Den perfekta presenten 

Dagen var kommen och Ängla vaknade full av förväntan. Det var den dagen hon fått i julklapp, en hel dag på MOS (Mall Of Scandinavia) med sina två systrar. 

Shopping stod på schemat. 

Vi hämtade upp Erika och lämnade sedan henne och lillasyster vid pendeltåget. Bara att åka pendeltåg med Erika var stort och häftigt. 

På MOS mötte dom upp Johanna,  sen var det shopping och sushi för hela slanten. 

Vid ett tillfälle hade Ängla somnat i en fåtölj av utmattning men vaknade när hon tappade sin plastmugg. 

Jag och Lelle hade en lugn kvalitetsdag tillsammans innan det var dags att hämta dom två minsta på MOS. 

Ängla gäspade och orkade knappt prata när vi körde hemåt. Väl hemma vi det modevisning med presenterna från systrarna och Jelly Bean Challenge med pappa. 

Det är i sådana fall man är glad över att vara allergiker. Äta snorkråkor och kräka är inte min grej. 

Den minsta somnade fortare än vanligt igår. 

Tack till systrarna för garanterat den bästa presenten man kan ge sitt syskon, en dag med kvalitetstid 💗

Åter till rutiner och bevarad forntid

Då har vi lagt ännu en rutin i vårt pussel efter julen, igår var det dags för Änglas ridning att ta fart igen. Gladare unge får man leta efter.

Trots att hon var med pappa till läkaren i torsdags, för öroninflammation med sprucken trumhinna, så var hon fast besluten om att rida. Med antibiotikakur och probiotika känner hon sig bättre. Jag är definitivt ingen förespråkare av antibiotika men jag vill heller inte att hon ska få några permanenta skador på hörseln eller att bakterierna ska få fäste på andra platser. Vi väger upp det med probiotika och hoppas att mage och andra delar inte tar så stor skada av kuren.

Fick beröm på hälsokost för att jag gav mitt barn probiotika i samband med antibiotika kur- ”Det är inte många föräldrar som är införstådda i vad antibiotika åstadkommer för skador i magen och andra delar av kroppen, mestadels av immunförsvaret sitter i magen”. Tackar och niger för den komplimangen, lägger till ännu en guldstjärna i kunskapsboken.

Innan ridningen gick vi för att handla, passade på att lägga två gamla avdankade filmrullar på lådan. Vet inte varför jag är lite nervös, det är väl kanske för att rullarna besitter en hel del av mitt förflutna på gott och ont. Jag gillar inte att titta tillbaka om det inte har med mina barn att göra. Ängla vet jag är utesluten från dessa bilder, det fanns digitalkamera på hennes tid. Jag har inge mörka hemligheter i min forntid utan det är mer att min ungdom var präglad av ensamhet, osäkerhet, otrygghet och annat som kan komma att göra sig påmint. Det jag kan förhålla mig till är att det är bilder från ca. 13-18 år tillbaka, det är många års spann som ligger med hemliga minnen från den tiden.

Jag är dock en person som inte gillar överraskningar och bara dessa två rullar ligger på just överraskningar.

Tack och lov hade vi precis missat rånet som skedde mot en telefonbutik när vi var och handlade, Ängla och hennes kompis gick själva till den lilla godisaffären som ligger vägg i vägg med butiken. Det är ofrånkomligt att tänka på vad som kunde ha hänt och hur stor påverkan fel plats vid fel tidpunkt kan göra när det kommer så nära inpå.

Tycker det bara är bedrövelser på nyheterna och i samhället idag, man blir ledsen när man ser hur unga hanterar fyrverkerier som om det vore ett slags krigsvapen på öppna gator. Man ser tillbaka på nyårsaftnar när man själv var liten och kunde tryggt fascineras av det fina färgspelet på himlen. Idag vill man inte gå ut med sina barn för att fira in det nya året. Trist.

Väl i stallet glittrade det i Änglas ögon, ett tryggt ställe där det bara är lärdom och glädje.

Tillbaka till rutiner vi gillar.

Febriga tennsoldater

Igår hade nog Ängla sin värsta feberdag, hoppas jag. Hon låg runt 40 grader och blev uppassad som en prinsessa. Hon vill dock gärna fortfarande vara med så hon satte sig på golvet för att inspektera vad jag fann i städskåpet, vid ofrivillig rensning.

Jag skulle ha febernedsättande till Ängla och insåg att det mesta i medicinskåpet hade utgått. Medicinskåpet blev tomt och jätte fint, då följde rensning av hela städskåpet med av bara farten.

Lelle hittade sitt gamla tennsoldats-set och började genast leka. Ängla blev mäkta imponerad av vad pappa kunde skapa. Sist han lekte med det var nog 10 år sedan, när han imponerade på Oliwer. Vem minns ens tennsoldater?

Själv hittade jag något jag sökt efter själv i 10 år, mina gamla filmrullar. 13 st filmrullar som bär på hemligheter från ca. 13 år tillbaka om inte ännu mer. Jag som inte är den nyfikna typen har fått en kliande känsla av ”Jag-måste-bara-få-se-vad-som-finns-på-dessa-rullar-känsla”. Att vara nyfiken är pirrande, obehagligt och rastlöst. Men skulle jag framkalla alla så skulle det kosta mig en förmögenhet, jag får ta det pö om pö.

Tur att man fortfarande kan framkalla sådana här dyrgripar. Ängla undrade vad det var och jag förklarade men för henne som aldrig levt med en gammal hederlig kamera hade lite svårt att förstå varför man inte får dra ut själva filmen ur rullen, att bilderna förstörs av ljus.

Dagens ungdomar!

Kanske får önska mig en framkallning för ca. 1500kr när jag fyller år 🙂 Dyra minnen!
Vem vet, kanske dyker det upp ett och annat kort här i bloggen från förr.

Ängla har fått en hel del lärdom om förr i tiden 🙂

Jag hann dessutom klämma in en fika tillsammans med Carolina, känns som om det var ett halvår sedan vi lyckades få till en träff. Jag älskar att fika med mina vänner, diskutera och bara engagera sig i varandras liv. Det är en stor del av vänskap, att bara få babbla av sig och lyssna.

 

Litet företagsamt barn

Det är vad Ängla är. Hon har, redan innan skolan slutade för lovet, planerat med sina vänner att dom ska åka på bio.

När föräldrarna till barnen i fråga börjar undra vilken dag, vart dom ska swisha osv. visste jag och Lelle att hon hade något i görningen. Allt var planerat och klart förutom hur dom skulle komma dit. Det var bara till att lösa.

Från början hade vi behövt ha kvar bussen för att få med oss alla inplanerade barn men i slutändan så var det bara två kompisar som kunde.

Så det var bara till att ge dom en dag 🙂

Av respekt för barnen och dess familjer så har jag suddat kompisarnas ansikten här i bloggen.

Medan barnen såg Sing så fick jag och Lelle roa oss på egen hand i den stora staden, tiden gick dock fort. Vi hann äta lunch och strosa lite innan filmen var slut. Tre nöjda och glada barn hämtade vi upp på onsdagens mellandags bio.

Torsdag ligger Ängla i feber, det är vad vi kallar tajming.

Måtte hon bli företagare när hon blir äldre. Hon är som mig. Hon sätter upp ett mål, drar med sig medarbetare och dirigerar ut jobben och får det gjort. Om någon inte vill så ser hon till att dom vill 🙂

That´s my kid!

Julen 2016

Julafton blev precis som vi önskat, lugn och ro.

Farmor & Farfar kom och firade den med Ängla och oss. Traditionellt med Kalle och två sovandes föräldrar i soffan 🙂 Det är så skönt med den tuppluren.

På morgonen, redan kl. 07:00 var Ängla redo för sin första morgonklapp. Hon vaknar alltid tidigt men är det högtider eller något hon ser fram emot så vaknar hon alltid extra tidigt. Tur att man är morgonmänniska.

Inte en fullpoängare men en uppskattad klapp ändå. Inte årets julklapp om man frågar henne.

Det här var däremot årets klapp (från oss + farmor & farfar), ända tills juldagen då systrarna Johanna och Erika gav Ängla en inplanerad shoppingdag på MOS (Mall Of Scandinavia), en dag bara med systrarna. Det var Änglas bästa klapp 2016.

På juldagen anlände Rebecka först, Oliwer hade försovit sig hos pappa. Skönt att hon känner sig hemma hos oss och kan komma själv tycker jag. Då vet man att hon välkomnats in i familjen som hon ska.

Sen kom Erika och strax efter dök Oliwer upp. Eftersom han firade aftonen med pappa och familj så fick han öppna sin morgonklapp när han anlände. VR-glasögon till honom också. Se klippet när han och Becka provar dom här.

Johanna, Erik och deras lilla Freja kom.

Fick låna dessa bilder från Johannas Facebook, eftersom Lelle hade gett oss alla mobilförbud den här dagen. Det blev kvalitetstid IRL. Mysigt och roligt men vi kunde inte spara och bevara dagen i bilder.

Sista bilden innan telefonen rök 🙂

En underbar jul med nära och kära.

Ännu mer kvalitetstid 

Det blev inget byte av julgardiner, det blev mer kvalitetstid med barnen. 

Igår hade vi kampen om vem som skulle äga stan, monopol. 

Jag rök först, sen Ängla och sist Becka. Stan ägs tills nästa kamp av Oliwer. En tuff affärsman, som dock får sig en tuff affärshandel titt som tätt av det kvinnliga styret i stan. 

Ängla är ingen match, framför allt inte för Becka då hon är Änglas stora förebild och gärna sänker bort en gata eller två till henne. 

Älskar kvalitetstiden med barnen 💜

Har du något bra tips på spel, som man kan köpa i julklapp till hela familjen? 

Ta vara på varje minut 

Just nu går mitt schema i ett, ungefär som en ensamstående mammas. Det är från ena arbetsuppgiften till den andra. 

För att hinna färga dom gråa stråna som vardagspusslet ger så färgade jag mina igår morse kl. 06:00. samtidigt som resten av världen sover. 

Sen var det dags att röja lite i alla rum, det finns tydligen alltid någonting att ta itu med när man gör entré i något av dom. Jag må ha höga krav på ordning och reda, ändå har jag lärt mig blunda när tiden inte räcker till. Kläderna som smyckar den gamla dekorativa soffan (som jag fortfarande inte fått tid till att renovera klart) ligger ändå kvar fler vikning om jag får någon minut över. 

Nu har jag planerat in det idag, precis som varje helg, men då klev även uppgiften: Dags för byte till julgardiner in.  Med den  uppgiften kommer automatiskt  avtorkning av fönsterbräda och puts av fönster. sådär fortsätter det,det är alltid en uppföljare av uppgifter efter den tänkta uppgiften. 

Då får man också lägga till avbrott för matlagning. Igår dammsög jag samtidigt som jag lagade mat. Se det framför er, dammsugaren i höger hand medan jag skakar om köttbullarna med vänster. Måste det ut som en riktig multitasking mamma om man kikat in genom fönstret 😂

Tur att det bara är en period. 

Så igår lämnade jag en avklädd säng fler att ha kvalitetstid med Ängla på ridningen. 

Sängen fick jag klä på halv åtta på kvällen, med rena fina sängkläder. 

Men då hade jag valt att ägna min tid åt barnen, en självklarhet. 

Yatzy och dans på tv-spel tillsammans med Ängla, Oliwer och Becka.

Kvalitetstid, dom minuterna är viktigare än julgardiner, fönster, tvätt eller den nakna sängen 👍

Ta vara på varje minut, resten av skiten ligger kvar! 

Målgöraren i cupfinal

Förra helgen var det pussel som gällde för mammarollen:

Lördagen var planerad så att vi hämtade upp målvakten i Oliwers innebandylag kl. 8:00 för att hinna till samligen i annan förort till huvudstaden. Det var dags för cup. Vi stannade och såg första matchen som resulterade i förlust innan vi körde killarna till den andra hallen som var bokad för samma cup.
Där tog målvaktens mamma över och fanns med på matchen som dessvärre också slutade i förlust, innan hon i sin tur körde killarna tillbaka till den första hallen. Under den tiden hann vi tillbaka hem, slänga i oss lunch och direkt vidare till stallet där Ängla skulle rida.

Jag var med och ledde hästen för första gången och min dotter är som sin far: Det är aldrig hennes fel. I det här fallet var det hästen Pokers eller mitt fel. Hästen lyssnade inte och jag sprang som en gurka. Kan inte ha varit i positiv bemärkelse. Men hon insåg ganska snart att det var hon som både hade ansvar för gas, broms och ratt.

Vi åkte hem och lagade mat och in kommer Oliwer vid 19:30 med 3 förluster i bakfickan, inte ledsen dock eftersom dom ändå gick vidare till slutspel på söndagen.

Söndagen gav vi oss iväg samma tid men nu hade Oliwers flickvän Becka blivit lovad att äntligen få följa med och se honom spela. Första matchen börjar och jag är självklart tvungen att springa på toaletten. Oliwer har satt sitt mål och glänser av stolthet innan jag lämnade hallen. När jag kommer tillbaka sitter Oliwer på bänken och blodet rinner i ansiktet. Tack och lov att jag missade den smällen som skedde när han krockade med en motspelare och blev liggandes på golvet. Jag hade grinat, på riktigt bölat. Det gör så ont i mitt mamma hjärta när mina barn skadar sig.

Lelle går fram och plåstrar om honom och jag är inte långt efter, han har fått sig en rejäl smäll och ett stort sår på kindbenet och lite under ögonbrynet. Det blöder hela tiden. Oliwer är inte den som ger upp och framför allt inte när han gjort mål och adrenalinet pumpar i kroppen, han ska spela! Svullen och sårig spelar ingen roll.
Vi säger till honom att kliva av så fort han känner sig yr eller mår illa.

bandycup5

Dom vann den matchen, som var ruskigt spännande. Med ett större självförtroende och en lite hårdare yta på Oliwer så plåstrades han om ordentligt och gick vidare in i nästa match med kämpar glöd. Tur att jag hade två första-hjälpen-kit i bilen.

bandycup1

Att han springer med huvudet nedåt gjorde mig lite orolig emellanåt, men det var ingen fara.

bandycup2

Han och laget hade nu gått vidare till semifinal, guld eller silver?

bandycup3

Med ännu mer spänning i matchen tog dom hem vinsten och gick vidare till final.

bandycup

bandycup4

Här gick dom bet. Dom var trötta och slitna, mätta och belåtna. Det blev en grym silvermedalj för killarna och en spännande dag för oss föräldrar att åskåda.

Väl på eftermiddagen hade Oliwers nya ögonskugga satt sig. Blåklockan var ett faktum. Tack och lov för att dom måste använda glasögon på plan, kunde gått värre.

Stolt över killarna och lättad över hur helgen löste sig med planeringen.

Ortens festdag

Jag har legat förkyld den senaste veckan, en förkylning som slog till hårt. Jag har nog gjort av med 150st näsdukar eller jag vet att jag har gjort det, eftersom Lelle köpte ett storpack åt mig.
Man vet precis vad som komma skall när en förkylning väl bryter ut, man vet bara inte hur kraftig den är.

Nässpray (när det verkligen varit behövligt), Citron- & Ingefära shot, Te, näsdukar, filt och raggsockor. En evighetslång serie på Netflix och jag börjar äntligen känna att jag tagit mig igenom det värsta.

För en vecka sedan hade orten sin traditionella festdag. Det är en dag när alla på orten vistas ute tillsammans. Barnen springer joggen som avslutas med godis, ett fullspäckat schema för kända och okända artister, knallar och 4H-gård. Efter den här dagen återgår alla till sitt vardagliga med jobb och skola.

Jag kände redan på morgonen att jag hade ont i halsen, men ibland brukar det ju stanna där.

Håbodagen4

Ängla grejade springningen i det kyliga förmiddagsvädret.

Håbodagen3

Sen stod jag och Ängla och imponerades av den unga men ack så talangfulla Lisa Ajax.

Håbodagen

Håbodagen1

Håbodagen2

På eftermiddagen stod jag och Vera som övervakande föräldrar till våra små groupies i folksamlingen och fan-skaran av Dolly Style, innan dem var det Peg Parnevik. Barnen hade en bra plats enligt önskemål.

Kvällen avslutades med grillning hos oss tillsammans med svärföräldrarna, som klivit upp i ottan för att se Ängla springa (vilket hon uppskattade oerhört), Vera-Matti & Co, Alla barnen inkl. respektive, Stefan & Kicki för att sedan få sällskap av Nina med sällskap. En trevlig och varmt bevarad hjärte-skara var vi. Trevligt!

På Natten vaknade jag av att jag hade oerhörd smärta i hals och vänster öra, en Alvedon och sömn.

Söndagen var liggläge och kurerande, jag hade timmar på mig att vända förkylningen och hoppas. Det var dags att återgå till jobbet efter semestern och det med inbokade event.

Måndagen kom och jag kände mig inte kry, en Alvedon och in genom dörren på jobbet. Skönt att vara tillbaka! Jag är alldeles för kreativ och produktiv för semester. Men lyckan varade inte länge. Det började sätta sig på stämbanden.

Tisdagen med planerad avfärd till Jönköping och mässa, vaknar med 39 graders feber och täppt som om jag hade en konstig böjelse till att stoppa upp tamponger i näsborrarna. Försök andas genom dem. Jag var tvungen att hoppa av min plats till Jönköping och inse faktum, det med dåligt samvete.

Varför får jag dåligt samvete när jag är sjuk? Hur mycket jag än intalar mig själv om att jag inte kan rå för att jag blir sjuk och att jag måste tänka på min hälsa så ligger den lilla samvetsdjävulen och gnager mig i ändtarmen. Fan så irriterande! Har du en samvetsdjävul i denna fråga?

Sen har jag som sagt legat här med ovan nämnda tillbehör och känt att jag producerat snor som skulle kunna fylla en 3-liters pool, liggsår på skinkorna och pussat mina barn på pannorna när de finklädda gått iväg till deras första skoldag. En 9:a och en 4:a, de är stora nu!

Nu återstår bara slemhosta och periodvis segt snor/slem i näsan men det kan jag klart leva med till skillnad mot tis-tors. I´m on my way back!

 

Jag är en styrka… – Sponsrad video

…en trygghet och en grund för mina barn, jag tränar, utför och utvecklas i den bemärkelsen varje dag. Jag hoppas att mina barn tar till sig av mina goda råd, min erfarenhet och mina uppmuntrande lovord, som förhoppningsvis kommer att hjälpa dem på vägen till deras mål.

Det är ingen lätt uppgift att vara förälder, trots att barnen kanske är stjärnelever inom det vardagliga. Jag ska nog säkert ta åt mig en del av äran då mina barn inte har testat eller dragits till ”den revolterande vägen”. Jag är idag inte orolig för att Oliwer ska börja röka eller prova droger eller fastna i det kriminella, inte heller för Änglas del. Jag har mina ”Stjärnelever” än så länge och hoppas att de står fast vid sina självkänslor och sitt sätt att stå upp för sig själva.

Nu är det ju inte bara jag som gör jobbet men jag vet också att det är jag som mamma som är den allra första och största tryggheten. Jag har bara en stor fördel. Sen finns det ju väldigt många bra pappor som gör samma jobb som mammorna. Jag, eller rättare sagt mina barn, har äran och en stor fördel att ha fina pappor som också har grundtankarna för barnens nutid och framtid.

Den här reklamen nedan är värmande och talande för vad en mamma verkligen åstadkommer om hon använder sin kärlek, välvilja och sin fördel till trygghet på ett väldigt bra sätt. Det dessa mammor gör kan alla göra, det är inget hårt arbete att älska, känna och finnas där.

Jag och Oliwer brukar minnas tillsammans ibland, de stunderna älskar jag. Det är stunder som fyller min bägare till bredden av berömmelse. Det är de stunderna som jag har funnits och skapat minnen, trygghet, glädje eller tröst till mitt barn.

Ett av dessa minnen är när Oliwer opererade bort sina tonsiller. Jag fanns med honom tills han hade somnat in på operationsbordet, jag var hans trygghet tills han sov medan det var oerhört tungt att se paniken i hans ögon när han förstod att han tappade kontrollen, precis innan han somnade in. Oavsett storlek på operation så är det en lika hårt som mamma att stå där bredvid, det är när han somnat som tårarna får lämna ögonen och falla fritt. Sen är det väntan, den vänta som han inte är medveten som men som biter sig fast i hjärtat och bara finns där och gnager tills den stunden då han vaknar.

Trots att det smärtar för att man vet att han har fysisk smärta i halsen så är det en otrolig lättnad att få titta in i hans ögon igen, veta att han är vaken och där. Den tryggheten han kände var när jag som mamma, tryggheten, levererade isglassen för att han skulle slippa ha ont, lindra smärtan med kalla saker, kramar och närvaro. För mig var det kärlek, välvilja och lättnad.

När vi sedan ligger i den ut bäddade bäddsoffan, enligt lovat, i en hel vecka och tillsammans spelar SvampBob på tv-spelet, då känner Oliwer att jag älskar honom. Jag ger honom min tid och min fulla uppmärksamhet i det som han brinner för. Jag gör det för att jag vet att det lindrar, jag är nära honom och för att jag älskar honom oändligt.

Det är en vecka som sitter som inristningar i hjärtat, vi gjorde det, tillsammans!

Att få vara mamma är en ära och ett ärofyllt uppdrag, varje dag i den mån det går och i dem val man prioriterar att göra, trots att vardagen inte gör det lätt alla gånger.

Va mamma fullt ut när det väl behövs!

Inlägget är sponsrat