Första advent

Nu var den här, första advent. I väntan på julen. Jag känner faktiskt att en liten julkänsla kryper sig på mig nu, eller snarare myskänsla. Det är det jag förknippar med advent och julen så ingen är gladare än jag att den behagar smyga sig på.

Det är nog för att jag igår, mellan alla andra upptåg, bytte gardiner och fick upp fönsterpyntet inför advent.

Det visade sig dock att Lelle haft sönder en av mina lysande glaskulor som brukar hänga i vardagsrumsfönstret, han har dessutom hållit tyst om det i en hel vecka. Han visste vad som komma skulle…

Jag börjar riva i julkartongerna och finner denna trasiga glaskula…. LELLE!!! Jag kliver in på toaletten där han befinner sig efter duschen och hittar honom med nedsänkt huvud och ett kvävande skratt. Jag ser att han skäms, oerhört. Att han vetat vad som komma skulle och han avslöjare med hela kroppen att han vet vad han gjort.

Du är skyldig mig en glaskula! Nu åker vi!

Det var det enda jag behövde säga innan han snällt och timid satte sig på passagerarsidan i bilen med riktning till varuhuset i närliggande kommun.

Han har varit med om det här förut. Han vet hur rädd jag är om mina saker och han vet att det är replacement som gäller när han har orsakat skada på det jag håller kärt.

Så mitt i förberedelserna av julpyntning så inhandlar vi nya fönsterdekorationer. Inget planerat, bara impuls. Ett måste.

Tillbaka hem och byta gardiner och hänga upp grejer i någon timme, självklart med syster i luren. Det gör alla tråkiga måste mycket roligare. Klart bättre än en julskiva i bakgrunden. Humor, jag älskar humor.

Jul-vardagsrumsfönsterEn ljuskrans i vardagsrumsfönstret lyser upp mina grönsaker

Vips, så hade tiden passerat och det var dags att byta om för Änglas ridning. Iväg till ridklubben och se henne stråla och göra framsteg. Några timmar senare hade vi även fått i oss middag innan jag kunde fortsätta.

Passade även på att återbruka ljusslingan som suttit i den trasiga glaskulan, helt klart nöjd.

ÅterbrukEn lysande flaska i hallen, en liten fin ljuskälla.

Nu är det mysfaktor på hög nivå och det finns inget så mysigt som att komma upp till dunkla ljuskällor en mörk morgon.

Idag är det första advent och mysfaktorn börjar infinna sig.

Kliar i kreativitets-tarmen

Jag har känt ett tag att min kreativa tarm har börjat klia lite. Jag är ju kreativ varenda dag, jobbar ju med design. Men nu har nog tecknings- och målnings delen i tarmen börjat göra sig hörd.

Jag känner att jag snappar upp en massa inspiration som jag vill forma till bildligt, något man kan se ur mitt perspektiv. Det var länge sedan jag var kreativ med penna eller pensel i handen på mitt personliga plan. Kanske får jag tid till att få ner det på papper eller duk. Hoppas jag får tid att få ner det på papper eller duk, rättare sagt.

Jag har ju samlat lite av mina kreativa stunder med inriktning på penna eller pensel i albumet här i bloggen, har ni missat att kika in så kan ni göra det här eller klicka på bilderna för att komma till galleriet.

Senaste tillskotten i albumen är:

Teckning:

Samhörighet

Teckningen Samhörighet, den gjorde jag klar när jag var som sämst i min sjukdom. Kanske var det för att jag kände så starkt att jag och Lelle har en oändlig koppling till varandra. Att det som skedde gjorde vår samhörighet extra stark.

Målning:

Facebook-20151107-070037

Den här målningen gjorde jag på beställning av en av mina bästa vänner vid namn Seiko, därav fick den heta just Seiko. Hon var inne i en av sina otaliga förändrings perioder och den här perioden gjorde hennes vardagsrum mörkt och limegrönt. Det här var för flera år sedan, att tillägga. Men jag gillar tavlan och dess små detaljer som gör den intressant. Den lilla Sverige biten som faktiskt är en bit av hennes tapet, klotet som svävar utanför tavlan, den lilla cerisa bollen längst bor, de ljusa strimmorna. Något i den gör mig glad trots att den går i brunt och lime.

Vad tycker du?

Undrar vad nästa kreativa period rent spontant skapar, jag blir nyfiken på vad mina händer och mitt inre sugit åt sig för inspiration. Vi hoppas att det kommer något snart.

Jag är med bebis

Det är inte alls som ni tror, absolut inte gravid. Så nu fick jag ner ert blodtryck en aning redan i början av inlägget.

Nej, det är så att jag, som är florist i grunden, inte riktigt har fått okidéer som skötebarn tidigare. Jag har aldrig fått dem att må bra, har inte haft den rätta knycken. Tills min vän Nina lärde mig att känna vikten på orkidén. Jepp, man ska tydligen känna hur mycket en välmående orkidé väger. På så sätt känner du om den behöver vatten.

Jag tänkte att jag ger det en chans, jag har ju provat med allt annat och min enda orkidé (då, innan jag fick tillökning av Matti och Vera som tack för barnpassning härom veckan) hade bara tre ynkliga blad som jag hållit vid liv.

Jag har under senaste halvåret gjort som Nina rekommenderat, varje vecka. Och nu har det gett mer resultat än bara nya blad och luftrötter.

Jag har fått en bebis!

orkidé1

Tänk bort liknelsen, jag vet att ni tänkte så 🙂 Men här är min stängel som jag ska vårda så att den orkar blomma. Har till och med glömt bort färgen på blommorna så det kommer bli en överraskning. Lär ju återkomma när det väl händer.

Wish me luck!

Det där med florist är jätte roligt och trots att jag har utbildningen men inte jobbar som det, så är det jätte roligt att ha det som hobby när man väl ska binda något. Att tillägga är att alla mina andra blommor i hemmet faktiskt mår riktigt bra. Jag har nog fler krukväxter än vad det ser ut att vara i mitt hem. Det märker jag i alla fall varje vår när det är dags att ge dem ny näringsrik jord och större krukor för kommande år. Det tar mig en hel dag att plantera om dem. Tur att det bara är en gång per år.

Planterar du om dina krukväxter på våren?

Tacksamhets blomma

Här är den vackra orkidén som jag och Lelle fick av våra vänner Matti och Vera.

Jag ska göra så gott jag kan för att hålla den vid liv.

orkidé

Mina rosor som jag fick av Lelle blommar fortfarande underbart och lyser upp köksbordet. De påminner mig om hans kärlek varje gång jag går ut i köket. Underbara.

Lika romantisk som ett kylskåp

Det är vad jag är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är en kass romantiker.

I fredags efter lunch anländer Lelle och Ängla till mitt jobb, med sig har de ett blomsterpaket, två godispåsar och ett kort som inbjöd mig till thai middag. Allt för att underlätta de sista dagarna i PMS:en (för att jag såg så ledsen ut på lunchen). Jag var inte ledsen men han är väl medveten om hur tufft det kan vara att bita ihop med några extra kilo vätska, trötthet och influensakänsla.

Vilken gullig tanke, verkligen!

Så varför var det något i mig som sa att det var lite överflödigt? Jo, den tragiska o-romantikern i mig. Jag hade blivit gladare om han hade tvättat Pumpan eller lagat mina “kärleks-ringar” som gått sönder. Lagt pengarna på bättre och mer hållbart än blommor.

Misstolka mig inte. Otacksam – Nej, absolut inte. Jag är tacksam för att han visar mig sin kärlek och tänkt på mig. Oromantisk – Ja, absolut. Kleta blommor i ansiktet på mig får mig att bli mer ekonomisk och mer praktisk.

Jag ser det mer som kärlek när det luktar gott på fredags lunchen för att han tagit veckans städning som man kämpat för inte ska inträffa men som av någon tidsbrist ändå får hemmet att bli kaotiskt. När han vikt tvätten för att jag inte hunnit eller orkat komma till den punkten på listan. När min bil är ren och varm, fylld med fräsch olja. Då vet jag att han visar kärlek och omtanke.

Hade kortet innehållit en veckas lagad mat eller ett städföretag en gång i veckan så hade jag jublat. Man orkar och hinner inte allt, att få små saker i vardagen att bara försvinna från ens To-Do lista är kärlek för mig.

Eller ett dygn på tu-man-hand hade ju varit Lovely.

Jag hade mer än gärna haft snittblommor i hela mitt hem, de gör sig dock inte riktigt rätt bredvid tvätt högen eller den ännu inte färdiga soffan som inte fått sitt nya tyg.

Nu sitter jag här, bredvid underbara röda rosor och en doft av eukalyptus, en romantisk kärleksgest från mitt hjärta. Underbara!

Han vet ju dessutom hur jag fungerar, vilket inte alltid är positivt då han själv uttrycker det som sådant “Du är ju lika romantisk som ett kylskåp”. Han vet att jag aldrig kan ljuga och mitt ansiktsuttryck avslöjar ALLT, jämt.

Kanske är jag mer komplicerad än så. Att köpa blommor är enkelt, att tänka steget längre som att han vet att jag saknar de ringar han gett mig vid speciella tillfällen är att ha reflekterat över mina känslor.

Jag tänker köpa en kaktus till honom i veckan. Jag behöver inte tänka, den är originell och kommer att vara om han ignorerar dess behov. Jag ska testa hans väg inom romantik 🙂

Absolut inte otacksam, bara lite mer komplicerad än så 😀

20151017_104412

Hushållssysslor för hela familjen – Sponsrad video

Finns det ett enda hem där allt flyter klockrent i hushållet? Det måste ju alltid ske en inlärningsperiod innan, hur gör ni där?

Jag har försökt med familjemöte och lappar på kylskåpet, varje dag rutinmässigt be den lilla om att plocka upp alla sina ägodelar, låtit den rena tvätten och ledsnat på att vika alla familjemedlemmars ut- och invända strumpor. Vilket har gjort att deras kläder bara sorteras och läggs på deras sängar, jag över lämnar kläderna och hoppet om att de ska känna hur fint det är i lådorna har funnits. Det har jag också släppt, jag struntar i hur deras lådor ser ut. Det är inte mina lådor tills den dag de galet skriker på morgonen att de inte hittar idrottskläderna. Hoppet kommer tillbaka om att NU lär de sig att lägga allt på sin rätta plats. Trodde jag ja!

Oliwer har haft dammsugning varje onsdag, fungerade i en vecka. Jag har provat med tävlingsinstinkterna och anordnat 100kr extra i sin budget varje månad om det är så att man får flesta dammsugningar/månad. Fungerade i två månader. Två underbart rena månader utan smågrus under fötterna, varje dag!

Än så länge fungerar lapparna-med-en hälsning-från-mamma-på-diskbänken-metoden (läs order). Det är när jag har ledsnat och verkligen vill och behöver ha hjälp, för allas ork och trevnad. Oliwer nappar på dem.

Nästa metod att prova är garanterat det här det rådet som ges i “Vad gafflar du om”.

Det komiska är att jag var påväg in på IKEA idag för att inhandla just detta men hade ingen ork med varuhus idag. Det blev en annan förenklande vardags produkt istället: En kupévärmare till bilen. Det, mina vänner, underlättar också vardagen. Dock ligger produkterna för tipset ovan på min inhandlingslista. Attans den som har ansvar för en uppgift och struntar i den sen.

Sponsrat inlägg

Foton avslöjar

Fotografering är bra i alla lägen, nästan! Det är väl ut betraktarens ögon kanske.

Jag tog ett kort på mig igår, på lunchen. Idag reflekterar jag följande på bilden:

  • Reflektion
  • Kladdiga små fingrar över hela speglen – Barnen har backjobb på den
  • Jag ser alltid ut som ett MäHä på bild. Totalt frågandes eller förvriden. Har alltid och kommer alltid bli kass på kort.
  • Spegeln bakom mig har jag inte hunnit måla….på flera år
  • Jag har glömt plattången på golvet, igen.
  • Disk på diskbänken…jag är allergisk mot det

Ta ett kort och reflektera över vad du ser just idag 🙂

 

Några guldkorn

I fredags fick jag med mig några guldkorn hem från jobbet, en investering. Varje år så har vi utförsäljning för att få plats med nyheter och så även i år. Jag fick tag i:

  • Ett allvädersställ till Oliwer (bild får komma senare om jag någonsin fångar honom i stället)
  • En Adidas tröja till Oliwer
  • En pullover som han har tjatat om länge
  • En stor, fin svart kryddkvarn till Lelle (som faktiskt gillar att laga mat till skillnad från mig)

Kryddkvarn

  • Två fina fat (som jag gillar)

FatFaten finns i en hel serie, som jag får köpa successivt för att få komplett.

Vad var ditt senaste klipp?

Vad hände med altanen?

Jag tror, om jag inte minns helt fel, att jag nästan slog vad om att Lelle skulle stanna sitt bygge när altanen blev kvar. Att staketet inte skulle komma upp i år heller. Jag visste det ju från början så det gnager inte så mycket. Jag tar till kvinnans list i vår igen…

Så hur blev altanen? Jag hade inte jätte bra kort på den men baksidan ser nu ut som sådan:

Altan1

Altan

Det jag fick som bonus var 2st krukor i samma träslag. Jag trodde att det var en soptunna från Gröna Lund, Ängla trodde att det var ett utedass och hans vän trodde att det var något helt annat. Ingen gissade på en blomkruka 😀 Men det blev fint. Till de andra blomkrukorna fick jag blombrädor att ha under, så att inte altanen skadas av röta när man vattnar.

Korten tagna under vår regniga sommar 2015.

Jag är rätt nöjd med hans insats i år 😀

Renovering – Soffan

Vad händer med renoveringen av soffan? Blir den klar snart?

Nu är det så här att turen inte är med mig just nu. Jag har bestämt tyg och beställt det, undrade var leveransen tagit vägen och spårar min försändelse. Det visar sig att tyget ligger kvar på terminalen då företaget antecknat fel avsändare på leveransen. Jag inväntar svar från företaget och inkommande leverans under nästa vecka.

Så hur ska jag fästa tyget? Jo, med möbelspik. Jag valde möbelspik och beställde 1000 st, inväntar leverans som kom igår eftermiddag. Öppnar paketet och i det ligger en reliefform för gips. What!! Blir lite svårt att fästa tyget med en plastform i form av hjärta för ljusstake. Så jag inväntar svar från kundtjänst på det företaget och en ny leverans av rätt beställd vara.

Kan ju inte alltid blir rätt men det är ju en förlåtlig mänsklig faktor, så vi inväntar fortsatt renovering när materialet har anlänt. Sen får ni se vilken färg det blev.

Just nu står den så här:

Soffan4

Stoppad och klar, bara väntar på slutfinishen 😉