Seriös på kort…nä!

Jag må vara en seriös person som tar mitt jobb på största allvar när det kommer till att prestera, ordning och reda osv. Men vi har sjukt kul på jobbet också. Det går knappt en dag utan att vi skrattar från hjärtat. Mitt jobb och mina arbetskamrater är lite som en extra liten familj. Vi har en skön stämning och samhörighet.

Men när det är dags för fotografering går det sällan så bra för mig. Jag blir kass på bilder, framförallt när jag är medveten om att bilderna tas. Mig måste man fånga i naturligt leende med naturlig chargong om jag ska bli bra. Nu blev det inte så himla bra.

received_838013119644617

received_838013162977946

received_838013232977939

Att genera Maria är det roligaste som finns, man ska inte vara så himla känslig 🙂

received_838012746311321

received_838012946311301

received_838013079644621

Får så himla snygg kroppshållning när jag sjunker ihop 🙂

received_838013039644625

received_838012769644652

Det skulle vara en utmaning för en fotograf att få mig att se bra ut på bild, jag antar utmaningen 🙂

Jag har insett faktum, jag blir aldrig bra på kort och jag tycker bara att det är konstlat att bli fotograferad. En hel dag på mässan i ansvarsfullt tillstånd gjorde att jag bara var tvungen att få lite humor 🙂

Jag gillar er brudar 😉

En helt vanlig lördag

Vad händer egentligen i er vardag? Min verkar inte ha någon variation mer än nya skämt på jobbet, annars ser dagarna likadana ut. Till och med helgerna.

Jag kan tycka att det är rätt skönt men ibland vill man ha lite förändring. Nu har ju jag projektet hallen, det krävs dock att Lelle får samma längtan och glöd till förändring.

Helgerna då?

Lördagarna fullbokas med bandymatcher och ridning. Igår krockade dock dessa två och vi fick ett till barn på köpet, som fick följa med till ridningen. Vi har ju tacksamheten att ha nära vänner med barn som leker med vårat. Vi brukar få låna varandras barn när det behövs. Det är ju inte alltd som en familj med fler barn som har aktiviteter faktiskt kan få ihop kalendern.

Igår hade Thindras storasyster fotbollscup och för att inte tråka ut Thindra alla timmar så fick hon vara en del av vår familj. Fungerar riktigt bra. Härom veckan så fick Thindras äldsta syster följa med oss till ridningen för att leda Ängla. Julia ville till stallet och Ängla skulle rida. Fungerar utmärkt.

Ängla-rid1

Ängla-rid

Ängla gosar med Tussie (en av stallets tre katter) innan hon blev tilldelad den största hästen Boris för dagens ridlektion. Hon har inte riktigt vågat rida dessa stora tidigare och därmed undvikit att tacka ja när hela gruppen fått möjligheten att välja. Igår blev hon tilldelad och det fanns inga kryphål. Hon älskade det.

Glad att hon hittat sin rätta plats för fritidsintressen och hon längtar varje vecka.

Armband med visdomsord…

i en fin spontan tanke var vad som låg hemma i min fruktskål på köksbordet i fredags.

Armband1

Det är sådana saker som träffar mig rätt i hjärtat. Spontan omtanke, kanske för att jag är så kass på just det själv. Jag skulle verkligen vilja ha den egenskapen själv, att bara för att visa med en liten sak att en person betyder något i mitt liv. Bara för att…

Ängla besitter den egenskapen och den har hon nog ärvt av sin pappa som faktiskt då och då kan få sina infall att ge mig en spontan fin tanke. Dessvärre har jag den senaste tiden upptäckt att både min “Frieri-ring” har tappat sin sten 🙁 och min “Ring-från hjärtat” har tappat sin sten i form av just ett hjärta.

De som känner mig, om jag inte redan nämnt det i bloggen, så bär jag vara smycken med mening. Så lite historia bakom mina smycken:

Jag bär en tunn, tunn guldring jag fick av en barndomsvän i 7:e klass. Min “Kärleks-ring” som jag fick av Lelle när han kom hem från Thailand i början av vårt förhållande, i den guldringen sitter sju små stenar. Min förlovningsring som har inristningen: Min puzzelbit. Min “Frieri-ring” fick jag när Lelle överraskande och planerat friade till mig på en nästan tom restaurang med underbar utsikt, rosa champagne och jordgubbar. Min “Ring-från-hjärtat” fick jag av Lelle när han hade sin mindre hjärtinfarkt för några år sedan. Ett bra tag bar jag också Lelles tumring på min tumme, den ramlade dock av när jag blev sjuk och smal.

Mitt namnhalsband med tre ringar där varje ring har ett namn: Lelle, Oliwer och Ängla, som jag köpte till mig själv för födelsedagspengarna jag fick från mina kära svärföräldrar.

Mina armband är ett Pandora armband med, för närvarande, 2st berlocker i form av ett litet hjärta med stenar på vardera sida. Delar man hjärtat så står det You i den ena delen och Me i den andra. Den andra berlocken är i form av Amour. Amour brukar jag skoja om. Han stör mig för att jag fastnar i allt med hans vingar men jag tycker om honom för att han är fin, som min kärlek till Lelle. Ibland kan han reta gallfeber på mig men jag älskar honom trots det.
Mina pärlarmband, svart/vita med texten Forlife på det ena och Fuck PMDS på det andra. Forlife är en insamling för cancerforskning som några närstående till cancersjuka startat då de fått se sjukdomen på nära håll. Vill du stödja deras insamling så kan du läsa mer om det i mitt tidigare inlägg om ForeLife – Zero Cancer.

Nu till “Det-fina-spontana-tanke-armbandet” som låg där på lunchen i fredags. Ett rosa pärlarmband med texten Enjoy the Little things. Det fick jag i från min vän Carolina, som också bloggat här på UNIQE. Jag tackade från hjärtat och frågade varför, jag fick svaret: För att Du är Du!

Armband

Bara för att!

Kick Off med jobbet och Carola

Igår var vår Kick Off med jobbet inbokad. Vi träffades hemma hos cheferna på fördrink och skratt för att sedan gemensamt glida ner till Tammsvik. Eftersom vi var VIP för kvällen så gled vi igenom entrén på en sekund och blev hänvisade till VIP-hyllan för gratis dricka och Wrap.

I VIP-tältet hittade vi bla. Magdalena Graaf, en författare och person jag diggar. Hennes sätt att vara kändis på ett icke kändis-sätt är jordnära och mänskligt. En helt vanlig människa med humor i mina ögon. Klockren! Följer självklart hennes blogg.

På VIP-hyllan gled Sonya Aldén upp och minglade, hon stod sedan precis framför oss när konserten med Carola började. Hon är också en person jag ser som en jordnära och mänsklig kändis. Ett riktigt gott betyg från en av alla som de verkligen blir dömda av.DSC_0020-(7)Sonya Aldén i vit kofta

Jag kommer på mig själv att placera kändisar i fack, varför? Jo, det är nog för att jag gör det med alla människor i mitt liv. Jag måste placera alla i fack för att kunna sålla vilka som är viktiga i just MITT liv. Jordnära, ärliga, mänskliga och humoristiska personer hamnar väldigt nära mitt hjärta. Oavsett om jag inte känner de eller inte, det liksom utstrålar det. De som har andra egenskaper hamnar i andra fack, lite lite lägre ner i min näringskedja dock men de hamnar varken som förebild eller vän heller. Bekant kanske, om de har tur 🙂

Men igår blev jag lite star-stucken. De var ju överallt 🙂

Carola är ju grym och en artist som alltid kommer att finnas kvar i Sverige, till och med om 150 år eller så. Hon har gjort så mycket för så många och hon gör det med bravur. Hon verkar vara en varmhjärtat person. Jag diggar henne också.

Tre väldigt starka personligheter på olika sätt men jag är imponerad. Helt vanliga personer som faktiskt delar med sig till oss dödliga.

Vi dansade och skrattade tills jag och Maria begav oss hemåt medan resten av gänget svängde sina lurviga på schlager-bars-golvet.

En riktigt trevlig kickoff med personer jag diggar, både till vardags och som tv-tittare.

DSC_0023-(5)

DSC_0015-(7) DSC_0016-(7)DSC_0019-(7) DSC_0021-(7)DSC_0022-(6) DSC_0024-(6) DSC_0025-(6)

Naturlig spontan-grillning

Det här gillar jag. Det ramlar in vänner på baksidan och avbryter mig i min gigantiska städning, bara av viljan att kravlöst umgås. Det blev lite av nykteristernas sammankomst på vår baksida medan resten av landet (många av våra invånare) låg med huvudvärk, ångest och hjärtklappning p.g.a. kroppens hårda jobb att rensa ut alkoholgifterna som var så otroligt roligt att hälla i sig dagen innan.

Nina, Matti, Vera, Lelle och jag bara va med en kopp kaffe. Okej, jag kanske inte bara va. Jag har ju faktiskt äntligen fått ut den gamla soffan, som verkar vara ett gediget hantverk från långt tillbaka, som jag fortsätter rensa på häftklamrar och nubb. De måste ju i alla fall ha haft resurser på den tiden. Fy helvete vad de har förankrat tyg och stoppning i denna!!
Potatissäckar, halm, spån och ull är bara något av allt de använde sig av. Nu har Ina fått tag i den och nu ska den moderniseras. Innan den förmodligen läggs ut till försäljning, vi har ju dessvärre platsbrist.

Soffan

Vi kom överens om att grilla tillsammans med Vera och Matti inkl. barn. Nina har jobbat natt så hon skulle kliva i liknande outfit som jag spenderade dagen med. Mysbyxor, t-shirt och osminkad med håret i en slarvig knut. Ja, jag lade ju inte koncentrationen på att se bra ut igår, om man nu lyckas med det någon dag 🙂 Nä, jag körde Ina a´la naturell igår.
Ingen vacker syn men det är det bästa med vänner, de skiter fullständigt i det yttre och gillar det inre 😉

Grilla

Spontan-grillning är nog den bästa grillningen. Inga krav på fina dukningar, utseende och planerande. Det blir som det blir, åter igen a´la naturellt. Alla får vara som de är, gemenskap och bara vara för stunden.
Trevligt!

Så vad hände med min städning? Den stannade upp mitt i men det gör inget, det är ju ändå ett oändlighets jobb 😉 Ta det som det kommer!

Vad gjorde Du igår, midsommardagen?

Foto: Ina

Fika gillar vi

Eller som min lillasyster hade sagt: Du får ju snart bullkoma av allt fika 😀

Riktigt så illa är det inte, det är ofta kaffe utan dopp när jag säger eller skriver fika. Men i förmiddags stod Lelle i köket. Han verkar ha kommit in i en av sina sockerkaks-perioder. Vi bjöd hem Matti och Vera på fika, de ville nog ändå höra hur natten gått för lilla T som sovit över för första gången hos en kompis.

Det hade ju gått relativt smärtfritt för oss alla. Hon kom in till mig i sängen imorse kl. 06:20 med en stor krokodiltår på kinden och sin sista lilla framtand i handen.
– Vad har du gjort?, frågar jag.
– Min tand!, snyftade hon innan hon fortsatte. Jag drog ut den!!
– Ja, men varför är du ledsen då? Nu är du ju ytterligare lite större och det är väl roligt?, Svarade jag.
– Jaaa, sa hon och sprang ut till frukostbordet.

Klart! Det var väl den enda smärtsamma episoden av dygnet.

Efter den fikan kom Nina förbi på kaffe och soff-häng. Många skratt i raggsockor och söndags brallor blev det.

Ängla har varit ute och lekt hela dagen eftersom det kom rejält med snö under både gårdagen och idag. De byggde pyramid av snö genom att forma den med hjälp av en hink. Om det ändå varit barnens påhitt. Nä, det var Lelles. Jag bara älskar barnet i honom (när han inte trotsar 🙂 )

Jag vill så gärna hitta Det Där som jag brinner för igen. Idag har jag målat lite och det kan vara skönt avkopplande och kreativt men jag känner för att få det där pirret när något stort och positivt spännande ligger och gror. Det lär väl tiden utvisa?

Jag ser i alla fall fram till februari när min knasiga like (Sis) och ev. de små knasiga avkommorna i vår likhet (Thea och Tilde) kommer för att hälsa på resten av familjen Knas. Det ska bli så roligt!

Så vad har jag gjort idag mer än det? Nä, ligger mest här och duger 😉

Vad har du gjort i helgen?

En dag som denna

Idag har det varit en av de bättre dagarna. Vaknade efter 9 timmars sömn, underbar sådan. Några helt okej timmar på jobbet varvades sedan med kvalitetstid med Lelle.

Inhandling av fredagens myspys kombinerades med att hämta ut beställda paket. Jag fick såpa och “Tuttkassar” (som Nina hade sagt). Såpan ska jag berätta mer om när jag provat den, den ska hjälpa mot det mesta så jag återkommer till den vid senare tillfälle.
Tuttkassar behöver de flesta gummor som fött barn och brösten ramlat ner någon våning 😉 Har inte provat den än men jag hoppas att den sätter grejerna på plats.

Annars har jag pratat och skrattat oändligt med Sis och Nina idag. Det behövde jag verkligen! Finns det något som är så härligt som att skratta från hjärtat? Och vi är allt annat än normala när vi sätter igång.

Säger som syrrans kille sagt till henne: “Att umgås med dig och din syrra är som att gå på droger utan droger”. Det är vad vi syrror kallar påverkande humor 😀

Sen har ju syrrans minsta gjort framsteg, hon har blivit rymningsbenägen:

MOV_38641

Dessutom kallar hon moster för “Jos”!! Söta lilla huligan.

En skit bra början på 2015

Nyåret firades in på ett lugnt sätt. Vår vän Perre var på besök och oxfilén är en garanterad nyårsmiddag. I år hade vi Oliwer hemma, tidigare har han firat med pappa för att mamma är så mjäkig och rädd om honom vad det gäller smällare.

För mig finns det en klar syn på det hela med fyrverkerier: Det finns en åldersgräns av en anledning, jag ser farorna i dessa trots att barnen inte smäller själva och jag tycker att varje kommun skulle ta på sig ansvaret att ställa till med ett nyårfirande av raketer under kontrollerade former och att endast dessa skulle få tillgång till inköp av dessa. Torr? Mycket möjligt men det skulle bespara en hel del olyckor och lidande.

Staten kan gå in och sätta rökförbud och kontrollera vart människor får röka och inte, för att bespara lukt, hälsa och mycket annat. Varför kan inte de stå för kontrollerat firande av de nya åren genom att varje kommun tar på sig ansvaret att göra detta i den stora bemärkelsen att alla invånare samlas för att se det? Det fungerar ju med Valborg och midsommar? Varenda kotte staplar inte upp lite grenar och annat för att köra sin egen majbrasa?

Det var inte det jag skulle komma till men nu har jag fått det sagt också 🙂

Jag visste med mig att jag inte skulle orka vara vaken till tolvslaget och därmed planerade vi lugnt. Oliwer hade en kompis här, Perres son och flickvän dök in och hälsade på, lite bingolotto och tävling i tv-spel med rörelse. Alla tycker att jag är en pensionär som inte orkar hålla mig vaken om nätterna, deras tycke, inte mitt problem. Jag sover för att jag måste!

Jag somnar till vid 22:00, vaknar till och ser de andra vuxna slumra. Jag. en torr pensionär? Eller hur 🙂 Vi alla vaknade i alla fall till innan tolvslaget och jag visste vad som väntade mig, det väntar mig varje år samma tid. En hysteriskt rädd Ängla. Vi har under alla år försökt se raketerna från fönstren men lycktas mindre bra. Jag tröstar och tar om hand till det lagt sig innan vi tillsammans kryper ner bredvid varandra i min säng.

Den 1 Januari 2015

En seg morgon i all sin ära, lite familje film innan vi begav oss upp till Perres dotter med familj för att fika. Trevligt och helt lagom för den lugnaste dagen på hela året. Min mage började dock göra uppror på eftermiddagen men det var bara varningssignaler…..

Den 2 Januari 2015

… för vad som komma skulle. Jag hade struntat i min kosthållning vad det gäller gluten-, mjölk och sockerfritt och det fick jag lida för den här morgonen. Min mage var katastrof och jag skulle jobba. Den kombinationen var att utesluta. Det var bara att låta magen bestämma hela dagen. Det tillhör liksom min sjukdomsbild och jag vet att det kommer under någon enstaka period i månaden men nu var det nog pga. matvalet jag gjorde. Fy bubblan. Får se det positivt, det rensade ur en massa skit 😀

Redan dessa två dagar så vet jag ungefär vart början av mitt år kommer att landa men det är en mer ingående spekulering med en massa aggressioner, besvikelse och I don´t give a shit because I know and you don´t. Men den tar vi i ett annat inlägg 🙂 Jag vet i alla fall vad jag ska utgå ifrån. Jag vet att jag har rätt och jag ska se till att visa det 😉 Ett jävlar anamma med andra ord, vad vore jag utan den inställningen? 😉

Jag önskar er en jätte god fortsättning och ser fram emot att se lite mer fotavtryck från er i bloggen och portalen UNIQE. Läser du min blogg? Gör mig glad och lämna en hint bland inläggens kommentarer, jag vet att ni är många.

Följer du mig? Det kan du jätte gärna få göra, genom att klicka på bloglovin till höger så är du varmt välkommen 😉