Sjukgymnast & träning

Sitter och väntar på att få komma in till min sjukgymnast, passar på att testa göra inlägg via appen så länge.

Min sjukgymnast Daniel har jag gått hos sedan augusti. Då hade inte mitt “ryggskott” släppt under 8 månaders stretching och kiropraktor besök. Tänkte att det kanske var dags att gå till läkaren.

Daniel satte mig på träning omgående samtidigt som han skickade remiss till ortopeden.

Under tiden som utredningen hos ortopeden pågick så hamnade jag i Daniels träningsgrupp på gymmet 2ggr i veckan. Ortopeden hade då sjukskrivit mig på 50%. Den träningen pågick i 8 veckor.

MR på nedre delen av ryggen visade att jag har en platt, torr och buktande disk mellan kotorna L5-S1, dock utan nervpåverkan i liggläge. En hel del pålagringar har jag också fått på kotorna.

Tackade nej till smärtstillande och har gråtit och bitit ihop dagligen om vartannat. Tränat och gett mig fan på att slippa operation.
Än är inte disken trasig, än finns det hopp.

I samband med detta, och en hel del envishet, så går jag också hos en suverän naprapat. Receptet därifrån är dry-needles, stretch och träning.

Som om jag skulle ge mig där, nope.
Idag laddade jag ner 7-minuters träning för att spä på lite. Dock är det även för ämnesomsättningen då jag har hypotyreos. Där har jag precis ändrat dosering på levaxin, det är förmodligen dock ett annat kommande inlägg.

image

Jag kommer nog garanterat att säga vad jag tycker, på gott och ont.
Jag vet att det kommer att bli tuffare än den träning jag utövar idag så gillar ni inte lite gnäll framöver så får ni gå vidare till en annan kategori än träning och hälsa. Haha

Sjukgymnasten ✅
Inhandling av sallad ✅
Träning vid 05:30 ✅

Tillbakablick

Det är lite obehagligt att titta tillbaka på första halvan av det här året. Den andra halvan har och är tuff den också men det är en oerhörd skillnad.
Från panikslagen mardröm till tufft är ett stort steg.

Jag är stolt över mig själv och önskar ingen det helvete jag genomgått det här året. Finns inte ord som beskriver hur illa det var. Kanske kommer det ett mer ingående inlägg om den värsta perioden, när jag känner att jag orkar blicka in i det.

Jag håller fortfarande på med utredningen och rehabiliteringen.

Men jag såg bilder, inte på när det var som värst med vikten men man ser hur jag tagit mig upp igen. Vikt som jag förlorade väldigt fort. Lägsta vikten var 50 kg. Aldrig vill jag vara så smal igen.

Nu har jag dock gått förbi min vikt där jag trivs med ca. 3 kg. Men dem behöver jag nu när jag ska sätta mina promenader mer i rutin. Äntligen vågar jag börja röra på mig igen, utan att va rädd för att tappa kilon 👍

På med promenadskorna!

image

Här var jag dålig men inte som sämst. Här var storlek 36 för stort och vikten låg på ca 53 kg. Härifrån jobbade jag stenhårt för att komma tillbaka.

image

Nu börjar det likna något och jag tror vågen stod på 55,7 kg. Överlycklig för att jag tagit mig förbi 55 och lovade att jag aldrig mer skulle under den siffran igen. Man ser en helt annan gnista i ögonen, hyn och helheten 👍

image

Nu har jag hull, är glad för mina kasslervalkar, runda kinder, skrattgroparna på skinkorna och att det inte gör något om något kilo rinner av en genom promenader 👌

Nästa mål: motion och sockerfri föda!

Postat med mobilen