Yoga, Pilates & Qigong

Jag verkligen älskar den här typen av träning. Nu börjar jag dessutom få in rutin på det också, då vet jag att det är dags att använda det även hemma. Jag saknar dock en hel del grejer som jag skulle behöva för att kunna utvecklas, det lägger jag på min önskelista Gymboll En gymboll i storlek 60-65 cm. Den ska vara anpassad för min längd på korta 164 cm 🙂 Liten boll En yogaboll som väger 1 kg. Det är en liten boll som hjälper till vid både stretch och träning 😉 PilatesmattaEn tjockare variant av matta, pilatesmatta. Yogamatta har jag redan så det är den tjockare varianten som verkar stötdämpande som jag behöver 😉 Samtliga av dessa träningstillbehör hittade jag på RB Sprotline, missa inte deras erbjudanden som ni hittar här 😉

PMS i olika skepnader

PMS är inte alltid likadan, månad för månad. Inte heller dag för dag under den pågående perioden. Det må gudarna veta.

Nu har jag inte hunnit blogga på snart tre dagar så vad har jag haft för mig?

Måndagen bjöd på möte med läkare och andra ang. min sjukdomsperiod. På måndag börjar jag på jobbet igen. Det är med framförallt stor rädsla som jag ger mig in i det igen, just nu. Jag känner själv att jag behövt mer tid till att stabilisera mig mer. Jag har precis hunnit hämta igen näringsbrist och vikt. Nu har jag ju äntligen börjat fokusera på att stabilisera hälsan med hjälp av stresshantering, vardagssysslor, kost och träning.

Jag är ärligt talat helt livrädd för att jag ska må så dåligt igen, som jag gjorde dem första fyra-fem månaderna av detta år. Någon gång kan jag gå in på hur illa det egentligen var under det här året, men inte just nu. Så som jag mådde och så rädd som jag är att må så dåligt igen så satt jag och hulkade som en liten hjälplös krabat inne på mötet. Tårarna bara kom och dem rann, jag försökte prata samtidigt som jag kippade efter andan.
Ingen vet och ingen verkar vilja veta eller förstå hur illa det egentligen var och hur mycket jobb, jag personligen, lagt ner på att må så pass bra som jag mår idag. Utan hjälp! Jag har dock haft få men underbara personer vid min sida. Min familj, några grannar och min underbara vårdlots!

Samtidigt så ska det bli skönt, det är ett steg jag längtat efter lika mycket som det skrämmer mig. En dag i taget så ska det nog går bra, lyssna extra noga på kroppen och ta det som det kommer 😉

Tisdagen började med Qigong innan jag och Oliwer gick till affären och bibblan. Min lilla kille har varit hemma med igentäppt näsa. Sådär så det blir jobbigt att andas när man ska äta. Sen lunchade och fikade vi med Nina. Trevligt att luncha också, inte bara fika. Trots att jag gillar fika 😉 Sis frågar om jag fallit i ”bull-koma” snart, så mycket som jag fikar 🙂

Idag har jag utövat Pilates på morgonen. Några samtal med Sis (som jag inte har hört lika mycket ifrån på sista tiden och som jag börjat sakna) och en fika med Anneli och lilla Sixten. Sen var det dags för Änglas vaccination MPR. Hon var jätte duktig. Men med några veckors spänning inför denna spruta så släppte humöret när sprutan tagits ut. Från det att vi kommit hem så har hon ålat sig längs golvet med tårarna rinnandes och en säckpipe-ton. Bit ihop och ha tålamod nu Ina. Hur jobbigt det än må vara så gäller det att vara pedagogisk i sådana lägen. Det gäller att försöka förstå och känna det hon känner. Mest var det nog läsläxan som plågade henne. Nu är den klar och hon är glad igen 🙂

Idag och igår har jag varit hungrig, då menar jag inte vanligt hungrig. Jag är konstant hungrig och känner ett jätte sug i magen efter föda, hela tiden. Jag vet att det beror på PMS och att mitt blodsocker har sjunkit, därför älskar man choklad innan mens. Jag kan ju dock inte vräka i mig en massa choklad i ca 14 dagar, det är ju allt annat än bra, hur mycket jag än skulle vilja. Att försöka mätta en omättlig hunger med annat än godis är ingen lek. Är man hungrig så ska man fylla magen med någonting helst för en kvart sedan. Jag har försökt med gröt innehållande extra protein, lunch med grönsaker och pasta, äpplen och annat.  Inget fungerar och jag äter ungefär varannan timme. Men hellre det än smärta och svullnad. 😉

 

Äntligen en diagnos!!

Det känns så skönt!! Missförstå mig rätt, pms är ett rent helvete att leva med men att jag hade rätt hela jäkla tiden och äntligen fått det bekräftat är så nice. Dessutom av en gynekolog som forskat i just pms.

Jag har kämpat och gör det fortfarande, kommer fortsätta med det också. Jag har ”sjukdomen” och måste fortsätta försöka få min vardag att fungera ännu lite bättre trots den. Jag gör redan mycket och massor har fungerat, ändå är det fortfarande begränsande i perioder.

Pms kombinerat med utbrändhet och näringsbrister = Min diagnos.

Näringsbristen har jag hämtat mig riktigt bra ifrån fram tills nu men ska härifrån försöka balansera det som jag återfått. Det tar ju inte en kvart att få tillbaka alla vitaminer och mineraler som man har haft brist på, så jag fortsätter.

Utbrändheten jobbar jag på med Qigong, meditation, yoga och ska inom kort börja på en kominerad rehabilitering där jag både får lära mig att hantera stess och tankesätt för att inte hamna i ekorrhjulet igen, samtidigt som jag får utöva Qigong, yoga och andra avslappnande träningsövningar. Ska bli intressant och jag ser fram emot det, kommer skriva mer om det när jag kommer igång.

Pms:en är som den är men kan faktiskt underlättas. Mer information om PMS som jag fick reda på igår skriver jag om nedan.
Fick något son ska hjälpa kroppen att släppa på all vätska till att börja med. Den börjar jag med när jag känner att kroppen börjar svullna vid nästa cykel.

På resan har jag fått lära mig sjukt mycket, som jag egentligen inte ska behöva lära mig. Jag har ju fått leta reda på mina brister och orsaker helt på egen hand. Medan sjukvården helst har sjukskrivit mig utan antydan till rehabilitering. Den har jag stått för helt själv. Det dem har gjort är att ställa en på väntelistor för att den ena efter den andra inte har haft några svar, så då har jag slussats in och ut hos alla dess möjliga instanser. Men jag har inte haft den tiden att vänta!! Jag har läst, bett om prover, lagt om koster, läst lite mer, sökt andra vägar, skickat egen remisser, läst lite till och tillslut äntligen fått det jag någonstans visste hela tiden bekräftat. Det har tagit mig ett år av aktivt arbete och med facit i handen så har jag haft pms i 10+ år.

Men min personliga åsikt är att vi lever inte upp till den ”braiga” vården som Sverige tidigare stått för.
I vården saknas personal, personal som faktiskt brinner för sitt yrke och är hängiven att hjälpa sin patient, pengar saknas också självklart för med mer pengar hade vi haft fler möjligheter till fler läkare så att dem som jobbar idag inte har för många patienter på sitt bord så att patienten i sig inte tas på allvar eller att symptom missas. Att en läkare med en handfull patienter faktiskt kan sätta patienten i centrum, då hade det dessutom funnits medmänsklighet inom vården och patienten hade inte bara varit en ruta på To Do listan som ska bockas av snarast möjligt. Idag måste man ha en sjukförsäkring som ger snabb och bra vård, något som långt ifrån alla har råd med. Men det är en helt annan debatt vi kanske är fler som vill ta upp här? Jag debatterar gärna med mitt eget facit i handen. 🙂

JAG har gjort ett grymt jobb det här året och för alla er som funnits vid min sida så tror jag att ni håller med 😉

PMS – Ytterligare lite information som jag samlat på mig

PMS handlar om hormoner som påverkar både det fysiska och psykiska. Jag själv gör jämförelsen som gynekologen förklarade som sådan: PMS är som ADHD, alla har det!! ( i det här fallet PMS så menar jag självklart kvinnor) Vissa mer och andra mindre. För mig som tillhör den gruppen PMS typ 2 så är det något som går ut över och som till och med kan begränsa min vardag.

Det är hormonerna varje månad som förstärker känslor och ger kroppsliga symptom. Enkelt förklarat.

Är jag ledsen, blir jag jätte ledsen. Är jag glad så blir jag jätte glad. Jag sväller och blir trött osv. osv. Men det man bör veta är att den ena menscykeln är inte den andra lik. Ena månaden kan vara ett rent helvete i tre veckor medan en annan månad så kanske man bara har mindre eller färre symptom. Många kvinnor lider inte av sin PMS men min finns där mer eller mest i ca 2-3 veckor varje månad.

Det som är skönt är att man vet att det går över (för ett litet tag i alla fall), man är inget jätte pucko när man får infall och det är helt okej att gråta för ingenting. Jag och mitt PMS-Monster ska nu försöka samarbeta 🙂

 

Den här bekräftelsen som jag fick igår, har lagt hundratals puzzelbitar på plats om jag blickar tillbaka på mitt liv som fertil. Det förklarar så mycket och det är jätte skönt!!

Och jag får inte glömma: Tack snälla hjärtat för att du alltid står vid min sida och stöttar mig i allt jag ger mig in i, för att du älskar mig för den jag är och för den kärlek du obegränsat ger mig! Vad hade jag gjort utan dig? (här hör jag dig säga med ett leende: Varit lika envis ändå!! Mycket möjligt men du gör min envishet lite roligare 😉 )

Rörelse & små tecken

Idag har jag min ”hälsodag”. Planen är i alla fall att jag ska ha en hel dag full med hälsa på något sätt, sen ska jag även ha det utportionerat under resten av veckans dagar. Men en dag ska vara helt tillägnad hälsa, från morgon till kväll. Jag började idag.

Morgonen:
– Nyttig frukost
– Promenad till och från skolan
– Qigong – att rekommendera
– Ett äpple
– Promenad till biblioteket och lånade hälsoböcker 😉

Lunch:
– Nyttig lunch
– Hälsoplanering
– Fika med Nina – Socialt hälsosamt 😉

Eftermiddag:
– Promenad och hämtade Ängla
– Promenad till hunddagiset för att Ängla skulle få gosa av sig och jag fika med Sanna – Återigen kvalitetstid med Ängla och även Sanna, hälsosamt!
– Onyttig middag – Där sprack det!!

Återigen så kom det förbi en fjäril i mitt liv <3 Det är alltid ett litet tecken för mig.

DSC_0648

 

 

Svullen Qigong & PMS-Monster

I morse provade jag och Carolina på ett pass av Qigong. Jag hade aldrig provat det tidigare och såg fram emot det, jag visste ju ungefär vad som väntade. Och jag är super nöjd, helt och hållet ett behov som jag har och som jag tänker fortsätta gå denna termin ut i alla fall. Ett måste för mig just nu och Qigong och Yoga får vara det jag lägger vikten på innan jag går upp på Pilates och annat. Äntligen har jag en plan, för mig själv på träningsväg och jag har dessutom sparkat igång den…YES!

Avslappnande, stretchande, stärkande och lugnt. Me like right now!

Efter Qigongen så tog vi en fika, vår fika är mer utvecklingssamtal i den mån att vi har alltid något att lära av varandra och vi har aldrig någonsin slut på ämnen att prata om. Det som gör att vi måste avbryta är barnens behov av blöja, mat eller annat.
Det känns bra att ha funnit någon som är så lik mig på så många sätt men har specialiserat sig lite djupare på mina grunda ämnen 🙂 Med Carolina så blir vardagens tristess roligare, så som nödvändiga inhandlingar (hon lär mig allt om mjölkproteinfria produkter i butikerna, prova den en gång när du handlar, vet ja 😉 ), promenader, träning, intressen och annat. Allt har sin mening och någonstans fanns den meningen att just våra vägar skulle korsas, och förhoppningsvis så kommer dem också att följas samman längs med varandra framöver.

Efter vårt ”utvecklingssamtal” så somnade jag. Ja, jag somnade! Hela min kropp skrek vila och efter att ha tagit igen ett avsnitt av den norska serien Hjem så slocknade jag. Bara i 20 minuter men hela min kropp har skrikit trötthet.
Är det något jag lär mig varje dag så är det att lyssna på min kropps signaler. Det är bara att lyssna och göra, annars mår jag inte bra. Det som är utvecklande är att jag orkar lite mer för varje framsteg, trots att framstegen har olika tidsperioder. Om jag jämför nu och tidigare så är det ett under att jag orkar utöva Qigong, om ens öppna datorn. För att inte tala om att tänka. Allt blir påverkat när man smetat ansiktet i tegelväggen med kombinerad näringsbrist med alla dess symptom. Dem symptomen är många, får ta det i ett annat inlägg.

Eftersom jag lär mig att lyssna på min kropp och hur den reagerar så kan jag sätta stämpeln på avhysnings-intyget av PMS-Monstret som varje månad flyttar in i min kropp. Hon verkar bada i enorma mängder vatten då min kropp sväller ungefär 3-4 kg varje månad. Inte för att det gör något att jag har några kilon extra, det har jag garanterat lärt mig att gilla, men att fingrarna svullnar och är ömma samt att fötterna gör detsamma är enerverande. Försök skriva med tjocka sladdriga prinskorvar som ömmar, som om du hade haft tighta vattenfylldra gummihandskar på dig ett gäng dagar. Eller när man bara väntar på att skorna kommer spricka som Hulkens för att dem är svullna och det känns som om man går omkring på skumgummi hela dagarna.

Men nu håller jag på att avhysa Mrs PMS och det är märkbart vill jag lova. Men ut ska hon…för den här månaden. Kan man inte lägga ut en annons på blocket? Kanske är någon som känner för lite sällskap av henne?