En vårdag i stallet

I lördags eftermiddag så hände vi med Ängla i stallet. En underbart vacker dag, vår och sol i luften!

stallet1

Medan Ängla red ute så passade jag och Lelle på att glassa i solen.

sola2

  1. Jag kan garanterat behöva lite sol i trynet
  2. Jag får jobba på det där med att inte se så grinig ut när jag kisar
  3. Är mina glasögon något stora?
  4. Måste klippa topparna

Varför upptäcker man en massa saker när man ser sig själv på bild, som man inte reflekterar över på andra?

Sola

Lelle njöt…..och fick färg….orättvist!

sola1

Men det var sjukt skönt att vara dräggigt klädd och bara vara där i solen.

Ta vara på solen, 15 minuter av sol ger ett bra dagsintag av D-vitamin. (att man har lite för mycket kläder på sig just nu är nog bara bra ur andra aspekter 😀 )

Pumpan är tillbaka

I fredags hämtade vi äntligen hem min pumpa (läs:bil).

Jag har varit utan den i ca. 2 veckor eftersom höger stötdämparfjäder gick av och resterande som satt kvar skavde hål på däcket. Eftersom det är en så pass ny bil så var det bara att lämna in den och få den lagad på garantin.

Nej, det var inte jag som körde när det hände. Det började låta konstigt efter att vi bytt till sommardäck och sedan hände resten när Lelle körde. Själv hade jag fått smärre panik och ställt mig på sidan och ringt till en bärgare eller något. Hade inte Lelle varit med så hade jag helt klart ringt honom. Han vet vad man ska göra när sådant sker.

Men nu är hon hemma igen. Min pumpa!

Pumpan

 

Från långt till kort

Så här såg Oliwer ut innan påsklovet:

50

Julafton4

Julafton3

jagoolli

Han spenderade en hel del tid hos flickvännen och en av dagarna kom han hem så här:

O-klippt

En ny Olli med kort hår 🙂

Jag minns dock när min stora kille var liten och älskade bilar, lego och Turtles. Det var hans big heros. Lite kortare, lite rundare och lika söt som nu.

oliwer_54717866

Min lilla goding!!

Jag är grymt stolt över detta barn. Han är smartare än smartast, vilket sätter min roll som förälder på sin spets ibland. Han är bara 15 men uppfattas som mycket äldre. Han har planer för vad han vill bli när han ska välja inriktning till gymnasiet. Han har mål och drömmar, ibland sätter det praktiska bara stopp för vad han vill göra. Släpper denna kille in någon i sitt hjärta så gör han det med hull och hår, vilket kan vara till både hans för och nackdel. Men har du fått en plats så kommer du garanterat att få stanna, så länge du vårdar platsen ömt.

Han har en humor som få.

Jag minns ett specifikt tillfälle som garanterat ger er en bild av hur smart detta barn är, jag har fler i och för sig. Men redan som liten på bilden ovan så har Oliwer satt sig i en situation som kräver konsekvenser, han sysselsatte sig med att argumentera (argumentationernas mästare nr.1) för att inte lägga sig ner och sova. Den här gången sa Lelle att om han fortsatte så skulle han ta bort alla Turtles saker ur hans rum, för att han sedan skulle få förtjäna en i taget. “Gör det då”, sa Olli.

Lelle plockade i timmar. Det var sackosäckar, påslakan och örngott, filmer, gubbar, bilar, strumpor, tavlor, svärd, muggar, lampor….osv. Han sprang fram och tillbaka mellan Oliwers rum och förrådet för att hålla fast vid vad han sagt och inte ge efter som uppfostrande förälder. Själv satt jag och skrattade tyst i soffan för att jag visste att han trampat på alldeles för djupt vatten.

Några timmar senare var hela rummet rent, inte så mycket som ett skal från en Turtles syntes och det såg ut som om Oliwer inte ägde en pryl, förutom möbler och avklädda sängkläder.

“Så! Nu har du ingen turtles kvar”, sa Lelle.

“När du ändå plockar ut mina turtles kan du ta den här boken som jag precis läst klart”, sa Oliwer och räckte honom en turtlesbok. Vände sig om och sov.

Vem hade vunnit? Lelle som stod fast vid sin upfostrande konsekvens eller Oliwer som under tiden läst en massa turtles och dessutom fått vara vaken i några timmar till?

Kan inte sticka under stolen med att han var kortsiktigt riktigt smart där. Annat var det när han vaknade nästa morgon och ville ha sin turtlesdräkt 🙂

Inte alltid lätt att vara förälder. Inte lärare heller för den delen. Han fick sin lärarkår att ringa Uppsalas högre skikt inom visdom en gång, genom att ställa frågan: Varför heter det ibland Great Britaien och ibland United Kingdom.

Han hade redan googlat fram svaret själv innan Uppsalas smarta och lärarkåren på skolan återkom i frågan.

That´s my kid!

Freja, en ny liten krabat.

FB_IMG_1457271886227

Lånade bilden som Johanna lagt ut i sociala medier. Freja, så himla fin! Jag är upp över öronen kär.

Längtar tills man får gosa, hålla och träffa den nya lilla krabaten. Johanna ligger kvar under övervakning och har fått järn. Kanske till helgen?

Krya på dig Hanna, kram till stolt pappa och mycket mys till lilla Freja.

En ny familjemedlem

Igår, efter mycket om och men, kom hon. Johanna och Eriks lilla dotter Freja. Så himmelskt söt!

Jag vill inte lägga upp en bild på henne förrän jag själv har tagit en och frågat om lov. Men så söt! Jag är helt kär.

Förlossningen drog ut på tiden, Johanna hade havandeskapsförgiftning och högt blodtryck, hon förlorade en del blod och ligger nu under övervakning av läkare men mår under omständigheterna bra. Freja vägde 3724 gr och var 50cm lång.

Vi alla vankade av och an i väntan på att få höra något. Nyblivna Morfar allra mest med både oro och förväntan. Orolig för sin dotter och stor förväntan på vem han skulle få hälsa välkommen. Honom eller henne.

Nu hoppas vi att Johanna kryar på sig ordentligt och att de snart får komma hem, till det nya livet. Ett liv som en ny liten familj.

Välkommen Freja och ett stort GRATTIS till Johanna och Erik!

Detta innebär också att två av Lelles barnbarn firar samma födelsedag. Både hans sons dotter Meja och Freja är nämligen födda på samma dag, bara 3 år mellan varandra.

I väntan på bebis

Det var beräknat att Johanna och Erik skulle få sin första nya familjemedlem den 1/3 men bebis var inte riktigt redo. Igår ringde Erik från förlossningen sent på kvällen och berättade att de låg inne. Nu har hela familjen sovit med en väntan och längtan att få välkomna den nya lilla personen och familjemedlemmen. Men än har vi inte hört något.

Ängla vaknar och ifrågasätter om hon är moster nu, som varje dag den senaste veckan. Lelle har samma fråga fast i morfar format. Vi väntar och vi längtar. Håller alla tummar och tår för att Johanna inte ska få en jobbig förlossning, att alla orkar med det maraton de i stunden gör tillsammans.

Vi väntar och vi längtar!

Pojke eller flicka??

Vad jag blir behöver vi inte spekulera i. Jag är tant Ina, thats it 🙂