Helg i gott sällskap 

I lördags kom mina kära svärföräldrar för att fira mig, ja jag har ju hunnit bli ett år äldre under förra veckan. 

En fika innan dom även följde med till Änglas ridning, vilket uppskattades enormt av både Ängla och oss. 

Att få visa farmor och farfar när hon gör det hon gillar mest var så himla roligt. 

Efter middagen hade hon bokat in övernattning borta så det blev vi vuxna som umgicks… Tills jag somnade. 

Söndagen bestod av den obligatoriska fickan med Vera och Matti, alltid lika trevligt. 

Sen hade jag kvalitetstid med Sis, som vanligt jätte seriösa 

Ovanligt nog så blev vi seriösa och installerade hennes folie maskin så samtidigt som jag fortsatte bygga hennes nya shop. 

Ny kommer det hända grejer ☺️

Ängla behagade komma hem till middagen och jag hade lovat henne att färga hennes hår, hon är väl påväg in i tonåren eller någon liknande utvecklingsfas 

Blå/grön is da slit tydligen. 

Vill hon prova så får hon ☺️

Helgen har i vanlig ordning gått för fort. 

Summerar Mitt 2016

Då var det dags att summera 2016, något jag missade 2015 men fann en gammal sammanfattning från 2014. Intressant att gå tillbaka och se hur det var då. Då kör vi:

Hälsa

Hälsa är en stor del av mitt liv, en livsstil helt enkelt. Jag kommer aldrig att återgå till gluten och mjölkprotein, då jag vet vilka fördelar det är att vara utan. Jag äter fortfarande kosttillskott i form av:

  • Magnesium
  • Q10
  • B12
  • Folsyra
  • Zink
  • D-vitamin (på vinterhalvåret)
  • B5
  • B3
  • Koppar
  • C-vitamin
  • Probiotika
  • Cellenzymer (Vid köttmåltider)
  • Schisandra (från och med julafton) Mer om detta kommer i kommande inlägg.

Jag har med detta fått svart på vitt att mina värden på dessa näringsbrist områden har förbättrats, något jag visade för inte så länge sedan i inlägget Provsvar nr.2, jag har dessutom fått svart på vitt att jag sänkt mina antikroppar mot sköldkörteln och mitokondrierna.

Från och med imorgon 2017 så övergår jag till Paelokost under en period, något som förmodligen kommer att nämnas under 2017. Ser fram emot att se vad detta ger. Mina leverprover visar bra men jag ser att dom är på väg åt fel håll, det är dags att koncentrera sig på den största delen i reningsverket, därav ska jag hjälpa det lite på traven genom att ta bort spannmål, pasta, ris och potatis.sdf

Kreativitet

Hade det inte varit för att den förbaskade gamla soffan står i vardagsrummet och dagligen påminner mig om ett projekt jag inte avslutat, så hade jag inte heller kommit ihåg att jag påbörjat renoveringen av den. Jag klandrar er inte om ni inte minns den.

Så hur gick det?

Den är fortfarande inte färdig och kommer så inte att bli. Jag tappade bort kaninen Lakrits en dag och när jag väl hittar honom så inser jag att han har bitit sönder remmarna som skapar en botten på soffan, allt för att ta sig in och ta över den för att göra den till sitt eget gömställe.

Den står fortfarande oklädd och nu lite sönderbiten, ägaren till den heter Lakrits.

Men jag ser det positivt, jag hann inte klä den med det svindyra roséguldfärgade tyget. Som jag nu kan använda till nästa projekt 🙂

Jag får se denna soffa som ett avslutat projekt tills möjligheterna blir annorlunda.

Barnen

Mina stora, fina och väluppfostrade barn. Det är nog en väldigt bra summering av dom.

Under 2016 har Ängla bytt skola och trivs oerhört bra, hon har tillsammans med klassen besökt Astrid Lindgrens Värld (utan mamma och pappa). Hon har det lite svårt i Matte men kämpar stenhårt. Hon har lärt känna en ny vän, från Rumänien, som hon pratar engelska med i den mån hon kan.

Oliwer har under 2016 träffat sin första riktigt stora kärlek, Rebecka. Ett perfekt matchande par. Rebecka får ta vissa praktiskt uppgifter vad det gäller Oliwer, eftersom han är kass (då menar jag kass) på att planera. Vilket ställer till en del i vardagslivet. Oliwer väger dock upp det med sin omtänksamma och stöttande sida av sig själv. Dom väger jämt i vågskålen och passar varandra som handen i handsken.

Jag, som mamma till Oliwer, förstår varför han tycker så mycket om henne. Det är väldigt lätt att tycka om Rebecka och hon har välkomnats in i familjen med öppna armar. Det är kärlek, bus och humor mellan dom två. Han är väldigt lycklig, vilket är oerhört viktigt för mig.

2017 rullar nog livet på för Ängla, med ridning, skola och vänner. Att börja femma till hösten gör nog att hon känner sig ännu mer vuxen. Nu börjar hennes utveckling mot tonåring ta fart och jag hinner inte riktigt med.

Oliwer har stora steg att se fram emot under det nya året. Han ska söka till gymnasiet, börja gymnasiet vilket kommer att röra runt i den bekväma trygghets grytan en hel del. Oliwer är som jag, en rutin-människa. Bandyn lär rulla på i sin gilla gång och jag hoppas verkligen att Oliwer och Becka klarar av förändringarnas vågor.

Förhoppningsvis får vi följa deras resa, intressen och kärlek på deras blogg under det nya året! 

Barnen har haft hälsan och varit friska om man bortser från förkylning. Måtte det för alltid vara så.

2017 – Mina mål & Förväntningar

Jag hoppas nog att året blir detsamma som 2016. God hälsa och humor är ledorden.

Sen hoppas jag självklart att jag kommer få prova på nya saker, kanske en ny utmaning i livet. En förändring inom jobbet, nytt boende eller något annat i positiv anda. Nå något mål som gör det möjligt att skapa ett nytt mål, det är lite enträget att bara stampa runt trots att jag trivs med tryggheten. Men någonting nytt önskar jag att 2017 ger.

Jag ser fram emot 2017 med spänning och förväntan.

Humor – Summan av 2017

Jag älskar humor, det får mig att leva till fullo. Jag omger mig gärna med den positiva energin som humor ger.

Jag är lyckligt lottad som får ha humor på jobbet varje dag, jag gör det jag älskar och får ha roligt dagligen.
Jag har en familj som bjuder på sig själva och bringar mig det bästa.
Jag har en syster som kan få vilken deppig dag som helst att spricka upp i glädje.
Jag har vänner som är likasinnade och ingen dag då vi ses blir torr och tråkig.

Jag är lyckligt lottad och tackar alla runt mig för att ni ger mig möjligheten att skratta tillsammans med er.

Sist men inte minst så har vi under 2016 fått tillökning i familjen, då älskade lilla Freja kom. Grattis Johanna & Erik till en underbar liten dotter.

Vad tycker ni? – Det intresserar mig.

Vad tycker ni om bloggen? Jag vet att ni är fler återkommande besökare än 2015, hälsar nya besökare varmt välkomna.

Det är roligt att ni återkommande besökare verkar funnit något som tilltalar er i min lite halvtorra vardag, det finns ju faktiskt bloggare som nischat sig på något intresse. Min blogg är ju som en Gott & Blandat påse. Här ryms allt som har med mitt liv att göra.

Det som känns lite tråkigt är att ni inte lämnar fler avtryck, jag är ju intresserad av er, av ni tycker och hur er eventuella blogg ser ut. Lämna gärna en kommentar när ni är inne och trampar runt på bloggen, har ni en egen blogg så lämna gärna adressen dit så att jag kan komma och hälsa på. Kanske finns det vänner jag ännu inte känner?

Så för att gå rakt på sak:

 

Jag önskar er alla ett superbra 2017!

 


Mitt jag

Det finns inget värre än kläder som man inte trivs i, jag måste känna att jag gör det för att veta vad jag passar i. Känner jag mig obekväm så syns det väldigt tydligt. 

Jag är inte en piké-person, tro mig jag har provat. Jag har hittat en enda som jag faktiskt kan använda men då har jag ännu svårt att sätta ihop en hel outfit. På den tar jag gärna emot tips.

Jag är heller ingen volang- & Rosett-brutta. Så feminin är jag inte, mer ruff. Jag passar inte ens i flätor. Här behövs inga tips, går liksom bort ur min garderob. 

Det här är jag 🙋 

Bekvämt! Dessutom älskar jag långa koftor men dom ska vara tunna, annars är likheten med ett garnnystan total. Kort, kompakt och luddig.

Är det något jag önskar mig så är det fler par glasögon, kunna matcha fram en hel komplett outfit och låta glasögonen bli pricken över i.

Vänj er, det är så här ni mestadels kommer att se mig. Om det inte är helg och myskläder för hela slanten. Igår gick vi och fikade hos familjen Pulkkinen, då hade jag rosa mjukisbyxor, en rosa leopardmönstrad T-shirt med tryck och ett par rosa raggsockor. Håret i en slarvig knut (hör också till vanligheten). 

Det är så skönt när man har vänner som man kan vara sig själv med, bli så himla mycket trevligare. Åt världen godaste äppelkaka som Vera bakat.  Vi är hennes testpiloter när det gäller gluten- & mjölkfritt.

Den får fem av fem toast av mig 🍞🍞🍞🍞🍞

Med sorg i hjärtat 

I det här inlägget kommer jag inte att nämna några namn, av respekt för dom berörda, och som alltid tala utifrån min synvinkel. 

I två år har jag sett mina vänner i tårar, med frågor, med tankar, med fina minnen, som volontärer på insamling för cancerfonden. Jag har sett dom kliva åt sidan för sina egna liv för att bara finnas för sina medmänniskor i väntan på den dagen som för två år sedan gav deras vän det onda faktum att cancern var en av dom värsta, med bara ett utgångsläge.

Finns där för att göra resan på livets slut så fin, positiv och underlättande som möjligt.

Senaste veckan har varit en av dom tuffaste i deras liv. Veckan blev bara dagar, för att inom kort bara bli timmar. 

Det spelar ingen roll hur länge man vetat, hur mycket man tror att man har förberett sig på att ta farväl. När dagen blir ett faktum gör det fortfarande så in i helvete ont. 

Jag som står steget ytterligare lite längre bort kan bara finnas där, erbjuda min min hjälp med det vardagliga som ger dom möjlighet att känna sorgen utan att vardagen faller runt om dom. 

Det gör ont i mitt hjärta när jag ser hur ont dom har, trots att det är en del av vårt orättvisa liv så vänjer man sig aldrig och tur är väl det. Det får inte bli en vardag, en rutin. Det skulle skala bort känslorna och göra en immun.

Jag tänker på alla berörda och måste ge en eloge till dom vänner och familj som avstått sina vardagar för att ta vara på någon dom håller så kär. 

Jag beklagar sorgen, från djupet av mitt hjärta 💕 

Ortens festdag

Jag har legat förkyld den senaste veckan, en förkylning som slog till hårt. Jag har nog gjort av med 150st näsdukar eller jag vet att jag har gjort det, eftersom Lelle köpte ett storpack åt mig.
Man vet precis vad som komma skall när en förkylning väl bryter ut, man vet bara inte hur kraftig den är.

Nässpray (när det verkligen varit behövligt), Citron- & Ingefära shot, Te, näsdukar, filt och raggsockor. En evighetslång serie på Netflix och jag börjar äntligen känna att jag tagit mig igenom det värsta.

För en vecka sedan hade orten sin traditionella festdag. Det är en dag när alla på orten vistas ute tillsammans. Barnen springer joggen som avslutas med godis, ett fullspäckat schema för kända och okända artister, knallar och 4H-gård. Efter den här dagen återgår alla till sitt vardagliga med jobb och skola.

Jag kände redan på morgonen att jag hade ont i halsen, men ibland brukar det ju stanna där.

Håbodagen4

Ängla grejade springningen i det kyliga förmiddagsvädret.

Håbodagen3

Sen stod jag och Ängla och imponerades av den unga men ack så talangfulla Lisa Ajax.

Håbodagen

Håbodagen1

Håbodagen2

På eftermiddagen stod jag och Vera som övervakande föräldrar till våra små groupies i folksamlingen och fan-skaran av Dolly Style, innan dem var det Peg Parnevik. Barnen hade en bra plats enligt önskemål.

Kvällen avslutades med grillning hos oss tillsammans med svärföräldrarna, som klivit upp i ottan för att se Ängla springa (vilket hon uppskattade oerhört), Vera-Matti & Co, Alla barnen inkl. respektive, Stefan & Kicki för att sedan få sällskap av Nina med sällskap. En trevlig och varmt bevarad hjärte-skara var vi. Trevligt!

På Natten vaknade jag av att jag hade oerhörd smärta i hals och vänster öra, en Alvedon och sömn.

Söndagen var liggläge och kurerande, jag hade timmar på mig att vända förkylningen och hoppas. Det var dags att återgå till jobbet efter semestern och det med inbokade event.

Måndagen kom och jag kände mig inte kry, en Alvedon och in genom dörren på jobbet. Skönt att vara tillbaka! Jag är alldeles för kreativ och produktiv för semester. Men lyckan varade inte länge. Det började sätta sig på stämbanden.

Tisdagen med planerad avfärd till Jönköping och mässa, vaknar med 39 graders feber och täppt som om jag hade en konstig böjelse till att stoppa upp tamponger i näsborrarna. Försök andas genom dem. Jag var tvungen att hoppa av min plats till Jönköping och inse faktum, det med dåligt samvete.

Varför får jag dåligt samvete när jag är sjuk? Hur mycket jag än intalar mig själv om att jag inte kan rå för att jag blir sjuk och att jag måste tänka på min hälsa så ligger den lilla samvetsdjävulen och gnager mig i ändtarmen. Fan så irriterande! Har du en samvetsdjävul i denna fråga?

Sen har jag som sagt legat här med ovan nämnda tillbehör och känt att jag producerat snor som skulle kunna fylla en 3-liters pool, liggsår på skinkorna och pussat mina barn på pannorna när de finklädda gått iväg till deras första skoldag. En 9:a och en 4:a, de är stora nu!

Nu återstår bara slemhosta och periodvis segt snor/slem i näsan men det kan jag klart leva med till skillnad mot tis-tors. I´m on my way back!

 

Fortuna

Vi har fått till en mästerskapskamp i Fortuna, ett gammalt spel med spik och kula, med våra vänner Matti & Vera.

Det är Lelles föräldrar som introducerade spelet som en sällskapsgrej vid nästan varje besök hos dem, dit har då även Matti & Vera varit vid ett tillfälle. När vi firade Lelle 50 på hotell passade vi på att åka förbi dem innan vi reste hem.
Spelet har Lelle haft sedan han var lite….och det var länge sedan.

Nu har våra kära vänner lyckats hitta ett Fortuna på en auktionssida och kammat hem det i superfint skick.

Ingen vill att Lelle ska vinna (han blir så kaxig då och vinsten blir så mycket sötare att suga på om han grinar). Men han vann den första cupen ändå. Nu inväntar vi revansch.Fortuna

 

 

Familjegrillning

När jag och Vera ändå var iväg och inhandlade för omplanteringen, passade vi på att införskaffa årets grillar.

Det är en tradition vi har, att grilla tillsammans under sommaren. På lördagen förra veckan så var det dags för första familjegrillningen.

Grill3

Matti är en självklar grillmästare.

Grill2

Två av barnen bara väntar, nämligen Emma och Julia.

Grill1

Grill

Bordet har fått bli större så att alla ska få plats.

Med underbart sommarväder den helgen så kunde vi ju absolut inte vänta längre än så. Äntligen grillat i gott sällskap.

Komma ikapp – i bildformat

Som ni märkt har jag varit ute och rastat min Unicorn igen. Jag är ledsen för det men jag är tillbaka och förhoppningsvis snart ikapp med bloggandet.

För att komma fram till dags datum så tänkte jag att ni skulle få det i en annan variant, lite som i tv. Där allt är förberett och går av bara farten. Vi tar det hela i bilder och mindre text, så får jag helt enkelt gå in mer ingående i respektive del sen. Låter bra?

Örebro-50-2

Örebro-50-1

Örebro-50

Vi spenderade påskafton i Örebro. Jag har ju, sedan december planerat en suprise för Lelle eftersom han fyllde 50 i Januari. Han blev glatt överraskad när bästa vännerna stod i barnens hotellrum…bara så där 🙂

Vi passade på att ta en fika mitt på dagen, jag gick emot min nya allergi som flutit upp till ytan, och drack en så gooood latte.

Allergier

Här kom allergisvaren: Mjölkprotein is a big NO NO. Som om det inte var tillräckligt att hålla sig ifrån gluten. Den ena utesluter oftast inte det andra.

Där rök mina KinaPuffar 🙁

Utöver det så ska jag nog inte ens titta på en banan medan jag någon gång ibland får äta kål och broccoli  i alla dess former. Nu ska man vänja sig att vara utan och hitta nya alternativ.

Töntat

Vi har töntat oss, i vanlig ordning. Jag och Oliwer bytte face för en stund. Så himla barnsligt kul 😀

Nya-byxor

Köpt nya jeans. Ser dock supersur ut. Ta det inte så allvarligt! Jag ser ut så när jag är koncentrerad och behöver absolut inte vara grinig för det.

Nya-byxor-2

Big but mama med en släng av hjulbenthet….lovely. It´s me and without it wouldn´t be!

Tycker det händer saker hela tiden men det lär ju komma upp inom kort isåfall 🙂

Hur har du haft det?

Utanför bloggen…

…har jag jobb, familj och vänner som behöver sin icke dokumenterande tid. Därför har min blogg varit tyst på senaste.

Som jag tidigare nämnt så är början på mitt liv som 37-åring ganska guppig och så är det just nu. Jag måste välja att prioritera och den senaste tiden har jag valt att göra det, på bekostnad av annat eller andra. Så är det väl egentligen hela tiden men med mindre gupp på vägen.

Mitt liv har väl något enstaka gupp men jag delar mitt liv med andra och deras är mer eller mindre guppiga just nu, därför finns jag där. Jag vet att de hade funnits där för mig. Jag tar av min tid för att stötta i telefon, väljer utan att tänka annat när jag väljer bort en solig söndag för att tillsammans lyssna och lösa.

Just nu måste jag välja för stunden, därför har mina bloggstunder också blivit drabbade. Hoppas ni har förståelse.

Utöver det så har vi hunnit sälja bussen, med lite sorg i hjärtat och en viss saknas. Även här var vi tvungna att prioritera.

P7280149

Den blå var våran stuga på hjul

Jag fortsätter även min resa inom min egen hälsa, något jag vet har tagit stor energi för mig och mina nära. Jag har under nästa två års tid kämpat för att bara finnas kvar. Värst var ju första året och idag kan jag med stolthet säga att jag läste och löste det på egen hand, utan svensk sjukvård. Det har kostat en smärre förmögenhet men varenda krona är det värt. Jag finns kvar, jag går inte ner ett halvt kilo per dygn, jag har ingen konstig hjärtrytm, jag sover, jag jobbar heltid, har sänkt mina egna antikroppar och prover osv. osv. Men det bästa. Jag finns kvar tillsammans med mina nära och kära, värt varenda krona. Det är dock synd att man inte kan få ersättning för de pengar man egentligen lagt ner, eftersom Sverige egentligen ska ha sjukt bra och gratis sjukvård.

Min anmälan till IVO lades ned. De tittade endast på ett av alla ämnen och gömde sig bakom någon % som skulle rättfärdiga sjukvårdens sätt att agera. Vid ett ingrepp. Inte vid näringsbrister, provtagningsbrister, bemötande eller annat. Synd!

Idag orkar jag finnas för mina nära, vilket jag mer än gärna gör.

Men vid sidan av så fortsätter jag. I tisdags förra veckan var jag in till min goa privatklinik för att ta ytterligare ett prov. Jag har tagit Allergi III prov, eller prov på IGg. Det är födoämnen som man är känslig mot, där reaktionen inte kommer på en gång utan kan komma efter tre dagar eller en vecka efter man har intagit födoämnet. Som att leta efter en nål i en höstack utan prov. Visar det känslighet så lägger vi upp en plan. Det kan också påvisa brister i matsmältningen.

Jag får veta om ca. 3 veckor.

Var även till min endokrinolog som var nöjd med vad nya ultraljudet av buken visade och EKG. Jag ska nu ta nya prover när nästa vinter närmar sig för att sedan ta med mig provsvaren till mitt nu årliga besök hos honom.

Han vill ha koll på min lever, mina hormoner och min sköldkörtel. Första läkaren som faktiskt följer upp!!!

Så har det sett ut lite och jag lovar att jag ska bättra mig, när mina nära och kära har hamnat på stadig grund.

Seriös på kort…nä!

Jag må vara en seriös person som tar mitt jobb på största allvar när det kommer till att prestera, ordning och reda osv. Men vi har sjukt kul på jobbet också. Det går knappt en dag utan att vi skrattar från hjärtat. Mitt jobb och mina arbetskamrater är lite som en extra liten familj. Vi har en skön stämning och samhörighet.

Men när det är dags för fotografering går det sällan så bra för mig. Jag blir kass på bilder, framförallt när jag är medveten om att bilderna tas. Mig måste man fånga i naturligt leende med naturlig chargong om jag ska bli bra. Nu blev det inte så himla bra.

received_838013119644617

received_838013162977946

received_838013232977939

Att genera Maria är det roligaste som finns, man ska inte vara så himla känslig 🙂

received_838012746311321

received_838012946311301

received_838013079644621

Får så himla snygg kroppshållning när jag sjunker ihop 🙂

received_838013039644625

received_838012769644652

Det skulle vara en utmaning för en fotograf att få mig att se bra ut på bild, jag antar utmaningen 🙂

Jag har insett faktum, jag blir aldrig bra på kort och jag tycker bara att det är konstlat att bli fotograferad. En hel dag på mässan i ansvarsfullt tillstånd gjorde att jag bara var tvungen att få lite humor 🙂

Jag gillar er brudar 😉