Summerar Mitt 2016

Då var det dags att summera 2016, något jag missade 2015 men fann en gammal sammanfattning från 2014. Intressant att gå tillbaka och se hur det var då. Då kör vi:

Hälsa

Hälsa är en stor del av mitt liv, en livsstil helt enkelt. Jag kommer aldrig att återgå till gluten och mjölkprotein, då jag vet vilka fördelar det är att vara utan. Jag äter fortfarande kosttillskott i form av:

  • Magnesium
  • Q10
  • B12
  • Folsyra
  • Zink
  • D-vitamin (på vinterhalvåret)
  • B5
  • B3
  • Koppar
  • C-vitamin
  • Probiotika
  • Cellenzymer (Vid köttmåltider)
  • Schisandra (från och med julafton) Mer om detta kommer i kommande inlägg.

Jag har med detta fått svart på vitt att mina värden på dessa näringsbrist områden har förbättrats, något jag visade för inte så länge sedan i inlägget Provsvar nr.2, jag har dessutom fått svart på vitt att jag sänkt mina antikroppar mot sköldkörteln och mitokondrierna.

Från och med imorgon 2017 så övergår jag till Paelokost under en period, något som förmodligen kommer att nämnas under 2017. Ser fram emot att se vad detta ger. Mina leverprover visar bra men jag ser att dom är på väg åt fel håll, det är dags att koncentrera sig på den största delen i reningsverket, därav ska jag hjälpa det lite på traven genom att ta bort spannmål, pasta, ris och potatis.sdf

Kreativitet

Hade det inte varit för att den förbaskade gamla soffan står i vardagsrummet och dagligen påminner mig om ett projekt jag inte avslutat, så hade jag inte heller kommit ihåg att jag påbörjat renoveringen av den. Jag klandrar er inte om ni inte minns den.

Så hur gick det?

Den är fortfarande inte färdig och kommer så inte att bli. Jag tappade bort kaninen Lakrits en dag och när jag väl hittar honom så inser jag att han har bitit sönder remmarna som skapar en botten på soffan, allt för att ta sig in och ta över den för att göra den till sitt eget gömställe.

Den står fortfarande oklädd och nu lite sönderbiten, ägaren till den heter Lakrits.

Men jag ser det positivt, jag hann inte klä den med det svindyra roséguldfärgade tyget. Som jag nu kan använda till nästa projekt 🙂

Jag får se denna soffa som ett avslutat projekt tills möjligheterna blir annorlunda.

Barnen

Mina stora, fina och väluppfostrade barn. Det är nog en väldigt bra summering av dom.

Under 2016 har Ängla bytt skola och trivs oerhört bra, hon har tillsammans med klassen besökt Astrid Lindgrens Värld (utan mamma och pappa). Hon har det lite svårt i Matte men kämpar stenhårt. Hon har lärt känna en ny vän, från Rumänien, som hon pratar engelska med i den mån hon kan.

Oliwer har under 2016 träffat sin första riktigt stora kärlek, Rebecka. Ett perfekt matchande par. Rebecka får ta vissa praktiskt uppgifter vad det gäller Oliwer, eftersom han är kass (då menar jag kass) på att planera. Vilket ställer till en del i vardagslivet. Oliwer väger dock upp det med sin omtänksamma och stöttande sida av sig själv. Dom väger jämt i vågskålen och passar varandra som handen i handsken.

Jag, som mamma till Oliwer, förstår varför han tycker så mycket om henne. Det är väldigt lätt att tycka om Rebecka och hon har välkomnats in i familjen med öppna armar. Det är kärlek, bus och humor mellan dom två. Han är väldigt lycklig, vilket är oerhört viktigt för mig.

2017 rullar nog livet på för Ängla, med ridning, skola och vänner. Att börja femma till hösten gör nog att hon känner sig ännu mer vuxen. Nu börjar hennes utveckling mot tonåring ta fart och jag hinner inte riktigt med.

Oliwer har stora steg att se fram emot under det nya året. Han ska söka till gymnasiet, börja gymnasiet vilket kommer att röra runt i den bekväma trygghets grytan en hel del. Oliwer är som jag, en rutin-människa. Bandyn lär rulla på i sin gilla gång och jag hoppas verkligen att Oliwer och Becka klarar av förändringarnas vågor.

Förhoppningsvis får vi följa deras resa, intressen och kärlek på deras blogg under det nya året! 

Barnen har haft hälsan och varit friska om man bortser från förkylning. Måtte det för alltid vara så.

2017 – Mina mål & Förväntningar

Jag hoppas nog att året blir detsamma som 2016. God hälsa och humor är ledorden.

Sen hoppas jag självklart att jag kommer få prova på nya saker, kanske en ny utmaning i livet. En förändring inom jobbet, nytt boende eller något annat i positiv anda. Nå något mål som gör det möjligt att skapa ett nytt mål, det är lite enträget att bara stampa runt trots att jag trivs med tryggheten. Men någonting nytt önskar jag att 2017 ger.

Jag ser fram emot 2017 med spänning och förväntan.

Humor – Summan av 2017

Jag älskar humor, det får mig att leva till fullo. Jag omger mig gärna med den positiva energin som humor ger.

Jag är lyckligt lottad som får ha humor på jobbet varje dag, jag gör det jag älskar och får ha roligt dagligen.
Jag har en familj som bjuder på sig själva och bringar mig det bästa.
Jag har en syster som kan få vilken deppig dag som helst att spricka upp i glädje.
Jag har vänner som är likasinnade och ingen dag då vi ses blir torr och tråkig.

Jag är lyckligt lottad och tackar alla runt mig för att ni ger mig möjligheten att skratta tillsammans med er.

Sist men inte minst så har vi under 2016 fått tillökning i familjen, då älskade lilla Freja kom. Grattis Johanna & Erik till en underbar liten dotter.

Vad tycker ni? – Det intresserar mig.

Vad tycker ni om bloggen? Jag vet att ni är fler återkommande besökare än 2015, hälsar nya besökare varmt välkomna.

Det är roligt att ni återkommande besökare verkar funnit något som tilltalar er i min lite halvtorra vardag, det finns ju faktiskt bloggare som nischat sig på något intresse. Min blogg är ju som en Gott & Blandat påse. Här ryms allt som har med mitt liv att göra.

Det som känns lite tråkigt är att ni inte lämnar fler avtryck, jag är ju intresserad av er, av ni tycker och hur er eventuella blogg ser ut. Lämna gärna en kommentar när ni är inne och trampar runt på bloggen, har ni en egen blogg så lämna gärna adressen dit så att jag kan komma och hälsa på. Kanske finns det vänner jag ännu inte känner?

Så för att gå rakt på sak:

 

Jag önskar er alla ett superbra 2017!

 


LP skiva med längd

Det här är mina hjärtan och mina mirakel.

Eftersom jag inte trodde att jag skulle få uppleva biologiska barn (läs mer om det under kategorin ”Min biografi”) så var lyckan total när Oliwer föddes, han klarade det! Jag klarade det!

Idag är han inte den lilla krabaten som jag vakade över dygnet runt i en mors oro att någonting skulle ta honom ifrån mig. Jag har delat alla känslomässiga tillstånd med honom. Vi har skrattat (mycket), vi har gråtit, vi har argumenterat, vi har bråkat och jag har älskar varje stund av att få se att han visar alla sina känslor.
Han är varm, omtänksam, smart, lat, humoristisk och är grym på att argumentera. Det sistnämnda är en utmaning för en förälder som sätter gränser, regler, struktur och rutiner. Jag måste veta varför jag sätter något av det, framför allt när jag ska ge konsekvenser för hans ibland impulsiva handlingar och envishet som kan försätta honom eller andra i en orättvis situation. Vilket sällan händer men när det händer att han bara för egen vinnings skull glömmer sina medmänniskor för att nå sitt mål så måste jag se till att han bibehåller sin omtänksamhet, respekt och uppskattning för nära och kära. Det är mitt jobb som mamma att grunda värderingarna på alla plan.

Oliwer

Han är så fin, utifrån och in! Och han är en gigantiskt del av mig.

Ängla kom som en liten Ängel, därav namnet. Hon gav mig rättvisa för de beslut jag tidigare tagit vid graviditeter efter Oliwer. Utan mina beslut hade Ängla inte funnits.

Den här donnan har också en humor utöver det vanliga. Hon är oerhört smart, lillgammal, omtänksam men med en envishet som slår Oliwers med hästlängder. Hon är oerhört rätt och riktigt och tar gärna över rollen som lill-mamma när storebror testar gränser oavsett storlek. Hon påpekar att han inte städat sitt rum eller att han tagit en kaka utan att fråga, ingenting får vara orättvist i hennes värld. Det ska vara lika.

Trots att hon vet vad som är rätt och fel så ligger slarvern väldigt nära till hand och till skillnad mot storebror så strör hon ut saker i hela hemmet. Hon har däremot väldigt många frågor, alltid! Nu senast så ville hon köpa ett fosterbarn i bristen på småsyskon. Hon undrade om man köpte dom på nätet eller hur det gick till, om man måste lämna tillbaka dem eller om man får behålla dem. Nu har hon bytt önskemålet och tjatet om hund mot fosterbarn och trots att man förklarar ansvarstagandet och att det kommer på både gott och ont så hör hon endast det goda. Allt i hennes värld är gott. Alla personer, har sedan hon varit liten, varit goda. Kan bero på den charm hon alltid haft.

Hon har bla. själv adopterat två morfäder i brist på sina egna biologiska morföräldrar. Fixat!
Hon har ett hunddagis att spendera tid på i brist på egen hund. Fixat!
Hon sparade till en hamster i brist på husdjur. Fixat!

Ängla-LP

Ängla har precis sett en LP spelar för första gången, hon är riktigt imponerad!

Denna donna har mål och hon når dem till varje pris!

P7189998

Utan dessa små egenskaper i mitt liv hade det aldrig förgyllts på samma sätt!

Nu börjar dock Oliwer att utebli hemmamiljön mer och mer, han är ju 15 och har sin första riktigt stora kärlek med en familj som välkomnat honom precis lika mycket som vi välkomnat henne i vår. Med mer avskilda möjligheter väljer de oftast att vara hos henne, vilket gör att jag måste bita ihop och låta honom vara lycklig i min frånvaro….igen. Jag är i och för sig härdad eftersom jag och Oliwers pappa har varit separerade sedan han var mini.

Jag säger nu som jag alltid sagt: ”Så länge du är glad och lycklig Oliwer, var du än är, så är jag också det”.

Jag är så stolt över mina krabater! Fina personer med gudomliga värderingar. Jag är stolt att vara deras MAMMA!

En vårdag i stallet

I lördags eftermiddag så hände vi med Ängla i stallet. En underbart vacker dag, vår och sol i luften!

stallet1

Medan Ängla red ute så passade jag och Lelle på att glassa i solen.

sola2

  1. Jag kan garanterat behöva lite sol i trynet
  2. Jag får jobba på det där med att inte se så grinig ut när jag kisar
  3. Är mina glasögon något stora?
  4. Måste klippa topparna

Varför upptäcker man en massa saker när man ser sig själv på bild, som man inte reflekterar över på andra?

Sola

Lelle njöt…..och fick färg….orättvist!

sola1

Men det var sjukt skönt att vara dräggigt klädd och bara vara där i solen.

Ta vara på solen, 15 minuter av sol ger ett bra dagsintag av D-vitamin. (att man har lite för mycket kläder på sig just nu är nog bara bra ur andra aspekter 😀 )

Från långt till kort

Så här såg Oliwer ut innan påsklovet:

50

Julafton4

Julafton3

jagoolli

Han spenderade en hel del tid hos flickvännen och en av dagarna kom han hem så här:

O-klippt

En ny Olli med kort hår 🙂

Jag minns dock när min stora kille var liten och älskade bilar, lego och Turtles. Det var hans big heros. Lite kortare, lite rundare och lika söt som nu.

oliwer_54717866

Min lilla goding!!

Jag är grymt stolt över detta barn. Han är smartare än smartast, vilket sätter min roll som förälder på sin spets ibland. Han är bara 15 men uppfattas som mycket äldre. Han har planer för vad han vill bli när han ska välja inriktning till gymnasiet. Han har mål och drömmar, ibland sätter det praktiska bara stopp för vad han vill göra. Släpper denna kille in någon i sitt hjärta så gör han det med hull och hår, vilket kan vara till både hans för och nackdel. Men har du fått en plats så kommer du garanterat att få stanna, så länge du vårdar platsen ömt.

Han har en humor som få.

Jag minns ett specifikt tillfälle som garanterat ger er en bild av hur smart detta barn är, jag har fler i och för sig. Men redan som liten på bilden ovan så har Oliwer satt sig i en situation som kräver konsekvenser, han sysselsatte sig med att argumentera (argumentationernas mästare nr.1) för att inte lägga sig ner och sova. Den här gången sa Lelle att om han fortsatte så skulle han ta bort alla Turtles saker ur hans rum, för att han sedan skulle få förtjäna en i taget. ”Gör det då”, sa Olli.

Lelle plockade i timmar. Det var sackosäckar, påslakan och örngott, filmer, gubbar, bilar, strumpor, tavlor, svärd, muggar, lampor….osv. Han sprang fram och tillbaka mellan Oliwers rum och förrådet för att hålla fast vid vad han sagt och inte ge efter som uppfostrande förälder. Själv satt jag och skrattade tyst i soffan för att jag visste att han trampat på alldeles för djupt vatten.

Några timmar senare var hela rummet rent, inte så mycket som ett skal från en Turtles syntes och det såg ut som om Oliwer inte ägde en pryl, förutom möbler och avklädda sängkläder.

”Så! Nu har du ingen turtles kvar”, sa Lelle.

”När du ändå plockar ut mina turtles kan du ta den här boken som jag precis läst klart”, sa Oliwer och räckte honom en turtlesbok. Vände sig om och sov.

Vem hade vunnit? Lelle som stod fast vid sin upfostrande konsekvens eller Oliwer som under tiden läst en massa turtles och dessutom fått vara vaken i några timmar till?

Kan inte sticka under stolen med att han var kortsiktigt riktigt smart där. Annat var det när han vaknade nästa morgon och ville ha sin turtlesdräkt 🙂

Inte alltid lätt att vara förälder. Inte lärare heller för den delen. Han fick sin lärarkår att ringa Uppsalas högre skikt inom visdom en gång, genom att ställa frågan: Varför heter det ibland Great Britaien och ibland United Kingdom.

Han hade redan googlat fram svaret själv innan Uppsalas smarta och lärarkåren på skolan återkom i frågan.

That´s my kid!

En ny familjemedlem

Igår, efter mycket om och men, kom hon. Johanna och Eriks lilla dotter Freja. Så himmelskt söt!

Jag vill inte lägga upp en bild på henne förrän jag själv har tagit en och frågat om lov. Men så söt! Jag är helt kär.

Förlossningen drog ut på tiden, Johanna hade havandeskapsförgiftning och högt blodtryck, hon förlorade en del blod och ligger nu under övervakning av läkare men mår under omständigheterna bra. Freja vägde 3724 gr och var 50cm lång.

Vi alla vankade av och an i väntan på att få höra något. Nyblivna Morfar allra mest med både oro och förväntan. Orolig för sin dotter och stor förväntan på vem han skulle få hälsa välkommen. Honom eller henne.

Nu hoppas vi att Johanna kryar på sig ordentligt och att de snart får komma hem, till det nya livet. Ett liv som en ny liten familj.

Välkommen Freja och ett stort GRATTIS till Johanna och Erik!

Detta innebär också att två av Lelles barnbarn firar samma födelsedag. Både hans sons dotter Meja och Freja är nämligen födda på samma dag, bara 3 år mellan varandra.

I väntan på bebis

Det var beräknat att Johanna och Erik skulle få sin första nya familjemedlem den 1/3 men bebis var inte riktigt redo. Igår ringde Erik från förlossningen sent på kvällen och berättade att de låg inne. Nu har hela familjen sovit med en väntan och längtan att få välkomna den nya lilla personen och familjemedlemmen. Men än har vi inte hört något.

Ängla vaknar och ifrågasätter om hon är moster nu, som varje dag den senaste veckan. Lelle har samma fråga fast i morfar format. Vi väntar och vi längtar. Håller alla tummar och tår för att Johanna inte ska få en jobbig förlossning, att alla orkar med det maraton de i stunden gör tillsammans.

Vi väntar och vi längtar!

Pojke eller flicka??

Vad jag blir behöver vi inte spekulera i. Jag är tant Ina, thats it 🙂

Jag misstog mig

Det gjorde jag faktiskt när jag tog Ängla till optikern. Jag trodde hon hade ypperlig syn men som ni redan vet så misstog jag mig.
Det väcker en eftertanke som kan relateras till de flesta plan. Nu hade ju Ängla klagat på huvudvärk någon enstaka gång och att hon sett röda prickar när hon läste men det kan ju faktiskt vara så att ett barn som inte ser ordentligt agerar med att inte verka koncentrerad, gör dåligt i från sig i skolan m.m.
Dessa barn måste oftast gå till en massa olika instanser innan de hamnar hos optikern och kanske inte alls har ADHD eller någon annan diagnos som felaktigt kan ställas. Jag säger inte att alla med ADHD egentligen har synfel men det kan vara en bra instans att utesluta innan en större utredning görs.

Igår kom i alla fall ett samtal från en lycklig Ängla när jag satt på jobbet. Hon hade hämtat ut sina glasögon tillsammans med pappa. När jag kom hem var det någon som både kände sig fin och äldre. Någon som vårdade sina glasögon som en ömtålig fågel. Så fin!

Ängla-glasögon1

Ängla-glasögon

Hon är lite orolig för skolan, en känsla som ett barn inte ska behöva ha egentligen. Så ser ju dock vårt utseendefixerade samhälle ut. Barn kan vara oerhört elaka av ren avundsjuka.

Jag hoppas det går bra idag!

Frisören

I lördags hade jag och Ängla en mamma-dotter-dag. Vi började förmiddagen med att besöka vår underbara frisör Jenny.

Alltid lika roligt att träffa henne.

Jag och Ängla var ju tvungna att ta några selfies när vi kom hem, jag är alltid för fokuserad på att få kvalitetstid med Jenny när vi väl är där så jag glömmer alltid att ta kort.

Ä-frisören2 Ä-frisören1 Ä-frisören MÄ-frisören1 MÄ-Frisören

 

På eftermiddagen var det ridning för Änglas del. Helt underbart att sitta i cafét och titta på henne genom de stora fönstren i ridhuset. Hon lever och hon älskar det. Hon lyser som en stor solstråle redan när vi sätter oss i bilen för att åka dit. Mitt hjärta har hittat det som får henne att leva upp ännu mer. Gudomligt.

Något riktigt häftigt

Nu ska ni få höra något riktigt häftigt, något som ger mig som lekman inom näringslära en enorm egoboost.

När jag först fick reda på att jag hade antikroppar mot mina mitokondrier så låg jag på 400, vilket är det högsta värdet på referensskalan man kan ha enligt svensk sjukvård. Detta tyder oftast på en leversjukdom enligt dem, men mina levervärden har varit bra. Enligt sjukvården skulle jag bara vänta på dåliga levervärden innan bromsmedicin sätts in.

Jag mådde allt sämre och en annan läkare tog ett nytt sådant prov någon månad senare, det visade >1600, mer än 1600 alltså. Högre kunde labbet inte skriva. Så hur mycket jag egentligen hade vet jag inte. Men det var fortfarande bara att vänta enligt sjukvården och ingen kunde svara på varför jag hade antikropparna så höga eller ens vad en mitokondrie är.

Jag tänkte då inte sitta och vänta. Gjorde inte sjukvården något så tänkte banne mig jag göra det.

Jag har nu, under ett års tid, lagt om kosten, tagit näringsprover, kompletterat med hormonprover och boostat min kropp med vad som visades vara knas…i cellerna. Min nya endokrinolog tog nyligen ett nytt AMA prov på mig och i måndags fick jag hem resultatet. Jag har sänkt mina antikroppar till 200. Jag har sänkt dem mer än 1400. HA!! Där fick ni svensk sjukvård!

Om inte läkaren kan näringslära så borde alla få gå en kurs.

Man ska visserligen ligga på <25, under 25 men vafan, jag är grymt nöjd hittills.

Jag ligger dock fortfarande förhöjt på leukocyter, som tyder på en ständig inflammation. Något de inte heller gör något åt.

Nu får vi se vad vi kan prestera här näst 🙂

Grattis Karro till grym framgång!!