Lika romantisk som ett kylskåp

Det är vad jag är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag är en kass romantiker.

I fredags efter lunch anländer Lelle och Ängla till mitt jobb, med sig har de ett blomsterpaket, två godispåsar och ett kort som inbjöd mig till thai middag. Allt för att underlätta de sista dagarna i PMS:en (för att jag såg så ledsen ut på lunchen). Jag var inte ledsen men han är väl medveten om hur tufft det kan vara att bita ihop med några extra kilo vätska, trötthet och influensakänsla.

Vilken gullig tanke, verkligen!

Så varför var det något i mig som sa att det var lite överflödigt? Jo, den tragiska o-romantikern i mig. Jag hade blivit gladare om han hade tvättat Pumpan eller lagat mina “kärleks-ringar” som gått sönder. Lagt pengarna på bättre och mer hållbart än blommor.

Misstolka mig inte. Otacksam – Nej, absolut inte. Jag är tacksam för att han visar mig sin kärlek och tänkt på mig. Oromantisk – Ja, absolut. Kleta blommor i ansiktet på mig får mig att bli mer ekonomisk och mer praktisk.

Jag ser det mer som kärlek när det luktar gott på fredags lunchen för att han tagit veckans städning som man kämpat för inte ska inträffa men som av någon tidsbrist ändå får hemmet att bli kaotiskt. När han vikt tvätten för att jag inte hunnit eller orkat komma till den punkten på listan. När min bil är ren och varm, fylld med fräsch olja. Då vet jag att han visar kärlek och omtanke.

Hade kortet innehållit en veckas lagad mat eller ett städföretag en gång i veckan så hade jag jublat. Man orkar och hinner inte allt, att få små saker i vardagen att bara försvinna från ens To-Do lista är kärlek för mig.

Eller ett dygn på tu-man-hand hade ju varit Lovely.

Jag hade mer än gärna haft snittblommor i hela mitt hem, de gör sig dock inte riktigt rätt bredvid tvätt högen eller den ännu inte färdiga soffan som inte fått sitt nya tyg.

Nu sitter jag här, bredvid underbara röda rosor och en doft av eukalyptus, en romantisk kärleksgest från mitt hjärta. Underbara!

Han vet ju dessutom hur jag fungerar, vilket inte alltid är positivt då han själv uttrycker det som sådant “Du är ju lika romantisk som ett kylskåp”. Han vet att jag aldrig kan ljuga och mitt ansiktsuttryck avslöjar ALLT, jämt.

Kanske är jag mer komplicerad än så. Att köpa blommor är enkelt, att tänka steget längre som att han vet att jag saknar de ringar han gett mig vid speciella tillfällen är att ha reflekterat över mina känslor.

Jag tänker köpa en kaktus till honom i veckan. Jag behöver inte tänka, den är originell och kommer att vara om han ignorerar dess behov. Jag ska testa hans väg inom romantik 🙂

Absolut inte otacksam, bara lite mer komplicerad än så 😀

20151017_104412

Endokrinologen & PMS

Idag var jag inbokad hos endokrinologen som jag berättade om tidigare. Lelle var självklart med mig, han kan ju beskriva på ett det sättet bara en nära utomstående kan.

Läkaren lyssnade och lät oss prata men jag tror att både jag och Lelle är vana vid att man är tidspressad när det gäller läkare, vi får korta ner nästan två år inom loppet av 30 minuter, det är ett långt besök. Det är tyvärr mycket som missas under den tiden samt att det är saker man kommer på i efterhand att man glömt ta upp. Så är det varje gång, hur förberedd man än må vara.

Jag tror att han lyssnade, det är ju en lömsk sjukdom med många olika symptom så självklart måste det vara svårt att få en snabb sjukdomsbild relaterat till en sjukdom. Helst när proverna inte visat något jätte tydligt (för en läkare).

Han ville i alla fall komplettera flertal prover, några jag inte uppfattade, då han bröt på amerikanska. Det jag förstod var att det skulle kompletteras flera hormonprover av olika slag, fler än dem jag redan tagit.

Jag bokade in en återbesökstid och väntar nu i några veckor innan jag ska tillbaka.

 

Jag har ju dessutom den hårda perioden i månaden, PMDS perioden. Utmattad och orkeslös kombinerat med förhöjd temp och influensa-känsla. Samtidigt som jag har lite ont i halsen, då och då.

Tack och lov för en förstående karl, annars hade det varit ännu tuffare. Jag vill bara ligga ner och blunda.

Allt det här hänger ju ihop med min sjukdomsbild, det är bara värre ibland.

Hård på utsidan…

…och mjuk inuti. Det är precis vad Lelle är.

Personer som inte känner Lelle ser bara den hårda ytan och många drar förhastade slutsatser. Jag vet hur det egentligen ligger till och gillar därför att lägga fram hans mjuka och roliga sidor. Så här kommer ännu en.

När vi tog med oss Ängla och hennes kompis till ett lekland i helgen så låg det små vikta servettblommor på bordet. Jag bad honom att inte pilla upp dessa då han inte skulle kunna få ihop dem igen. Klåfingrig som han är så pillar han ju ändå, men bara för att se hur den är vikt.

Han tar en egen servett och sätter sig och viker servettblommor. Ibland är han bara för gullig och mjuk.

Servettblommor

Luktsinne & Hormoner?

Det känns ju som rätt logiskt om man tänker på vad graviditetshormoner kan göra med oss kvinnor, nu är ju inte jag gravid men har hormonellobalans. Jag misstänker att det här hör samman.

Idag luktar ju hela världen ägg, jag blir galen. Det måste vara naturens tid för förruttnelse eller något. Men jag är extra känslig för dofter. Lelle kallar mig nojjig men jag känner de ju så det måste ju vara han som har ett luktsinne som en orm eller nåt. En avsaknad av näsborrar.

Härom dagen luktade allt svett, måtte det fan inte vara jag som luktar. Annars kan ju någon vänlig själ säga till. Nej, det är inte känsligt att säga det till mig. Jag ser hellre ärliga människor på gott och ont.

En dag luktade allt köttbulle hemma och jag vet varför… Lelle sätter inte på spisfläkten eller stänger dörrarna till rummen. Det resulterar i att jag (om jag inte har näsan påkopplad) springer omkring på jobbet och lukta köttbulle. Inte ok!! Det är dessutom ett big NO NO att krypa ner i sängen när mat os har satt sig i textilierna.

Det går inte många minuter innan jag säger detta högt, så hela veckan har Lelle låtit WoodWick doftljus brinna i hemmat. Mmmm, Lovely.

Jag är jätte känslig för dofter och ibland värre än vanligt. Jätte irriterande. Det kan ju faktiskt hända att vissa parfymer ger en bidoft av jord eller annat.

Det måste ju vara hormonellt. Jag lägger till det i min cykel så får vi se om det händer nästa månad också 😉

50år av samhörighet

Idag vill jag gratulera mina svärföräldrar som firar 50år som gifta. Minst 50år av kärlek och samhörighet, delat glädje och sorg precis som de lovade varandra för 50 år sedan. 50år!! Och det är bara som gifta.

De är helt klart en förebild! Det har funnits för varandra och älskat varandra precis som de är. Det är kärlek!

Lelle har verkligen haft den turen som många barn inte får, att ha sina biologiska föräldrar tillsammans. Han har aldrig behövt känna en otrygghet i två hem, en uns av oro att det inte är de två. Han vet att finns den ena så finns också den andra.

Jag och Lelle kommer aldrig att nå 50år tillsammans, det skulle resultera i att vi skulle vara tvungna att gifta oss idag och det skulle ändå aldrig bli 50 år som gifta. Om han inte är en seg krokofant som bara ska leva tills han blir 100år.

Jag och Lelle har snart nått 14 och det tycker jag är mycket. Tänk dig 50!! Vad kan man inte om varandra när man spenderat 50år tillsammans?

För mig är deras kärlek och samhörighet en förebild och jag är otroligt tacksam för att även jag får uppleva en sådan trygghet på nära håll. Ängla får dessutom dela en tryggheten att farmor och farfar kommer och hälsar på henne gemensamt. Det är värt mycket!

Stort Grattis till er Siv & Bosse!! Än har ni många år kvar att reta gallfeber på varandra 😀

gammalt-par_172458328Det är inte paret på bilden som jag skriver om i texten 😀 Bilden är lånad.

Jag utvecklas – i klänning

 

Jag är ingen klänning person men innan jag gick på semester så var det sommarens hittillmes varmaste dagar och jag hade nått min gräns. Vägrade svettas sista dagen på jobbet, nu fick alla blunda om de så ville.

Det handlar inte alls om vad andra tycker egentligen, utan mer om vad jag tycker. Jag känner mig inte tillräckligt feminin för att bära klänning, kanske en förvriden syn av mitt jag men om jag väl får på mig en klänning som jag trivs i så förstör ankfötterna min helhetsbild osv. osv. Jag har inte heller grymt dåligt självförtroende, jag har mer eller mindre snarare en normal bild av mig själv. Jag är den jag är och det är helt ok…..dock inte i klänning 🙂

Stora bröst, bred röv och ankfötter kan fan aldrig bli bra. Stora bröst gör att man ser gravid ut om man inte har det super tight runt midjan, har man super tight runt midjan så blir röven gigantisk, tighta brallor gör att man ser min hjulbenthet och till det så har vi platta ankfötter.

Nu blev det dock så och det fick bli som det blev. Kolla in hur glad jag är över att behöva bära klänning 😀 Det kanske inte är så konstigt att vänner jag ännu inte känner får en helt annan uppfattning om mig när de väl lär känna mig än de fått av ett första intryck.

Döm aldrig någon efter ditt första intryck 😉

Anledningen att jag ens tog upp detta ämne med klänning och det feminina är att jag och Lelle har börjat prata om att gifta oss…. Vi har haft det på tal tidigare och han friade för ca. 7 år sedan men det har liksom aldrig blivit av. Men hur fan ska jag parera en brudklänning och klackskor?? Det blir inga klackskor men hur gör jag med klänningen??

Får väl dra på mig en säck för den dagens skull, efter 12 1/2 år tillsammans 😀

Förmodligen, kanske och eventuellt att det dyker upp en till kategori…

 

 

Kroppsstrumpa de lux

Jag har i veckan som gått, förutom arbetat, haft en semesterdag. Den var dock inbokad med en massa hälsomöten.

Lite ändring i vitaminintag gjordes och jag har bl.a. sommaruppehåll på D-vitamin. Tänk om solen kunde visa sig lite nu så att jag får 15 minuter om dagen i alla fall.

Jag jobbade halv dag i torsdags och passade på att boka in min första bindvävs behandling. Något jag nu ska fortsätta med som kur. Blir en lugn start då det är massa semesterveckor och annat som stör kuren, så jag börjar med 1 gång /vecka.

Kan säga att det var en utmaning att ta sig i kroppsstrumpan som man ska ha på sig under behandlingen 🙂 Innan jag kom i den!! Att dra på sig nylonstrumpbyxor är kämpigt nog, försök få upp sådant tyg över hela kroppen 🙂

lpg-endermologiBilden är lånad

Men det var klart värt det, skönare massage får man ju leta efter och min kropp kändes mjuk och smärtfri efter. För att inte tala om huden, baby len is the Word.

Midsommarafton, med dess väder, spenderade vi en stund på sjukan då Lelle lyckats trampa in en spik i främre delen av foten. På torsdagen hade han åkt upp och fått en stelkrampsspruta i skinkan men på fredag förmiddag så såg foten inte bra ut. Den började bli blå och jätte svullen. Besöket resulterade i kryckor och  brett penicillin. Läkaren ringer tillbaka idag, som tur är. Lelles fot blev nämligen värre mot kvällen. Får se hur han och foten mår idag.

Lelle-spikFoto: Ina & Ängla
Jag gillar texten på väntrums-tv:n. Tror mitt äggskal ser rätt bra ut idag 😀

Barnen valde pizza och film i midsommarvädret som rådde, inga höga krav att nå upp till tack och lov. Det är ju så himla lätt att göra Gröna Lund med Lelle på kryckor 😀

Ängla har dessutom under veckan lyckats, tillsammans med kompisar, att glittra ner HELA hemmet. Det är glitter all over the Place!! Jag dammsuger nästan fortfarande barr sedan i julas och bävar för att jag kommer ha glitter i mitt hem längre än så.
Det är glitter på oss allihop, stolar, soffa, golv, mattor, tvättmaskin….till och med I Oliwers vattenflaska som han ska ha med sig på bandylägret. Kan säga att ingen i familjen tycker det var lika populärt som Ängla.

Vad gjorde ni på midsommar, har du haft kroppsstrumpa och gillar du glitter?

Morbror, min morbror

För några år sedan ringde telefonen på jobbet. I andra änden presenterade sig någon vid namn Krister. “Jag är din morbror”.

Min morbror kommer jag inte ihåg, jag har bara hört talas om honom genom åren men det var som om en pusselbit bara landade på plats. Något som saknats i min värld lade sig till rätta. Jag kände honom inte, ändå lät rösten så välbekant och när vi fortsatte prata så var det som om vi pratade samma språk. Han hade liksom alltid varit en del av mitt liv men ändå inte.

Det är tack vare mormor som han ringde, inte för att mormor var den som såg till att han ringde men genom vår kontakt som jag och mormor haft så hittade han någonting som sade att han skulle ringa. Det är jag glad för.

Genom det har jag träffat mina kusiner och min moster, som även är min gudmor.

Det har varit som ett vattenfall som landade precis i den kittel som skulle fyllas. En pusselbit blev ett vattenfall av flera.

En inbjudan om att komma ut och fika hos morbror ramlade in i veckan och jag tackade hjärtligt ja till den. Egentligen skulle Sis med men fick förhinder så det blev bara jag och familjen.

Vi blev inbjudna i deras Tipi och med beundran satt jag där inne och fann ett lugn och resultatet av deras gemensamma intresse kunde jag inte annat än att beundra. De har skapat ett gemensamt liv utifrån deras gemensamma intresse och verkar ta tillvara på kvalitetstiden deras arbete ger. Tipin var hög med en öppen grillplats i centrum. Varmt ombonat med bäddar, mattor och indian detaljer gjorde att det kändes som ett hem. Jag kunde inte annat än beundras.

Morbror hade bakat en underbar paj och några timmar gjorde att vi lärde känna varandra. Våra samtal handlar mycket om känslor, det är väl det som är det viktiga i livet? Vad man känner och från min sida kommer varenda känsla från hjärtat, på gott och ont. Det är tryggt.

Ängla var väl mästerfotografen under dagen, hon hade tagit med sig min systemkamera och här är några av resultaten som skapades:

Hos-morbror Mäster fotografen Ängla

Hos-morbror1Fotograf: Ängla

Hos-morbror2Ängla

OliwerOliwer

Hos-morbror3

Morbror och Lenas ena katt

Jag

Jag

Lelle

Lelle, mitt hjärta

Lena

Lena, morbrors fru

Morbror

Morbror, min morbror

 

Förkylning & en dag i skam

Igår bröt den ut, förkylningen som jag klarat mig undan hela tiden. Feber, hosta och en näsa full med snor.
Solen sken och jag låg nerbäddad i soffan hela dagen. Jag blir som en hel karl när jag får feber: Ynklig, lätt till tårar, kärleksfull, ber om omvårdnad och närhet. Tycker helt enkel super synd om mig själv. (Lelle älskar dessa stunder dock)

Lelle renoverade buss hela dagen, det gäller ju att bli klar innan det är dags för helgutflykter och semester. Prio är att alla funktioner fungerar och allt inom säkerhet är tiptop. Sen får utseendet ta form, ombyggnation av bussens in och utvändiga intryck får vi ta pö om pö.

Jag pratade med Sis Mix innan jag skulle skriva det här inlägget, inte helt ovanligt att jag pratar med Sis by the way, och undrade lite av vad mitt förkylningshuvud skulle kunna få ner i bloggen. Hon hade några förslag på rubriker: “Vad säger man Lennart?…..FÖRLÅT” (Den repliken är en standard här hemma och har kommit att bli syrrans tagg i Lennarts bakända så fort hon vet att han trampar fel på mitt minfält 🙂 ), en dag i skam eller liknande. Det fick bli en dag i skam oavsett om alla hennes förslag bottnade i att Lelle skitit i det blå skåpet igår.

Jag har mina fasta punkter som är ett måste om man lever tillsammans med mig och han har desamma, vilka är: Tillit, respekt och ärlighet.
Vi har inte alltid dock samma syn på var gränsen går för dessa, då pratar vi småsaker. De stora grejerna är aldrig ett ämne mellan oss, de tog vi oss igenom dem första krigsåren. Vilket ger oss en oerhörd trygghet i vårt förhållande.
Det finns dock vissa punkter jag är känsligare på än andra och igår sket han på fel punkt, inte mycket. En fjärt men det räckte.

Oavsett hur problemfritt folk vill verka vara eller att deras förhållande för alltid är rosenrött så har de en och annan sten att lyfta på för att inse faktum. Jag säger inte att man inte är lycklig när man har dispyter i sitt förhållande, det kan man absolut vara.
Jag måste säga att jag är oerhört lycklig i mitt och känner att jag inte alls vill dela mitt liv med någon annan. Vi är liksom en! Jag vet att han känner detsamma och vi står stadigt på våra grundpunkter.

Det är ju dock så att man inte alltid tycker lika, gör man det gömmer sig nog en och annan demon sig i garderoben. Oavsett om det är slängda strumpor, disken, hämtning och lämning eller andra oväsentliga saker, eller större om man nu har det, så måste man säga vad man tycker i olika frågor. Sen handlar det om att respektera och kompromissa varandras viljor.

Idag har han sagt FÖRLÅT och vi har öppnat våra känslor kring ämnet, rensat luften och gosat mer än vanligt. Ytterligare lite lyckligare idag.

Lelle älskar jag av hela mitt hjärta men ibland kan han reta gallfeber på mig! Det är kärlek 🙂