ligger nu under övervakning av läkare men mår under omständigheterna bra. Freja vägde 3724 gr och var 50cm lång.

Vi alla vankade av och an i väntan på att få höra något. Nyblivna Morfar allra mest med både oro och förväntan. Orolig för sin dotter och stor förväntan på vem han skulle få hälsa välkommen. Honom eller henne.

Nu hoppas vi att Johanna kryar på sig ordentligt och att de snart får komma hem, till det nya livet. Ett liv som en ny liten familj.

Välkommen Freja och ett stort GRATTIS till Johanna och Erik!

Detta innebär också att två av Lelles barnbarn firar samma födelsedag. Både hans sons dotter Meja och Freja är nämligen födda på samma dag, bara 3 år mellan varandra.

I väntan på bebis

Det var beräknat att Johanna och Erik skulle få sin första nya familjemedlem den 1/3 men bebis var inte riktigt redo. Igår ringde Erik från förlossningen sent på kvällen och berättade att de låg inne. Nu har hela familjen sovit med en väntan och längtan att få välkomna den nya lilla personen och familjemedlemmen. Men än har vi inte hört något.

Ängla vaknar och ifrågasätter om hon är moster nu, som varje dag den senaste veckan. Lelle har samma fråga fast i morfar format. Vi väntar och vi längtar. Håller alla tummar och tår för att Johanna inte ska få en jobbig förlossning, att alla orkar med det maraton de i stunden gör tillsammans.

Vi väntar och vi längtar!

Pojke eller flicka??

Vad jag blir behöver vi inte spekulera i. Jag är tant Ina, thats it 🙂

Oväntad present

När jag kom hem från jobbet i fredags så väntade en present på mig, som kommit med posten.

Jag pratade samtidigt med Sis i telefonen och anklagade henne för att ha hittat på något lurt, hon verkade lost och jag kunde inte för allt i världen påminna mig om att jag beställt något den senaste tiden.

Jag öppnade och inuti låg en gåva som gick rakt in i hjärtat!

Present

Klart att det var hon som hittat på något. Det var min försenade födelsedagspresent. Ett fint halsband med en uttrycklig kärlek. Vi har den kärleken till varandra väldigt öppen och frikostig varje dag. Vad skulle livet vara utan min älskade Sis?

Äntligen fick hon spräcka bubblan och förklara hur jobbigt och svårt hon haft det från beställning till leverans. Jag är lika förvånad jag. Hon är kass på att hålla presenter hemliga. Har alltid varit.

När vi var mindre så visste jag alltid vad jag skulle få i julklapp och present innan högtidsdagen, tack vare henne. Hon hade då smugit sig in till gåvornas grotta och hemlighetsfull spänning öppnat allas paket för att tjuvkika. Nyfikenhetens överhand grep henne alltid. När hon snyggt och prydligt fått ihop paketen igen så tog det inte många minuter förrän man visste vad det var i dem.

Högtiderna saknade en viss överrasknings känsla när vi var små 😀 Men med åldern verkar visdomen komma och trots att hon bitit hål i läppen och gnagt av varenda nagel på pinnarna till fingrar, så lyckades hon i år. Det är jag som ska säga Grattis Sis. You did it!

Jag tackar hjärtligt för den fina fysiska kärlek du gav mig, Sis.

Road 37

Det är väl där jag befinner mig nu, på road 37. Igår svängde jag av till just den och blev 37.

Jag är nu lika gammal som Lelle var när vi träffades. Jag kommer ihåg att vi pratade om att det året han fyller 50 så blir jag lika gammal som han var då. Nu är vi där. Känns som igår.

Många vänner och bekanta grattade mig genom att slänga upp en gratulation på Facebook, det är där allt händer. Jag är jätte glad för varenda hälsning som damp in. Kan dock känna lite sorg över att det idag är så enkelt, till och med jag har ju hamnat där. Man hinner liksom inte ta sig mer tid. Jag ska bli bättre på det.

Mina kära svärföräldrar kom och spenderade dagen tillsammans med oss, vilket värmer oerhört i mitt hjärta. Eftersom jag inte har mina egna föräldrar delaktiga i mitt eller barnens liv så har de kommit att betyda desto mer för mig. De hade betytt mycket ändå, oavsett. De har öppnat armarna för Oliwer redan från dag 1. Jag kan alltid prata med dem och de finns där.

Jag fick frukost på sängen, en parfym (Black opihum) som jag inte vet hur den luktar ännu. Den anländer till butiken idag. Sen fick jag presentkort på skor av mina svärföräldrar. Precis vad jag behöver.

Tårta

Ängla och Lelle gjorde en glutenfri tårta till mig. Gulligt!

Jag hade dock inte behövt någon fysisk present. Jag är tacksam för att de kom. Av Lelle hade krävts något helt annat, något han lovar mig men som jag inte riktigt vågar lita på. Men hoppet ska man väl ha?

Road 37 börjar lite skumpigt, det är liksom en bump in the road, och vägskäl som dyker upp varannan timme känns det som. Vägskäl som faktiskt är rätt avgörande. Vissa vägskäl är ju viktigare än andra, frågan är vid vilket vägskäl man ska svänga av för att komma rätt. Men jag känner mig stark och hoppfull, litar på min magkänsla och låter mig nog guppa fram ett tag till för att vara helt säker.

Alla har vi våra bumps och jag vet att det här är en bump som inte är värre än år 2014. Det löser sig….på ena eller andra sättet.

Nu gör jag det bästa möjliga på starten av road 37. Det jämnar väl ut sig under vägen 🙂

 

Milstolpe 50

Lelle har numer nått en stor milstolpe, nämligen 50. Den 4/1 fyllde han 50 så jag undrar om jag inte ska börja kalla honom 50+ redan idag. Haha

Ja, det är en viss åldersskillnad mellan oss men det märks inte. Undrar just om han ska bli vuxen nu när han nått den gyllene åldern, åtminstone på några punkter. Lite barnasinne vill jag ha kvar. Att han ska börja lyssna bättre kan jag väl lägga på hatthyllan, det börjar ju närma sig hörapparat på den. Haha

Gårdagen blev fin och han uppskattade all omtanke han fick, trots att han är rätt kass på att dra i smilbanden.

50--

Johanna, Ängla och Tindra

50-

Oliwer, Bosse och Johanna (smickrande bild på vackra gravida)

50

Siv, Oliwer och Bosse

Hans mamma och pappa anlände först med en stor present, som var från oss alla. En kaffemaskin. Nu slipper han vänta 20 minuter på att kaffet ska rinna ner, slipper den äckliga bryggaren som smutsar igen inom kort, det trasiga vattenröret i kaffebryggaren och dessutom går kaffemaskinen inte in i diskmaskinen. Hahaha

Kaffemaskin

Sen kom Johanna. Som bär på Lelles guldägg, det kommande lilla barnbarnet som ska göra honom till Morfar under början av 2016. Av henne fick han biobiljetter och barnvakt till Ängla för en kväll. Det behöver han. Dessutom fick han en egenkomponerad bukett av henne och Erik.

Blommor2

Sen kom Erika med en egen kaffemugg som det står världens bästa pappa på. Gullefjun.

Av mig och barnen fick han en övernattning på hotell i annan stad, i början av 2016. Han har ingen aning om vad som komma skall.

Två blombud anlände. Ett från en barndomsvän och ett från en ny kär vän till Lelle. Han blev jätteglad.

Blommor

Blommor1

Efter middagen kom Vera och Matti. Av hela familjen fick han egna whiskeyglas och isbitar i sten. Där kom smilbanden.

Kvällen kom fort och han liksom oss andra så hade dagens intryck tagit ut sin rätt. En nöjd 50-åring somnade sedan gott.