Målgöraren i cupfinal

Förra helgen var det pussel som gällde för mammarollen:

Lördagen var planerad så att vi hämtade upp målvakten i Oliwers innebandylag kl. 8:00 för att hinna till samligen i annan förort till huvudstaden. Det var dags för cup. Vi stannade och såg första matchen som resulterade i förlust innan vi körde killarna till den andra hallen som var bokad för samma cup.
Där tog målvaktens mamma över och fanns med på matchen som dessvärre också slutade i förlust, innan hon i sin tur körde killarna tillbaka till den första hallen. Under den tiden hann vi tillbaka hem, slänga i oss lunch och direkt vidare till stallet där Ängla skulle rida.

Jag var med och ledde hästen för första gången och min dotter är som sin far: Det är aldrig hennes fel. I det här fallet var det hästen Pokers eller mitt fel. Hästen lyssnade inte och jag sprang som en gurka. Kan inte ha varit i positiv bemärkelse. Men hon insåg ganska snart att det var hon som både hade ansvar för gas, broms och ratt.

Vi åkte hem och lagade mat och in kommer Oliwer vid 19:30 med 3 förluster i bakfickan, inte ledsen dock eftersom dom ändå gick vidare till slutspel på söndagen.

Söndagen gav vi oss iväg samma tid men nu hade Oliwers flickvän Becka blivit lovad att äntligen få följa med och se honom spela. Första matchen börjar och jag är självklart tvungen att springa på toaletten. Oliwer har satt sitt mål och glänser av stolthet innan jag lämnade hallen. När jag kommer tillbaka sitter Oliwer på bänken och blodet rinner i ansiktet. Tack och lov att jag missade den smällen som skedde när han krockade med en motspelare och blev liggandes på golvet. Jag hade grinat, på riktigt bölat. Det gör så ont i mitt mamma hjärta när mina barn skadar sig.

Lelle går fram och plåstrar om honom och jag är inte långt efter, han har fått sig en rejäl smäll och ett stort sår på kindbenet och lite under ögonbrynet. Det blöder hela tiden. Oliwer är inte den som ger upp och framför allt inte när han gjort mål och adrenalinet pumpar i kroppen, han ska spela! Svullen och sårig spelar ingen roll.
Vi säger till honom att kliva av så fort han känner sig yr eller mår illa.

bandycup5

Dom vann den matchen, som var ruskigt spännande. Med ett större självförtroende och en lite hårdare yta på Oliwer så plåstrades han om ordentligt och gick vidare in i nästa match med kämpar glöd. Tur att jag hade två första-hjälpen-kit i bilen.

bandycup1

Att han springer med huvudet nedåt gjorde mig lite orolig emellanåt, men det var ingen fara.

bandycup2

Han och laget hade nu gått vidare till semifinal, guld eller silver?

bandycup3

Med ännu mer spänning i matchen tog dom hem vinsten och gick vidare till final.

bandycup

bandycup4

Här gick dom bet. Dom var trötta och slitna, mätta och belåtna. Det blev en grym silvermedalj för killarna och en spännande dag för oss föräldrar att åskåda.

Väl på eftermiddagen hade Oliwers nya ögonskugga satt sig. Blåklockan var ett faktum. Tack och lov för att dom måste använda glasögon på plan, kunde gått värre.

Stolt över killarna och lättad över hur helgen löste sig med planeringen.

Jag är en styrka… – Sponsrad video

…en trygghet och en grund för mina barn, jag tränar, utför och utvecklas i den bemärkelsen varje dag. Jag hoppas att mina barn tar till sig av mina goda råd, min erfarenhet och mina uppmuntrande lovord, som förhoppningsvis kommer att hjälpa dem på vägen till deras mål.

Det är ingen lätt uppgift att vara förälder, trots att barnen kanske är stjärnelever inom det vardagliga. Jag ska nog säkert ta åt mig en del av äran då mina barn inte har testat eller dragits till “den revolterande vägen”. Jag är idag inte orolig för att Oliwer ska börja röka eller prova droger eller fastna i det kriminella, inte heller för Änglas del. Jag har mina “Stjärnelever” än så länge och hoppas att de står fast vid sina självkänslor och sitt sätt att stå upp för sig själva.

Nu är det ju inte bara jag som gör jobbet men jag vet också att det är jag som mamma som är den allra första och största tryggheten. Jag har bara en stor fördel. Sen finns det ju väldigt många bra pappor som gör samma jobb som mammorna. Jag, eller rättare sagt mina barn, har äran och en stor fördel att ha fina pappor som också har grundtankarna för barnens nutid och framtid.

Den här reklamen nedan är värmande och talande för vad en mamma verkligen åstadkommer om hon använder sin kärlek, välvilja och sin fördel till trygghet på ett väldigt bra sätt. Det dessa mammor gör kan alla göra, det är inget hårt arbete att älska, känna och finnas där.

Jag och Oliwer brukar minnas tillsammans ibland, de stunderna älskar jag. Det är stunder som fyller min bägare till bredden av berömmelse. Det är de stunderna som jag har funnits och skapat minnen, trygghet, glädje eller tröst till mitt barn.

Ett av dessa minnen är när Oliwer opererade bort sina tonsiller. Jag fanns med honom tills han hade somnat in på operationsbordet, jag var hans trygghet tills han sov medan det var oerhört tungt att se paniken i hans ögon när han förstod att han tappade kontrollen, precis innan han somnade in. Oavsett storlek på operation så är det en lika hårt som mamma att stå där bredvid, det är när han somnat som tårarna får lämna ögonen och falla fritt. Sen är det väntan, den vänta som han inte är medveten som men som biter sig fast i hjärtat och bara finns där och gnager tills den stunden då han vaknar.

Trots att det smärtar för att man vet att han har fysisk smärta i halsen så är det en otrolig lättnad att få titta in i hans ögon igen, veta att han är vaken och där. Den tryggheten han kände var när jag som mamma, tryggheten, levererade isglassen för att han skulle slippa ha ont, lindra smärtan med kalla saker, kramar och närvaro. För mig var det kärlek, välvilja och lättnad.

När vi sedan ligger i den ut bäddade bäddsoffan, enligt lovat, i en hel vecka och tillsammans spelar SvampBob på tv-spelet, då känner Oliwer att jag älskar honom. Jag ger honom min tid och min fulla uppmärksamhet i det som han brinner för. Jag gör det för att jag vet att det lindrar, jag är nära honom och för att jag älskar honom oändligt.

Det är en vecka som sitter som inristningar i hjärtat, vi gjorde det, tillsammans!

Att få vara mamma är en ära och ett ärofyllt uppdrag, varje dag i den mån det går och i dem val man prioriterar att göra, trots att vardagen inte gör det lätt alla gånger.

Va mamma fullt ut när det väl behövs!

Inlägget är sponsrat

Workout – Hard Shit

Jag svor i rubriken!! Idag får jag göra det för SHIT vad skönt det var att klara sig igenom 30 minuter intensiv workout!

Det var många år sedan jag kunde träna så svetten lackade, ordagrant rann ner för pannan, tinningarna, längs puckelryggen och mellan lovikavantarna. För att inte tala om att det kändes som om gäddhänget rann ut genom armhålorna. Jag gjorde det och jag är sjukt stolt över mig själv. Super trött redan och det känns som om jag tagit varenda muskelkraft av envishet för att genomföra det men jag känner inte av hjärtat och jag känner mig inte sjuk, illamående eller något annat.

Workout

Att jag kommer känna av musklerna är ett faktum men det är det värt. Jag har kämpat med denna första workout några gånger nu men aldrig orkat mig igenom hela, nu gjorde jag det!

Nej, jag glömmer absolut inte bort det viktigaste…Stretcha! Det är A&O för min kropp och jag får oerhörd nytta av min erfarenhet av Yoga när jag har gjort detta. Som balsam för musklerna. Min tanke är även att varva intensiv workout med Yoga, varannan gång bör väl ge kroppen både vila, stretch, förbränning och fasthet, eller?

Nu ska här skaffas en nice hållning och hållbar kropp för dem äldre dagarna!

Nu har jag, inom en halvtimme, fyllt på med energi i form av havregrynsgröt (glutenfri) med mandeldryck.
Är du ett träningsfreak, har du några tips på effektiv proteinföda som man kan stoppa i sig efter träning? För att ge dig en utmaning så ska den vara mjölkproteinfri, glutenfri och bananfri.

Det gäller att våga riskera för att vinna 😉

Sista semesterveckan…

…närmar sig. Jag har stått i valet och kvalet att strunta i att vara ledig en vecka till, känner att jag är mätt på semestern för i år och har nog längtat hela semestern efter att vara produktiv. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig eller är det vad samhället och resterande medmänniskor har satt upp för mål som jag inte riktigt nått upp till?

När jag tänker efter så är jag både mätt och nöjd. Jag har tagit dagen som den kommer och haft det nog jobbig med stresstanken att jag måste hinna göra ALLT som jag inte hinner göra när jag jobbar. Den tanken släppte jag efter ett tag och lät det bli som det blev. Lugnt och tog det som det kom. Ibland läste jag, ibland målade jag och ibland hängde jag på stranden.

Med samhällsjakten över att man måste åka iväg, ta gudomliga bilder från en tropisk plats eller hänga på tivoli har vi helt lagt åt sidan i år, kanske lite ofrivilligt men vi har ett mål till nästa år. Vi vill ha en ny buss, vi har kommit fram till att vi saknar den. Jag hoppas bara att vi lyckas nå målet när vi har andra hål att stoppa pengar i.

Jag älskar socialamedier i den bemärkelsen att man faktiskt kan visa vem man är och det jag faller mest för är den rena och raka personligheten. Inte förskönad eller perkterad (gillar att skapa mina egna ord för saker och ting). Den rena, ärliga, oputsade sanningen och personligheten är det bästa oavsett vilket socialtmedia jag hänger i. Där kan jag hitta förebilder, imponeras och känna alla sorters känslor med personen i fråga.
Jag hoppar gärna över känslan avund men älskar känslorna kreativitet och inspiration, därför lägger jag kreativa människor och föremål i min topplista. Bara för att det är vackra saker så innebär det inte att personen är förskönad, man kan läsa en hel del om personen om dess sätt att skapa.

Därför skapade jag UNIQE, den unika bloggportalen och min blogg Ina Uniqe som ligger på den. Mitt är avskalat, torrt, roligt, allvarligt, sanningsenligt och helt enkelt jag, precis som jag är. Jag är grym på att vara jag….det finns ju ingen annan av mig. Så är det med dig också, glöm inte det.

Clap you damn self

Grymt citat lånat från @spiritualword på Instagram (jag fann det på Pinterest)

Så vad väntar den sista semesterveckan? Ingen aning mer än till helgen. Det får helt enkelt bli som det blir.

sommar

sommar2

sommar1

LP skiva med längd

Det här är mina hjärtan och mina mirakel.

Eftersom jag inte trodde att jag skulle få uppleva biologiska barn (läs mer om det under kategorin “Min biografi”) så var lyckan total när Oliwer föddes, han klarade det! Jag klarade det!

Idag är han inte den lilla krabaten som jag vakade över dygnet runt i en mors oro att någonting skulle ta honom ifrån mig. Jag har delat alla känslomässiga tillstånd med honom. Vi har skrattat (mycket), vi har gråtit, vi har argumenterat, vi har bråkat och jag har älskar varje stund av att få se att han visar alla sina känslor.
Han är varm, omtänksam, smart, lat, humoristisk och är grym på att argumentera. Det sistnämnda är en utmaning för en förälder som sätter gränser, regler, struktur och rutiner. Jag måste veta varför jag sätter något av det, framför allt när jag ska ge konsekvenser för hans ibland impulsiva handlingar och envishet som kan försätta honom eller andra i en orättvis situation. Vilket sällan händer men när det händer att han bara för egen vinnings skull glömmer sina medmänniskor för att nå sitt mål så måste jag se till att han bibehåller sin omtänksamhet, respekt och uppskattning för nära och kära. Det är mitt jobb som mamma att grunda värderingarna på alla plan.

Oliwer

Han är så fin, utifrån och in! Och han är en gigantiskt del av mig.

Ängla kom som en liten Ängel, därav namnet. Hon gav mig rättvisa för de beslut jag tidigare tagit vid graviditeter efter Oliwer. Utan mina beslut hade Ängla inte funnits.

Den här donnan har också en humor utöver det vanliga. Hon är oerhört smart, lillgammal, omtänksam men med en envishet som slår Oliwers med hästlängder. Hon är oerhört rätt och riktigt och tar gärna över rollen som lill-mamma när storebror testar gränser oavsett storlek. Hon påpekar att han inte städat sitt rum eller att han tagit en kaka utan att fråga, ingenting får vara orättvist i hennes värld. Det ska vara lika.

Trots att hon vet vad som är rätt och fel så ligger slarvern väldigt nära till hand och till skillnad mot storebror så strör hon ut saker i hela hemmet. Hon har däremot väldigt många frågor, alltid! Nu senast så ville hon köpa ett fosterbarn i bristen på småsyskon. Hon undrade om man köpte dom på nätet eller hur det gick till, om man måste lämna tillbaka dem eller om man får behålla dem. Nu har hon bytt önskemålet och tjatet om hund mot fosterbarn och trots att man förklarar ansvarstagandet och att det kommer på både gott och ont så hör hon endast det goda. Allt i hennes värld är gott. Alla personer, har sedan hon varit liten, varit goda. Kan bero på den charm hon alltid haft.

Hon har bla. själv adopterat två morfäder i brist på sina egna biologiska morföräldrar. Fixat!
Hon har ett hunddagis att spendera tid på i brist på egen hund. Fixat!
Hon sparade till en hamster i brist på husdjur. Fixat!

Ängla-LP

Ängla har precis sett en LP spelar för första gången, hon är riktigt imponerad!

Denna donna har mål och hon når dem till varje pris!

P7189998

Utan dessa små egenskaper i mitt liv hade det aldrig förgyllts på samma sätt!

Nu börjar dock Oliwer att utebli hemmamiljön mer och mer, han är ju 15 och har sin första riktigt stora kärlek med en familj som välkomnat honom precis lika mycket som vi välkomnat henne i vår. Med mer avskilda möjligheter väljer de oftast att vara hos henne, vilket gör att jag måste bita ihop och låta honom vara lycklig i min frånvaro….igen. Jag är i och för sig härdad eftersom jag och Oliwers pappa har varit separerade sedan han var mini.

Jag säger nu som jag alltid sagt: “Så länge du är glad och lycklig Oliwer, var du än är, så är jag också det”.

Jag är så stolt över mina krabater! Fina personer med gudomliga värderingar. Jag är stolt att vara deras MAMMA!

Hjärtat

Jag har fått svar, eller rättare sagt så har jag läst mitt svar från ultraljudet av hjärtat som jag skrivit om tidigare.

Vad jag kan tyda av alla dessa latinska och medicinska ord så visar det sig att jag har avvikande (fel) på två klaffar, en T-våg (?) och skänkelblock.

En bedömning som inte är helt klarlagd och jag har därför inte fått ok för att operera bort tonsillerna förrän jag träffat en läkare.

Vad detta innebär vet jag inte men det kanske kan förklara en hel del. Mitokondrierna har en stor betydelse för hjärtvävnaden, så långt vet jag. Eller kan det vara så att det är därför jag insjuknade så hastigt efter att jag blev sövd 2014? Det är ju helt klart att det är hjärtat som begränsar mig till att träna konditionsträning och att jag därför undviker sådant som höjer pulsen, i alla aktiviteter.

Det förklarar i alla fall alla hjärtproblem som jag hade 2014, som ingen läkare då gjorde en utredning på.

Jag har tydligen fått en tid senare i Juli, då har jag massor av frågor och kommer garanterat få mer vetskap.

Min syster började gråta när hon fick höra, utan vetskap om hur felen kommer att påverka mig. Hon blev rädd, rädd att hon ska förlora mig. Hon frågade om jag var rädd, vilket andra också har gjort trots att de flesta rycker på axlarna och antar att jag är fullt frisk. Kanske för att skydda sig själva så länge ett mer negativt svar kanske dyker upp och de får ta smällen när och om den skulle komma. Lite så gör kanske jag också och tycker det är hälsosamt. Varför grotta ner sig i negativitet när svaret är ovisst, positivitet gör vardagen lättare och roligare oavsett vad.

Jag är inte rädd, jag mår prima ballerina (utom några enstaka saker). Saken är den att jag vet hur det är att vara riktigt dålig, så dålig att varje minut känns som ett år, att varje timme vara glad för att kroppen inte har gett upp, att glädjas åt en ny dag trots att man lider så till den mildaste grad att man känner att något äter upp en och att man närsomhelst kan lämna jordelivet och de man älskar mest. Trots att varje minut var en pina och ren tortyr, dag som natt, så var jag glad att jag fanns kvar. Jag vet hur det är att vara levande död så lite småfel på hjärtat med ett mående som är guld idag i jämförelse med då (2014) är en ren och skär glädje utan rädsla.

Man får helt enkelt vänta och se, under tiden tar jag vara på tiden och gör det jag älskar….finns!

 

En vårdag i stallet

I lördags eftermiddag så hände vi med Ängla i stallet. En underbart vacker dag, vår och sol i luften!

stallet1

Medan Ängla red ute så passade jag och Lelle på att glassa i solen.

sola2

  1. Jag kan garanterat behöva lite sol i trynet
  2. Jag får jobba på det där med att inte se så grinig ut när jag kisar
  3. Är mina glasögon något stora?
  4. Måste klippa topparna

Varför upptäcker man en massa saker när man ser sig själv på bild, som man inte reflekterar över på andra?

Sola

Lelle njöt…..och fick färg….orättvist!

sola1

Men det var sjukt skönt att vara dräggigt klädd och bara vara där i solen.

Ta vara på solen, 15 minuter av sol ger ett bra dagsintag av D-vitamin. (att man har lite för mycket kläder på sig just nu är nog bara bra ur andra aspekter 😀 )

Valborg

Valborg spenderade vi tillsammans med barnen. Oliwer, Rebecka (Oliwers flickvän) och Ängla åkte karuseller medan de tände brasan.

Karusell

Nog åkte dem alltid!!

Lelle-vann

Lelle gladare än någonsin eftersom han vann 1:a priset i två av utmaningarna. Det sura är att han tog det nummer i chokladhjulet som jag tänkte ta. Jag var noga med att påpeka det innan också….så vinner han. F-n man ska följa sin magkänsla 🙂

Jag får ju ändå inte äta den men det är förlusten som suger och än mer när han ska smeta in den i dagar efteråt. 😀 Grattis älskling till sjukt mycket kalorier och onyttigheter när du ändå kör på ägg och tonfisk diet 😀

Sen blev det chipskväll.

En mysig valborgskväll med min kära! Vad gjorde du?

Ny start

Imorgon får Ängla en helt ny start, hon byter äntligen skola!!

Jag har många gånger tagit upp brister inom sjukvården men inte inom skolomsorgen. Kan vara dags! Jag vet att de har haft ämnet uppe på nyhetsmorgon om att lärare blir misshandlade osv.

Att Ängla byter skola beror på:

  • Mångfaldigt byte av lärare under hennes 3 år i skolan
  • Bristande åtgärder vid incidenter
  • Incident ex:
  • Barn kastar möbler på lärare
  • Barn stänger in andra barn i rum och uppger att de ska utföra sexuella handlingar på den de har stängt in
  • Barn skriker svordomar till lärare och klasskamrater
  • Barn hugger sina kamrater med saxar och pennor
  • Barn har självskadebeteende genom att banka huvudena i bänkar och väggar
  • Mobbing

Listan kan bli lång och vi föräldrar har verkligen kämpat för en ändring. Men när vi gjort det har alla BRA lärare och fritidspedagoger, som faktiskt talar för att detta sker, försvunnit med kort varsel. Nu senast försvann dåvarande rektorn med kort varsel.

Spiken i kistan var när en absolut oacceptabel lösning visade sig. Jag kan inte gå in närmare på det mer än att säga att varje förälder tycker eller skulle tycka att det är oacceptabelt om så i den mildaste grad.

Vi har försökt och hoppats väldigt länge och märker att Ängla mer och mer vantrivs och uttalar att hon inte får den hjälp hon vill ha på lektionerna i skolan, eller arbetsro för den delen. Hon har själv vid tillfällen tagit upp problem med både lärare och dåvarande rektor, utan att man tagit hennes ord på allvar.

Vi och Ängla vill att hon ska lära sig det hon vill och behöver, därför tog vi saken i egna händer. Ingen blev gladare än Ängla när pappa knögglade ihop läxan och sa nu struntar vi i det här, du börjar nya skolan redan på måndag. Hon tjöt av glädje och det gav oss ännu mer garanti på att vi gjort det rätta. Hon har varit delaktig i detta beslut och val under en längre tid och längtar nu till nya lugna skolan där hon kan få känna sig trygg och få studera.

Men det är väldigt konstigt att ingen gör en drastiskt förändring när man sitter på sina positioner som faktiskt kan och ska ge förändring. Det är våra barn det handlar om.

Sen ska jag inte bara klaga på skolledning och översittande beslutstagare, det ligger faktiskt en hel del hos föräldrarna också. Jag har barn med lindrig ADD och drag mot ADHD (vill inte utreda) så jag vet vad som krävs av mig som förälder för att de ska må som allra bäst och få “inlärningsrummet” att bli mottagligt. Jag vet också att där ingår regler, rutiner, struktur, berömmelse och konsekvenser som enorma grundstenar för att deras vardag ska vara så lugn och harmonisk som möjligt.

Det är inte svårare än att man, ett situationsexempel) har en mattid och den passar man, där äter man tillsammans och plockar bort efter sig. Man får då berömmelse för att man passat tiden och stoppat in sina saker i diskmaskinen. Skulle det nu visa sig att barnet inte passar tiden eller (mot förmodan hemma hos oss i alla fall) kastar tallriken i golvet så måste det bli en konsekvens för att barnet inte ska göra det igen. Får man surfa eller gå ut efter något sådant så har man som förälder belönat ett dåligt och respektlöst handlande från barnets sida. Får man istället ingen surf eller utegångsförbud så kommer barnet att lära sig att passa tiden eller inte kasta tallriken i golvet.

I framtiden kommer barnet att passa tider och inte visa sina aggressioner rent våldsamt fysiskt.

I grunden är detta vårt ansvar, vi som föräldrar men skolan är en föräldralös frizon, där barn gärna testar gränser utanför sina föräldrars regler och ramar. Men här ska de följa skolans regler, rutiner, struktur för att få berömmelse. Sköt inte detta så är det lärarens uppgift att ge konsekvenser. Nu är lärarna oerhört låsta till den grad att barnen faktiskt kan göra som de vill, lärarna får inte ingripa mer än “pedagogiskt talande” till barnen men de kan och SKA ringa dit föräldrarna om det går över styr för grundgörat är föräldrarnas, en lärares uppgift är att lära barnen…på alla plan.

På med handskarna föräldrar!!! Dags att ändra på barnens attityds problem och brist på respekt gentemot vuxna. Just nu äger barnen!!

Till de på högre beslutsfattande positioner säger jag: Se, agera (på rotmos) eller säg upp dig!

Så nu har även jag spottat ur mig lite skit!