Åter till rutiner och bevarad forntid

Då har vi lagt ännu en rutin i vårt pussel efter julen, igår var det dags för Änglas ridning att ta fart igen. Gladare unge får man leta efter.

Trots att hon var med pappa till läkaren i torsdags, för öroninflammation med sprucken trumhinna, så var hon fast besluten om att rida. Med antibiotikakur och probiotika känner hon sig bättre. Jag är definitivt ingen förespråkare av antibiotika men jag vill heller inte att hon ska få några permanenta skador på hörseln eller att bakterierna ska få fäste på andra platser. Vi väger upp det med probiotika och hoppas att mage och andra delar inte tar så stor skada av kuren.

Fick beröm på hälsokost för att jag gav mitt barn probiotika i samband med antibiotika kur- ”Det är inte många föräldrar som är införstådda i vad antibiotika åstadkommer för skador i magen och andra delar av kroppen, mestadels av immunförsvaret sitter i magen”. Tackar och niger för den komplimangen, lägger till ännu en guldstjärna i kunskapsboken.

Innan ridningen gick vi för att handla, passade på att lägga två gamla avdankade filmrullar på lådan. Vet inte varför jag är lite nervös, det är väl kanske för att rullarna besitter en hel del av mitt förflutna på gott och ont. Jag gillar inte att titta tillbaka om det inte har med mina barn att göra. Ängla vet jag är utesluten från dessa bilder, det fanns digitalkamera på hennes tid. Jag har inge mörka hemligheter i min forntid utan det är mer att min ungdom var präglad av ensamhet, osäkerhet, otrygghet och annat som kan komma att göra sig påmint. Det jag kan förhålla mig till är att det är bilder från ca. 13-18 år tillbaka, det är många års spann som ligger med hemliga minnen från den tiden.

Jag är dock en person som inte gillar överraskningar och bara dessa två rullar ligger på just överraskningar.

Tack och lov hade vi precis missat rånet som skedde mot en telefonbutik när vi var och handlade, Ängla och hennes kompis gick själva till den lilla godisaffären som ligger vägg i vägg med butiken. Det är ofrånkomligt att tänka på vad som kunde ha hänt och hur stor påverkan fel plats vid fel tidpunkt kan göra när det kommer så nära inpå.

Tycker det bara är bedrövelser på nyheterna och i samhället idag, man blir ledsen när man ser hur unga hanterar fyrverkerier som om det vore ett slags krigsvapen på öppna gator. Man ser tillbaka på nyårsaftnar när man själv var liten och kunde tryggt fascineras av det fina färgspelet på himlen. Idag vill man inte gå ut med sina barn för att fira in det nya året. Trist.

Väl i stallet glittrade det i Änglas ögon, ett tryggt ställe där det bara är lärdom och glädje.

Tillbaka till rutiner vi gillar.

Summerar Mitt 2016

Då var det dags att summera 2016, något jag missade 2015 men fann en gammal sammanfattning från 2014. Intressant att gå tillbaka och se hur det var då. Då kör vi:

Hälsa

Hälsa är en stor del av mitt liv, en livsstil helt enkelt. Jag kommer aldrig att återgå till gluten och mjölkprotein, då jag vet vilka fördelar det är att vara utan. Jag äter fortfarande kosttillskott i form av:

  • Magnesium
  • Q10
  • B12
  • Folsyra
  • Zink
  • D-vitamin (på vinterhalvåret)
  • B5
  • B3
  • Koppar
  • C-vitamin
  • Probiotika
  • Cellenzymer (Vid köttmåltider)
  • Schisandra (från och med julafton) Mer om detta kommer i kommande inlägg.

Jag har med detta fått svart på vitt att mina värden på dessa näringsbrist områden har förbättrats, något jag visade för inte så länge sedan i inlägget Provsvar nr.2, jag har dessutom fått svart på vitt att jag sänkt mina antikroppar mot sköldkörteln och mitokondrierna.

Från och med imorgon 2017 så övergår jag till Paelokost under en period, något som förmodligen kommer att nämnas under 2017. Ser fram emot att se vad detta ger. Mina leverprover visar bra men jag ser att dom är på väg åt fel håll, det är dags att koncentrera sig på den största delen i reningsverket, därav ska jag hjälpa det lite på traven genom att ta bort spannmål, pasta, ris och potatis.sdf

Kreativitet

Hade det inte varit för att den förbaskade gamla soffan står i vardagsrummet och dagligen påminner mig om ett projekt jag inte avslutat, så hade jag inte heller kommit ihåg att jag påbörjat renoveringen av den. Jag klandrar er inte om ni inte minns den.

Så hur gick det?

Den är fortfarande inte färdig och kommer så inte att bli. Jag tappade bort kaninen Lakrits en dag och när jag väl hittar honom så inser jag att han har bitit sönder remmarna som skapar en botten på soffan, allt för att ta sig in och ta över den för att göra den till sitt eget gömställe.

Den står fortfarande oklädd och nu lite sönderbiten, ägaren till den heter Lakrits.

Men jag ser det positivt, jag hann inte klä den med det svindyra roséguldfärgade tyget. Som jag nu kan använda till nästa projekt 🙂

Jag får se denna soffa som ett avslutat projekt tills möjligheterna blir annorlunda.

Barnen

Mina stora, fina och väluppfostrade barn. Det är nog en väldigt bra summering av dom.

Under 2016 har Ängla bytt skola och trivs oerhört bra, hon har tillsammans med klassen besökt Astrid Lindgrens Värld (utan mamma och pappa). Hon har det lite svårt i Matte men kämpar stenhårt. Hon har lärt känna en ny vän, från Rumänien, som hon pratar engelska med i den mån hon kan.

Oliwer har under 2016 träffat sin första riktigt stora kärlek, Rebecka. Ett perfekt matchande par. Rebecka får ta vissa praktiskt uppgifter vad det gäller Oliwer, eftersom han är kass (då menar jag kass) på att planera. Vilket ställer till en del i vardagslivet. Oliwer väger dock upp det med sin omtänksamma och stöttande sida av sig själv. Dom väger jämt i vågskålen och passar varandra som handen i handsken.

Jag, som mamma till Oliwer, förstår varför han tycker så mycket om henne. Det är väldigt lätt att tycka om Rebecka och hon har välkomnats in i familjen med öppna armar. Det är kärlek, bus och humor mellan dom två. Han är väldigt lycklig, vilket är oerhört viktigt för mig.

2017 rullar nog livet på för Ängla, med ridning, skola och vänner. Att börja femma till hösten gör nog att hon känner sig ännu mer vuxen. Nu börjar hennes utveckling mot tonåring ta fart och jag hinner inte riktigt med.

Oliwer har stora steg att se fram emot under det nya året. Han ska söka till gymnasiet, börja gymnasiet vilket kommer att röra runt i den bekväma trygghets grytan en hel del. Oliwer är som jag, en rutin-människa. Bandyn lär rulla på i sin gilla gång och jag hoppas verkligen att Oliwer och Becka klarar av förändringarnas vågor.

Förhoppningsvis får vi följa deras resa, intressen och kärlek på deras blogg under det nya året! 

Barnen har haft hälsan och varit friska om man bortser från förkylning. Måtte det för alltid vara så.

2017 – Mina mål & Förväntningar

Jag hoppas nog att året blir detsamma som 2016. God hälsa och humor är ledorden.

Sen hoppas jag självklart att jag kommer få prova på nya saker, kanske en ny utmaning i livet. En förändring inom jobbet, nytt boende eller något annat i positiv anda. Nå något mål som gör det möjligt att skapa ett nytt mål, det är lite enträget att bara stampa runt trots att jag trivs med tryggheten. Men någonting nytt önskar jag att 2017 ger.

Jag ser fram emot 2017 med spänning och förväntan.

Humor – Summan av 2017

Jag älskar humor, det får mig att leva till fullo. Jag omger mig gärna med den positiva energin som humor ger.

Jag är lyckligt lottad som får ha humor på jobbet varje dag, jag gör det jag älskar och får ha roligt dagligen.
Jag har en familj som bjuder på sig själva och bringar mig det bästa.
Jag har en syster som kan få vilken deppig dag som helst att spricka upp i glädje.
Jag har vänner som är likasinnade och ingen dag då vi ses blir torr och tråkig.

Jag är lyckligt lottad och tackar alla runt mig för att ni ger mig möjligheten att skratta tillsammans med er.

Sist men inte minst så har vi under 2016 fått tillökning i familjen, då älskade lilla Freja kom. Grattis Johanna & Erik till en underbar liten dotter.

Vad tycker ni? – Det intresserar mig.

Vad tycker ni om bloggen? Jag vet att ni är fler återkommande besökare än 2015, hälsar nya besökare varmt välkomna.

Det är roligt att ni återkommande besökare verkar funnit något som tilltalar er i min lite halvtorra vardag, det finns ju faktiskt bloggare som nischat sig på något intresse. Min blogg är ju som en Gott & Blandat påse. Här ryms allt som har med mitt liv att göra.

Det som känns lite tråkigt är att ni inte lämnar fler avtryck, jag är ju intresserad av er, av ni tycker och hur er eventuella blogg ser ut. Lämna gärna en kommentar när ni är inne och trampar runt på bloggen, har ni en egen blogg så lämna gärna adressen dit så att jag kan komma och hälsa på. Kanske finns det vänner jag ännu inte känner?

Så för att gå rakt på sak:

 

Jag önskar er alla ett superbra 2017!

 


Febriga tennsoldater

Igår hade nog Ängla sin värsta feberdag, hoppas jag. Hon låg runt 40 grader och blev uppassad som en prinsessa. Hon vill dock gärna fortfarande vara med så hon satte sig på golvet för att inspektera vad jag fann i städskåpet, vid ofrivillig rensning.

Jag skulle ha febernedsättande till Ängla och insåg att det mesta i medicinskåpet hade utgått. Medicinskåpet blev tomt och jätte fint, då följde rensning av hela städskåpet med av bara farten.

Lelle hittade sitt gamla tennsoldats-set och började genast leka. Ängla blev mäkta imponerad av vad pappa kunde skapa. Sist han lekte med det var nog 10 år sedan, när han imponerade på Oliwer. Vem minns ens tennsoldater?

Själv hittade jag något jag sökt efter själv i 10 år, mina gamla filmrullar. 13 st filmrullar som bär på hemligheter från ca. 13 år tillbaka om inte ännu mer. Jag som inte är den nyfikna typen har fått en kliande känsla av ”Jag-måste-bara-få-se-vad-som-finns-på-dessa-rullar-känsla”. Att vara nyfiken är pirrande, obehagligt och rastlöst. Men skulle jag framkalla alla så skulle det kosta mig en förmögenhet, jag får ta det pö om pö.

Tur att man fortfarande kan framkalla sådana här dyrgripar. Ängla undrade vad det var och jag förklarade men för henne som aldrig levt med en gammal hederlig kamera hade lite svårt att förstå varför man inte får dra ut själva filmen ur rullen, att bilderna förstörs av ljus.

Dagens ungdomar!

Kanske får önska mig en framkallning för ca. 1500kr när jag fyller år 🙂 Dyra minnen!
Vem vet, kanske dyker det upp ett och annat kort här i bloggen från förr.

Ängla har fått en hel del lärdom om förr i tiden 🙂

Jag hann dessutom klämma in en fika tillsammans med Carolina, känns som om det var ett halvår sedan vi lyckades få till en träff. Jag älskar att fika med mina vänner, diskutera och bara engagera sig i varandras liv. Det är en stor del av vänskap, att bara få babbla av sig och lyssna.

 

Finns det några snälla barn här? – Sponsrad video

För några inlägg sedan tog jag upp min känsla kring jul, som liten. Något som lever kvar i mig än idag.

I mitt fall var högtiderna som värst men det var inte ovanligt att gå hem på fredagen med en klump i magen, jag visste vad som komma skulle.

Alkohol oavsett tid på året är för mig kopplat till det värsta tänkbara för ett barn och det var, som sagt tidigare, inte svårt att ta beslutet om att ge mina barn en trygg uppväxt som inte kunde kopplas till alkohol. Nu är det inte bara alkohol som kan ställa till det i ett barns liv, det finns så många fler hemskheter där ute som kan göra att ett hem, en familj, en trygghet kan förvandlas till en mardröm.

Jag får ont i magen när jag ser barn som lever i en sådan miljö, jag kan se mig själv i deras beteende och nästa veta vad dom går igenom på kvällen. Tänk om jag kunde skydda alla barn från det.

Det finns barn i andra länder som inte får gå i skolan eller har rent vatten men många glömmer att titta närmare på den lilla pojken eller flickan här hemma i Sverige, som faktiskt skriker efter hjälp. Jag kan tyvärr inte skydda och rädda alla, men jag kan absolut hjälpa till att göra det. Tillsammans med er andra hoppas jag.

Childhood är en sådan organisation som tittar lite närmare på dom barn som lever i en utsatt situation, Childhood gör skillnad. Hjälp till att hjälpa och sitt med mindre magont på julafton, när du vet att du faktiskt bidragit till att hjälpa ett eller flera utsatta barn.

Handla speciella varor på ICA eller använd din bonuscheck till att göra just det.

Den här julen och alla jular framöver kanske det barnet slipper ha ont i magen och faktiskt kan glädjas åt lugnet, där stormen aldrig uppstår.

Sponsrat inlägg

Ett barns jul…

…kan se så otroligt olika ut.

Jag läste förra årets inlägg vid den här tiden och slungades tillbaka till mina jular som barn. Hemska! Hur mycket välvilja det än kanske fanns så blev det inget man vill minnas. 

Vems fel var det? Dom vuxna som valde den förbannade julölen och snapsen som glatt ska sjungas ner i strupen. Mittemot sitter det lilla barnet och studerar den tradionsenliga ljusstaken i miniformat, alla hade varsin vid bordsplaceringen, för att greppa en liten trygghet medan alkoholen förvandlade dom vuxna till främmande människor som slutligen blev monster.

Jag är så tacksam för att jag har valt en nykter livsstil, för mig och min familj.

I övrigt har jag nog samma känsla som förra året, jag håller nog tummarna i bakhuvudet fortfarande. 

Min allra största önskan är fortfarande en jul med hälsa och samhörighet med hela familjen. Allt materiellt hamnar långt ner på min önskelista varje år. Men man får aldrig sluta önska sig saker och drömma, det stoppar utvecklingen 😉

Jag skulle vilja att alla barn har en jul som bringar trygghet och kärlek. Sätt allas behov först, har man behov av att dricka på julafton har man ett problem. Antingen ett missbruk eller så har man glömt att se sina barns behov.

Trygg jul, för alla.

Läs förra årets inlägg om min julkänsla här

Obligatoriska mammatestet

Jag har, precis som alla andra på Facebook, gjort testet på mina barn.

1. Oliwer 15 år
2. Ängla 10 år

  1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
    1. Jag älskar dig mest på globen
    2. mmm…Lycka till
  2. Vad gör mamma lycklig?
    1. mmm…att se mig göra det jag älskar
    2. Att hjälpa mig med saker
  3. Vad gör mamma ledsen?
    1. När jag är ledsen över någonting
    2. När pappa skäller på mig
  4. Hur får mamma dig att skratta?
    1. Vet inte
    2. Göra roliga miner
  5. Hur var mamma som barn?
    1. Självständig
    2. Jobbig
  6. Hur gammal är mamma?
    1. 37
    2. 37
  7. Hur lång är mamma? (rätt: 1.64)
    1. 1,67 kanske
    2. 1 meter och 57 centimeter
  8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
    1. Måla, Rita, blogga, design
    2. Måla
  9. Vad är mamma bra på?
    1. Du är bra på många saker
    2. Måla
  10. Vad är mamma inte så bra på?
    1. Sjunga
    2. Jag vet!! Att vara seriös
  11. Vad jobbar mamma med?
    1. Design, data, kläder och tryck
    2. Trycka kläder
  12. Vad är mammas favoritmat?
    1. Billys Panpizza, skoja bara, fan vet jag
    2. Pasta Carbonara
  13. Varför är du stolt över mamma?
    1. För att du alltid finns där
    2. För du är en snäll person
  14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
    1. Mamman i superhjältarna, håller koll på sina barn fett mycket
    2. Långben
  15. Vad gör du och mamma tillsammans?
    1. Designar och snackar kläder
    2. Håller på med kaninen, kollar tv och handlar
  16. Vad är likt mellan dig och mamma?
    1. Jag är inte lik någon, jag är mig själv
    2. Min näsa, hela vi
  17. Vad är olika mellan er?
    1. Att mamma tror att man kan planera sitt liv
    2. Jag gillar inte att ha halsband
  18. Hur vet du att mamma älskar dig?
    1. Du säger att du älskar mig ofta och jag vet det alltid i huvudet
    2. För att du alltid säger ”Jag älskar dig Bänglo, vad du än gör”.
  19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att gå/åka?
    1. Stan och shoppa
    2. Skara Sommarland eller IKEA

Dessa älskade små barn, ni får mig att le ända in i hjärtat. Tack vare dessa frågor så vet jag att jag rotat ett av dom allra viktigaste budskapen jag har till er. JAG ÄLSKAR ER!!

Målgöraren i cupfinal

Förra helgen var det pussel som gällde för mammarollen:

Lördagen var planerad så att vi hämtade upp målvakten i Oliwers innebandylag kl. 8:00 för att hinna till samligen i annan förort till huvudstaden. Det var dags för cup. Vi stannade och såg första matchen som resulterade i förlust innan vi körde killarna till den andra hallen som var bokad för samma cup.
Där tog målvaktens mamma över och fanns med på matchen som dessvärre också slutade i förlust, innan hon i sin tur körde killarna tillbaka till den första hallen. Under den tiden hann vi tillbaka hem, slänga i oss lunch och direkt vidare till stallet där Ängla skulle rida.

Jag var med och ledde hästen för första gången och min dotter är som sin far: Det är aldrig hennes fel. I det här fallet var det hästen Pokers eller mitt fel. Hästen lyssnade inte och jag sprang som en gurka. Kan inte ha varit i positiv bemärkelse. Men hon insåg ganska snart att det var hon som både hade ansvar för gas, broms och ratt.

Vi åkte hem och lagade mat och in kommer Oliwer vid 19:30 med 3 förluster i bakfickan, inte ledsen dock eftersom dom ändå gick vidare till slutspel på söndagen.

Söndagen gav vi oss iväg samma tid men nu hade Oliwers flickvän Becka blivit lovad att äntligen få följa med och se honom spela. Första matchen börjar och jag är självklart tvungen att springa på toaletten. Oliwer har satt sitt mål och glänser av stolthet innan jag lämnade hallen. När jag kommer tillbaka sitter Oliwer på bänken och blodet rinner i ansiktet. Tack och lov att jag missade den smällen som skedde när han krockade med en motspelare och blev liggandes på golvet. Jag hade grinat, på riktigt bölat. Det gör så ont i mitt mamma hjärta när mina barn skadar sig.

Lelle går fram och plåstrar om honom och jag är inte långt efter, han har fått sig en rejäl smäll och ett stort sår på kindbenet och lite under ögonbrynet. Det blöder hela tiden. Oliwer är inte den som ger upp och framför allt inte när han gjort mål och adrenalinet pumpar i kroppen, han ska spela! Svullen och sårig spelar ingen roll.
Vi säger till honom att kliva av så fort han känner sig yr eller mår illa.

bandycup5

Dom vann den matchen, som var ruskigt spännande. Med ett större självförtroende och en lite hårdare yta på Oliwer så plåstrades han om ordentligt och gick vidare in i nästa match med kämpar glöd. Tur att jag hade två första-hjälpen-kit i bilen.

bandycup1

Att han springer med huvudet nedåt gjorde mig lite orolig emellanåt, men det var ingen fara.

bandycup2

Han och laget hade nu gått vidare till semifinal, guld eller silver?

bandycup3

Med ännu mer spänning i matchen tog dom hem vinsten och gick vidare till final.

bandycup

bandycup4

Här gick dom bet. Dom var trötta och slitna, mätta och belåtna. Det blev en grym silvermedalj för killarna och en spännande dag för oss föräldrar att åskåda.

Väl på eftermiddagen hade Oliwers nya ögonskugga satt sig. Blåklockan var ett faktum. Tack och lov för att dom måste använda glasögon på plan, kunde gått värre.

Stolt över killarna och lättad över hur helgen löste sig med planeringen.

Jag är en styrka… – Sponsrad video

…en trygghet och en grund för mina barn, jag tränar, utför och utvecklas i den bemärkelsen varje dag. Jag hoppas att mina barn tar till sig av mina goda råd, min erfarenhet och mina uppmuntrande lovord, som förhoppningsvis kommer att hjälpa dem på vägen till deras mål.

Det är ingen lätt uppgift att vara förälder, trots att barnen kanske är stjärnelever inom det vardagliga. Jag ska nog säkert ta åt mig en del av äran då mina barn inte har testat eller dragits till ”den revolterande vägen”. Jag är idag inte orolig för att Oliwer ska börja röka eller prova droger eller fastna i det kriminella, inte heller för Änglas del. Jag har mina ”Stjärnelever” än så länge och hoppas att de står fast vid sina självkänslor och sitt sätt att stå upp för sig själva.

Nu är det ju inte bara jag som gör jobbet men jag vet också att det är jag som mamma som är den allra första och största tryggheten. Jag har bara en stor fördel. Sen finns det ju väldigt många bra pappor som gör samma jobb som mammorna. Jag, eller rättare sagt mina barn, har äran och en stor fördel att ha fina pappor som också har grundtankarna för barnens nutid och framtid.

Den här reklamen nedan är värmande och talande för vad en mamma verkligen åstadkommer om hon använder sin kärlek, välvilja och sin fördel till trygghet på ett väldigt bra sätt. Det dessa mammor gör kan alla göra, det är inget hårt arbete att älska, känna och finnas där.

Jag och Oliwer brukar minnas tillsammans ibland, de stunderna älskar jag. Det är stunder som fyller min bägare till bredden av berömmelse. Det är de stunderna som jag har funnits och skapat minnen, trygghet, glädje eller tröst till mitt barn.

Ett av dessa minnen är när Oliwer opererade bort sina tonsiller. Jag fanns med honom tills han hade somnat in på operationsbordet, jag var hans trygghet tills han sov medan det var oerhört tungt att se paniken i hans ögon när han förstod att han tappade kontrollen, precis innan han somnade in. Oavsett storlek på operation så är det en lika hårt som mamma att stå där bredvid, det är när han somnat som tårarna får lämna ögonen och falla fritt. Sen är det väntan, den vänta som han inte är medveten som men som biter sig fast i hjärtat och bara finns där och gnager tills den stunden då han vaknar.

Trots att det smärtar för att man vet att han har fysisk smärta i halsen så är det en otrolig lättnad att få titta in i hans ögon igen, veta att han är vaken och där. Den tryggheten han kände var när jag som mamma, tryggheten, levererade isglassen för att han skulle slippa ha ont, lindra smärtan med kalla saker, kramar och närvaro. För mig var det kärlek, välvilja och lättnad.

När vi sedan ligger i den ut bäddade bäddsoffan, enligt lovat, i en hel vecka och tillsammans spelar SvampBob på tv-spelet, då känner Oliwer att jag älskar honom. Jag ger honom min tid och min fulla uppmärksamhet i det som han brinner för. Jag gör det för att jag vet att det lindrar, jag är nära honom och för att jag älskar honom oändligt.

Det är en vecka som sitter som inristningar i hjärtat, vi gjorde det, tillsammans!

Att få vara mamma är en ära och ett ärofyllt uppdrag, varje dag i den mån det går och i dem val man prioriterar att göra, trots att vardagen inte gör det lätt alla gånger.

Va mamma fullt ut när det väl behövs!

Inlägget är sponsrat

Workout – Hard Shit

Jag svor i rubriken!! Idag får jag göra det för SHIT vad skönt det var att klara sig igenom 30 minuter intensiv workout!

Det var många år sedan jag kunde träna så svetten lackade, ordagrant rann ner för pannan, tinningarna, längs puckelryggen och mellan lovikavantarna. För att inte tala om att det kändes som om gäddhänget rann ut genom armhålorna. Jag gjorde det och jag är sjukt stolt över mig själv. Super trött redan och det känns som om jag tagit varenda muskelkraft av envishet för att genomföra det men jag känner inte av hjärtat och jag känner mig inte sjuk, illamående eller något annat.

Workout

Att jag kommer känna av musklerna är ett faktum men det är det värt. Jag har kämpat med denna första workout några gånger nu men aldrig orkat mig igenom hela, nu gjorde jag det!

Nej, jag glömmer absolut inte bort det viktigaste…Stretcha! Det är A&O för min kropp och jag får oerhörd nytta av min erfarenhet av Yoga när jag har gjort detta. Som balsam för musklerna. Min tanke är även att varva intensiv workout med Yoga, varannan gång bör väl ge kroppen både vila, stretch, förbränning och fasthet, eller?

Nu ska här skaffas en nice hållning och hållbar kropp för dem äldre dagarna!

Nu har jag, inom en halvtimme, fyllt på med energi i form av havregrynsgröt (glutenfri) med mandeldryck.
Är du ett träningsfreak, har du några tips på effektiv proteinföda som man kan stoppa i sig efter träning? För att ge dig en utmaning så ska den vara mjölkproteinfri, glutenfri och bananfri.

Det gäller att våga riskera för att vinna 😉