Sommarens slut

Det känns som om slutet på sommaren kom tidigare än beräknat, det har varit kyligare de senaste två veckorna. Man ser att träd och buskar börjar mattas ut och ändra sina toner mot olika röda nyanser.

Vi riktar in oss mot höst. Jag känner mig inte mätt på sommaren ännu men en liten del av mig börjar få höstkänslan. Lite varmare kläder, nya outfits (önskar jag mig i alla fall), redo att se vad hösten har att ge och sträva mot nya kreativa och produktiva mål.

Sommar3

Sommar4

Jag vill dock behålla sommaren lite, lite till innan jag hoppas få uppleva ännu en vacker och färgsprakande höst. Jag älskar framförallt en vecka på hösten. Den veckan när solen skiner och allt sprakar i röda, gula, orange, bruna nyanser. Det brukar vara andra veckan i oktober om jag inte minns helt fel.

Familjegrillning

När jag och Vera ändå var iväg och inhandlade för omplanteringen, passade vi på att införskaffa årets grillar.

Det är en tradition vi har, att grilla tillsammans under sommaren. På lördagen förra veckan så var det dags för första familjegrillningen.

Grill3

Matti är en självklar grillmästare.

Grill2

Två av barnen bara väntar, nämligen Emma och Julia.

Grill1

Grill

Bordet har fått bli större så att alla ska få plats.

Med underbart sommarväder den helgen så kunde vi ju absolut inte vänta längre än så. Äntligen grillat i gott sällskap.

En vårdag i stallet

I lördags eftermiddag så hände vi med Ängla i stallet. En underbart vacker dag, vår och sol i luften!

stallet1

Medan Ängla red ute så passade jag och Lelle på att glassa i solen.

sola2

  1. Jag kan garanterat behöva lite sol i trynet
  2. Jag får jobba på det där med att inte se så grinig ut när jag kisar
  3. Är mina glasögon något stora?
  4. Måste klippa topparna

Varför upptäcker man en massa saker när man ser sig själv på bild, som man inte reflekterar över på andra?

Sola

Lelle njöt…..och fick färg….orättvist!

sola1

Men det var sjukt skönt att vara dräggigt klädd och bara vara där i solen.

Ta vara på solen, 15 minuter av sol ger ett bra dagsintag av D-vitamin. (att man har lite för mycket kläder på sig just nu är nog bara bra ur andra aspekter 😀 )

Sanering & IKEA

Jag beslutade mig i veckan att genomföra en sanering. En sanering av min klädkammare.

Det luktar KÖTTBULLE om alla kläder, du vet sådan där inbiten matos som man får kräkningar av. Där går min gräns! Så varför luktar mina kläder så? Jo, Lennart!

Lelle lagar mat i köket som ligger i anslutning till klädkammaren, utan att stänga dörren eller använda spisfläkten och helst ska han göra det på så hög värme som möjligt. Minst en gång i veckan ropar Ängla: ”Mamma, jag kan inte se dig för det är så immigt här inne”. Då lagar Lelle mat. Det har inte bara fördelar med att ha en sambo som faktiskt gillar att laga mat så att man slipper (jag tycker det är sååå tråkigt att laga mat).

Nu får jag bita i det sura äpplet och sanera både kök och klädkammare genom att tvätta ALLA textilier samt skura alla plana ytor. Nu har jag ledsnat. När jag har ledsnat på något så märks det väldigt tydligt. Det ska genomföras!! Helst igår.

Så jag har redan börjat ta mina viktigaste och mest använda kläder för genomtvätt med både ättika och vanlig tvätt. När det har torkat så ska det inte tillbaka till klädkammaren. De har nämligen en förmåga att hamna där när jag är på jobbet.

Så för att få någon organisation på saneringen så blev jag tvungen att inhandla en klädställning (eller häst, som vi säger på jobbet) på IKEA, för 129 kr. Väl investerade sådana kronor.

Nu hamnar alla mina rena och sanerade kläder på den, i ett annat rum. Så får jag ta saneringen pö om pö.

Men innan vi kom fram till klädställningen på varuhuset så passade jag och Ängla på att få lite inspiration.

Ikea1

Den här gillade jag! Synd att jag inte får plats med fler soffor i mitt vardagsrum 😀

Ikea

Ängla gillade den tydligen också 🙂

Ikea2

Linslusen fastnade på min kom-ihåg-bra-förvaring-för-tidningar-och-post bild också 😀

Eftersom Lelle har börjat gymma igen så fick vi lov att följa med honom in i en sportbutik, för att han skulle få möjligheten att inspireras. Det brukar ta mellan 10 sekunder och en halv minut så jag och Ängla hakade på.

Ängla blev upp över öronen förälskad på den korta tiden 🙂

Stadium

Stadium1

I en tyst och medgörlig kille, precis i hennes smak 😀

Nu ska jag yoga innan dagens måsten! Vad gör ni en snöig söndag som denna?

Fika gillar vi

Eller som min lillasyster hade sagt: Du får ju snart bullkoma av allt fika 😀

Riktigt så illa är det inte, det är ofta kaffe utan dopp när jag säger eller skriver fika. Men i förmiddags stod Lelle i köket. Han verkar ha kommit in i en av sina sockerkaks-perioder. Vi bjöd hem Matti och Vera på fika, de ville nog ändå höra hur natten gått för lilla T som sovit över för första gången hos en kompis.

Det hade ju gått relativt smärtfritt för oss alla. Hon kom in till mig i sängen imorse kl. 06:20 med en stor krokodiltår på kinden och sin sista lilla framtand i handen.
– Vad har du gjort?, frågar jag.
– Min tand!, snyftade hon innan hon fortsatte. Jag drog ut den!!
– Ja, men varför är du ledsen då? Nu är du ju ytterligare lite större och det är väl roligt?, Svarade jag.
– Jaaa, sa hon och sprang ut till frukostbordet.

Klart! Det var väl den enda smärtsamma episoden av dygnet.

Efter den fikan kom Nina förbi på kaffe och soff-häng. Många skratt i raggsockor och söndags brallor blev det.

Ängla har varit ute och lekt hela dagen eftersom det kom rejält med snö under både gårdagen och idag. De byggde pyramid av snö genom att forma den med hjälp av en hink. Om det ändå varit barnens påhitt. Nä, det var Lelles. Jag bara älskar barnet i honom (när han inte trotsar 🙂 )

Jag vill så gärna hitta Det Där som jag brinner för igen. Idag har jag målat lite och det kan vara skönt avkopplande och kreativt men jag känner för att få det där pirret när något stort och positivt spännande ligger och gror. Det lär väl tiden utvisa?

Jag ser i alla fall fram till februari när min knasiga like (Sis) och ev. de små knasiga avkommorna i vår likhet (Thea och Tilde) kommer för att hälsa på resten av familjen Knas. Det ska bli så roligt!

Så vad har jag gjort idag mer än det? Nä, ligger mest här och duger 😉

Vad har du gjort i helgen?

Tufft

Jag jobbar ett visst antal timmar om dagen, sen är jag slut. Jag måste få i mig lunch för att sedan vila och hämta kraft. Hur mycket beror på hur trött jag är, ibland räcker det med att blunda i 30-40 minuter medan vissa dagar kräver 1-1/2 timmes blundande och resten av dagen i lugn takt.

Jag är utbränd, har näringsbrist eller vad man nu skulle kalla det när man är utbildad läkare och orkade lyssna. Jag vet att jag har näringsbrister och jag vet vilket helvete det kan innebära. Jag håller på att rehabilitera mig själv, eftersom sjukvård, försäkringskassa eller andra möjligheter inte vet vart jag ska vända mig eller bidra med någon hjälpande hand. Jag vet att det kräver mer än det år jag tagit mig igenom men det är inte lätt när flertal instanser och annat ligger på en med stress. När en del av rehabiliteringen är stresshantering.

Det är en kort men ganska klar sammanfattning av hur det ser ut i dagens samhälle för sjukskrivna. Att det finns långtids sjukskrivna är inte alls konstigt. Kan jag säga med facit i hand. Jag ville ha hjälp med både utredning, rehabilitering och annat från allra första dagen. Till och med innan det blev riktigt illa. Vad fick jag? En sjukskrivning som skulle räcka en månad till nästa besökstid. Vad fick jag då? En ny sjukskrivning! Jag bad om hjälp men blev en jobbig patient.

När jag väl tagit mig upp i vikt igen och tränat avslappning på olika sätt och därefter kunde börja fungera relativit vissa dagar bad jag försäkringskassan om att få hjälp med stresshantering. Fanns ingen hjälp, jobbet då? Nej, inte där heller. Sjukvården? Nepp!

Vad gör man om man vill bli frisk, få tillbaka sitt liv och ingen hjälper? Jo, man gör det själv!! Då gjorde jag det. Jag läste allt jag kom över (sållade och kontrollerade mina prover), sökte akut för att komma framåt i vården då ytterst ansvarig läkare inte hjälpte mig. Jag lade ihop min prover, symptom och annat och fortsatte läsa. Jag hittade mina B12 vitaminer innan jag fick en autoimmun diagnos. Jag lade om kosten, åt vitaminer, hittade en jätte go dietist och började dricka näringsdrycker. Jag började väldigt sakta ta mig upp igen.

Från att ha räknat minuter i hopp om smärtfrihet, plågofri och överlevnad så kunde jag nu få någon timmes frid både i och på kroppen. Jag ville fortfarande ha hjälp men de började släppa taget helt. Jag är idag helt hängandes i luften. Så vad gör man?

Jag visste att jag hade näringsbrister i B12, folsyra och Zink. Hade jag fler? Det fick jag inte veta eftersom läkaren inte ville  beställa dem proverna. ”Brist har vi på nästan allt så ät vitaminer du” var det jag fick till svar. Jag behövde veta, när jag läst på om vitaminer och mineraler så vill jag varken ha brist eller överdosera något. Men vem skulle jag fråga?  Jag frågade läkaren, dietisten, apoteket och hälsokost. Alla ger svaret RDI (Rekommenderat Dagligt Intag) och allt är olika. Dessutom är vi alla olika och har olika behov. Jag behövde mer specifik hjälp och frågade i en hälsotråd på Facebook.

Så fann jag kliniken jag går till idag. Där jag tagit mina prover som skickades till Tyskland. Där jag fått svar på mina brister så specifikt det bara går. Där jag fått individuellt insatta vitaminer, mineraler och fetter. Där jag fått förståelse för att jag mått för jävligt och lite till.

Nu slåss jag för min rehabilitering, själv!

Är det så här sjukvården i Sverige ska vara? Varför ingår inte näringslära i läkarutbildningen? För mig är det en enkel ekvation: Om en bil inte har alla delar hela eller får den rätta soppan så kommer bilen inte gå som den ska på ett mer eller mindre bra sätt. Antingen hackar den lite, blir för varm eller rent av havirerar. Vi människor är i behov av näring i form av vitaminer, mineraler, fetter och hormoner, fungerar inte det systemet som det ska så går det mer eller mindre bra.

Logiskt? Har du synpunkter på sjukvården? Jag säger inte att den är dålig, de kan säkert byta ut min lever när/om jag behöver det och göra det ypperligt men jag tror att många diagnoser som ”dykt upp” dem senaste åren beror på detta.

Jag fortsätter min resa och idag gör jag det med snö i min omgivning, första snöiga dagen 🙂

 

Smutsigt barn, isiga rutor och fina vänner

Igår hade jag min storstads-dag med möten och för att genomföra den så krävs det en hel del planering. Det krävs att möten planeras in med god marginal men ändå så många som möjligt när jag ändå ska åka dit.

När jag väl har fått till det så kanske man behöver en barnvakt.
Den här veckan hämtade min fina vän Carolina Ängla på fritids, passade och gav henne föda. 👍

När det är fixat så behöver jag färdas i en bil för att hinna, Lelle har ju tagit beslag på min. Här kom gulliga vännen Nina till undsättning och lånade ut röda Faran 👌

image

Tack tjejer!!! 🌟

Ängla gladdes åt att få åka bil till skolan och jag för att jag slapp gå till jobbet nu när det varit så kallt på morgonen. Ängla skapar rutorna med glädje :mrgreen:

image

Varför envisas hon med att ha gummistövlar vid minusgrader? Jo , latmasken valde dem när vi föräldrar kastade flip-flopsen i ren demonstration för att visa att sommaren var över. Sedan dess har hon fått vinterstövlar men de tycker latmasken i henne att det är för jobbigt att dra upp dragkedjan på. Nu får jag lägga undan gummistövlarna också!

På kvällen duschade Ängla och tro mig när jag säger att vattnet blev svart 😱 Hon hade ju svart hårfärg i håret som färgade vattnet till mattsvart sörja. Den smutsgrisen behövde en tvätt.

Idag var det sol så jag och Nina tog en promenad i skogen när jag slutade jobbet. Skönt att förena nytta med nöje!

Postat med mobilen

Den lugna staden

Här är det vackert oavsett årstid. Lugnt och fridfullt oavsett årstid. Det är min uppfattning av Sigtuna.

image

Igår var det som om vädret väckte en, fick mig att inse att det kalla halvåret har klivit in, utan att knacka på dörren dock 😕

Jag är inte en vinter människa, inte my kind of chipspåse. Trots att jag står för det jag en gång vräkte ur mig i början av mitt och Lelles förhållande ”Alla årstider har sin charm”
Det har dem verkligen men vintern och sena delen av hösten beskådar jag gärna innefrån värmen :mrgreen:

Trots det så finns det två veckor som jag bara älskar varje år. Men solen måste skina då och brukar så göra.
Det är dem två första veckorna i oktober. Det är då som alla färger sprakar som mest. Det är underbart vackert och det brukar vara behaglig värme.
Det är just under den perioden jag skulle vilja gifta mig, om det någon gång kommer upp på tapeten 😉

image

Postat med mobilen