Osteopat & ryggsmärta

Jag går ju hos en osteopat, för varje gång har det känts bättre och bättre i ryggen. Om man jämför med när jag kom dit. Smärta har jag ju dock dagligen men jag försöker ta mig ner på den skalan.
Förra veckan fick jag dock ett bakslag och smärtan vid alla rörelser infann sig för att stanna. Igår hade jag tid hos min osteopat som kände att något förändrats men inte slagit rot. Gick ifrån mottagningen rätt öm för att snabbt inse att smärtan minskade. 

I natt har jag sovit 8 timmar, utan att vakna av smärta. Det är den andra natten på 1 och ett halvt år.

Jag fick även svaret på min nya MR röntgen, som min nya läkare remitterade mig till.
Vi börjar med det tråkiga, Ländryggen: Disken mellan kota L5-S1 är torr, platt och buktandes utåt med lite nervpåverkan i nervrötterna på båda sidor. Pålagringar, ödem och vätskeansamlingar ses på dom närliggande kotorna.
Det bra, bäcken: Inga tecken på artros eller förslitningar m.m.

Inte konstigt att jag har ont. Nu är frågan; är det segmentell rörelsesmärta jag har eller Bechterews även kallat AS (Ankyloserande Spondylit) i nutid? Eller är det en kombination?
Jag tror mer på AS. Ska bli spännande att se vad sjukvården gör med detta. Har ju ändå gått med detta så länge och tagit några turer till allmänläkare, ortoped, sjukgymnast med rehab för att åter igen skicka remiss till en annan ortoped som skickar tillbaka mig till allmänläkaren för bedömning och ny MR. En onödigt lång resa kan tyckas.

Nu lutar det åt att jag får komma till en specialiserad ryggklinik med ortopeder och kirurgi men är det AS så är det vanligtvis en reumatolog som ska vara inkopplad, då AS är en autoimmun sjukdom även den.

Jag gör mina efterforskningar för att ha så mycket kött på benen som möjligt för framtida steg. Har lärt mig att det är bättre och mer effektivt att besitta kunskapen innan än efter. Resan inom vården förkortas med en hel del. Om man inte skickas runt, läkare slutar och vårdsystemet tappar en.

I kombination med vad röntgen visade (det faktiskt uttalade och påvisade felet) så har ju mina muskler i höft och säte dragit ihop sig. Det är en stor bidragande faktor till smärtan, det är den delen jag löser tillsammans med osteopaten. Det har faktiskt gett mer resultat än innan prövade tekniker, så den håller vi fast vid.
Målet är att lösa upp fascian och ge musklerna ett större utrymme, vilket i sin tur ger skelettet mer rörelsefrihet och jag kan återgå till normalt rörelsemönster för att minska smärtan.
Mitt hopp är att så småningom kunna bygga upp buk- och ryggmuskler som ska ge stöttning åt den drabbade delen i ryggen. 

I övrigt måste jag säga att livet lever rätt bra. Jag är så himla nöjd med att få ta del av varje dag.

Cemtent-röv & osteopat

Följetång på förra inlägget.

Den senaste veckan har jag besökt en osteopat två gånger, det visade sig att mitt bäcken är tiltat, vridet och förskjutet. På det värsta stället upp till 2.5cm. Inte undra på att jag har ont.
Det har nämligen gjort att musklerna i rygg och säte dragit ihop sig och fascian har geggat sig hård och blivit stum. Hård som cement längs höftbenen. Nog för att man önskar sig en fast röv men inte till det här priset och inte i otränad och skadande form.

Efter första besöket kunde osteopaten, efter behandlingen, få rörelse på min ena höftsida. Vilket inte gick innan. Jag kunde böja mig ner lite längre. 
Självklart är det ingen Quickfix och jag vet att det kommer att ta tid men så länge det går åt rätt håll kan jag glädjas över det lilla.

Mellan behandlingarna gnider jag röven mot en tennisboll och ovanstående redskap samtidigt som jag försöker få in lite rörelse och massage i det hela. Men nog fan är det smärta alltid.
Har snöat in på fascia och tänkte att jag skulle knäcka den nöten också. Det bästa är att knäcker man en nöt så är det lättare att knäcka dom andra nötterna på nöt-bandet, allt i kroppen hänger ju ihop. Så nu är det fascia-time.

Lelle har börjat träna, så jag är inte sen på att hjälpa till med kosten. Att tillägga så är ju matlagning allt annat än min favoritsyssla. Jag vill äta nyttigt men inte laga maten. Svärandes, pustande och frustande så provade jag ett nytt recept, till barnens skeptiska negativa inställning. Därav är min blogg kanske inte jätteinspirerande för matälskare, dom får sitta lite som en fågelskådare och bara vänta på att en tallrik ska dyka upp.
Jag kan faktiskt hålla med dom om att Asiatisk kålpanna inte låter lika smarrigt som spagetti och köttfärssås. Med pasta till så vågade barnen prova, jag och Lelle fick i alla fall ner maten så den var inte fy skam. Inget man jublar över men det funkar. Så vuxna utan snabba kolhydrater och barnen inklusive.

 

 

Idag blir det en annan ketogen kost, till barnens glädjerop.