Bankkort & lackning

Min Lennart, eller kanske mer Allas vår Lennart…

Min kära sambo har en förmåga att göra klumpiga saker. Såsom att diska diskmaskinen med handdiskmedel, på seriös väg att köpa 3cm gräs eller diska hela kaffebryggaren med kontakt och allt i diskmaskinen. Det är bara få av många saker som vi nära och kära aldrig kommer att glömma. Han har och får oss att skratta ganska ofta.

På Facebook har jag för länge sedan startat “Veckans Lennart” som jag också kört i bloggen ett par gånger. Nu är det dags igen.

Lennart är i affären och ska betala sina inköp när kortet tre gånger inte medges, han klagar till kassörskan att det måste vara frugan som tömt kontot (inte jätte troligt om man känner oss) men det var det ända han kunde relatera problemet till. När jag kommer hem så deppar Lennart över att det inte finns några pengar på kontot medan jag lugnt svara honom: “Men hjärtat, du har använt det gamla kortet, vi har ju fått nya”

Nu vänder deppigheten till skam och han ser framför sig kassörskan som skrattar gott och återigen talar om för Lennart att jag, Karolina, allt inte skulle göra så. När till och med kassörskan i affären försvarar mig i min frånvaro…det gillar jag.

Inte nog med det så rullar jag in i min Pumpa på parkeringen och får syn på det här:

Papp-bil

Pumpan & Gråsuggan.

Jag ringer till Lelle från bilen och ber honom kontrollera hur många pappkassar vi har hemma för att Ängla ska samla toarullar till skolan. (Dåligt påhitt, jag vet men det var det första jag kom på att hon kunde samla mycket av och det är ju inte helt ovanligt att skolan kräver in dessa smarta natur papp med jämna mellanrum). 
“Jag har använt 5-6st idag”, svarar han ärligt men jag hör hur han plötsligt fått ett problem att lösa.
“Det kan inte vara så att du har klätt in Gråsuggan i pappåsar?”

Lennart Lackar Gråsuggan. Gråsuggan är den bil Lelle fått för att han har totalförbud att köra verktyg i min Pumpa 🙂

Alla får sig ett gott skratt när han är närvarande och det är så himla roligt att driva med honom. Jag börjar faktiskt tro att humor är den hemliga ingrediensen i alla relationer.

Vad tror du?

Råttpitts-ögon och pensionärskaraktär

Ny medarbetarbetare i teamet på jobbet, omstrukturering av kontor som inkluderar ett evighetsskruvande av möbler och bärande.

Fördel: Min kropp har pallat, jag har grym träningsvärk men inte inflammationsartad med feber.
Nackdel: Min kropp skriker nu vila och jag har i natt sovit som en utsmetad bajshög.

Ögonen orkar knappt hålla sig uppe och det liksom bränner i dem, min kropp går nu på halvfart men det tillåter jag den också att få göra de närmaste dagarna. Jag grejade styrkepass i närmare tre dagar. Det är bara det en bonus.

Inatt ringde Änglas gigantiska väckarklocka som någon smart filur varit och petat på så att larmet var inställt, Lelle snarkat och jag har inte kommit till ro. Idag är jag en svullen melon med små råttpitts-ögon i fejset.

Idag, om inte alla dagar i vanlig ordning, behöver jag mitt morgonkaffe!

Kaffe

 

Pumpa med repor

Under tiden jag inte hunnit blogga så har det ju självklart hänt en del som jag tänkte ta upp nu i kommande inlägg. Jag väljer att börja med Pumpan.

De som känner mig privat vet vem Pumpan är, det är min kära bil. Jag älskar min bil. Dock så skulle jag ställa upp och köra några vänner för att storhandla och ska föra min Pumpa ut från parkeringsavsatsen, när jag ser hur en bil börjar backa ut från sin parkeringsplats. Jag saktar ner och hoppas att han ska se mig komma, men nej. Jag är närmar mig så till pass att han inte kan missa mig… om han tittat bakåt samtidigt som han backar, men nej.

Jag står nu stilla och han fortsätter backa!! Det här går fortare i verkligheten än när man berättar dock. Jag står som sagt stilla och nära, hinner inte lägga i backen dock. Jag ser hur hans bakände passerar min högra framlykta och jag har ett extremt hopp om att det handlar om millimeter och att han nu har upptäckt mig, men nej. Sen kommer skrapet….han glider med sin bakre blå del mot min Pumpa. Ingen knuff utan bara skrap. Jag nästan ser hur han har tagit med sig lacken innan jag kliver ut.

När jag väl kliver ut tycker han att jag har kört för fort!! Jag?! Jag stod stilla, jag hade rätten att passera honom innan han backade ut ur sin parkeringsplats men jag ville häva en olycka och hann stanna. Att han inte vrider på huvudet och håller sig till reglerna fick även jag lida för.

Bilen

Han visste att han gjorde fel. Kort togs, på skador, placering och körkort. Vårt försäkringsbolag agerade snabbt och Pumpan hamnade på lack. Lackfirman jobbade professionellt och snabbt. Min bil var klar inom tre dagar, med perfekt färg och glänsande lack på framskärmen. Ingen stor skada som sagt mer en skönhetsdetalj. Men min bil är en skönhet och rätt ska vara rätt.

Under dagarna som min bil fick en ny kulör, i samma valör 🙂 så levererade försäkringsbolaget en hyrbil till lackfirman så under dessa dagar fick jag prova köra en Volvo XC60 (tror jag den heter). En jätte fin bil men man märker ju en klar skillnad när man plötsligt kör en annan. Det var som att köra en traktor ungefär. Trögare att styra och man kände varenda liten ojämnhet i vägbanan. Underbara säten och grym teknik dock.

Hyrbil

Nu står Pumpan där, fick lite spolarvätska igår och ska få lite olja i veckan. En klapp på lacken och en puss på ratten 🙂

Jag kan medge, jag är kass på att öppna motorhuven. Lelle får vara den som kollar olja och sådana saker. Är det en tjejgrej, är det fler än jag som är kass på det? Fixar du allt själv på Din bil?

 

Lite tid men mycket att göra

Det är vad jag verkar ha men på ett positivt sätt, det negativa är ju bara att jag inte hinner med det jag verkligen skulle vilja sjunka ner i. Utveckla mig själv inom kreativiteten, det står på min periodar-lista. Bok perioden verkar vara över för den här gången, den verkar infinna sig under semestertider.

Nu vill jag grotta ner mig i former, layouter och skapande.

Utöver det vill jag hinna blogga oftare men nu när jag arbetar heltid igen så måste jag verkligen prioritera vart jag lägger min lediga tid och då står VILA högt upp på den listan.

Utöver jobbet så har jag påbörjat en bindvävsbehandling i form av massage. Det är för tidigt att uttala sig om resultatet mer än att jag lugnt kan säga att det är jätte skönt under tiden men efteråt så får jag utrensningssymtom som visar sig i extrem trötthet, lite illamående och annat. Vet dock att det är utrensningssymptom.
Jag får ju också en blodcirkulation som få har, hela fejset känns som ett brinnande bowlingklot.

Jag känner också av smärtan i bindväven jag hade förut men jag hoppas det ska bli bättre för varje gång. Jag hoppas framförallt att den ska väck lika mycket som att musklerna ska orka mer och kroppen ska må ännu bättre. Att kunna yoga 2 gånger i veckan utan att bli dålig vore ju nice. Att man blir av med celluliter gör ju absolut ingenting. Gråter ju inte blod för att bli av med en och annan skrattgrop på skinkorna 🙂

Jag ska göra min tredje behandling imorgon så snart ska jag kunna göra en liten utvärdering.

Har du provat någon behandling som du skulle vilja rekommendera din bästa vän?

Nytt hus & ostadigt väder

Den här helgen har inte gett oss solsken direkt, har det varit solsken så har det blåst storm.

Lördagen tillbringade jag med att koncentrera mig på golvet i vårt hem. Att dra fram soffan i vårt hem med jämna mellanrum är som att leka sak-letare med Pippi Långstrump. Den här gången hittade jag, förutom kinapuffar och strumpor (skyldig=jag), klossar, leksaks rotfrukter, tuggat godis, napp. Det sistnämna var det ingen boendes i vårt hus som var skyldig till. Det var Tilde, min grymt söta systerdotter som hade begravt en del, väldigt noga också. Läs syrrans blogg här!

Nu har jag äntligen rent på golven igen, det är en känsla av lyx.

Det var allt jag orkade denna dag, jag sov bort en timme efter lunch också. Det känns verkligen att kroppen måste ta igen sig nu när jag börjat jobba på 75%. Jag har backat två steg men hoppas att det bara är under en omställningsperiod. Det var ett bra tag sedan som jag behövde sova mitt på dagen, vila är en annan sak.

Idag, Söndag, så har jag koncentrerat mig på att planera kommande vecka. Det vankas skolavslutning, telefonmöten, optikern och lite annat smått och gott. Då är det skönt att ha allt hemma till middagarna så man slipper handla.

Ängla och Oliwer fick en peng i förra veckan, för att de presterat bra under den terminen som passerat. Oliwer köpte sig nya skor och Ängla investerade i Fluffy´s (den nya hamstern) välmående genom att köpa en större bur åt honom.

Fluff

Fluffy

Det där med inredning verkar inte vara Fluffy´s stora grej, det är ju i alla fall kreativt. Ängla har planer på någon hängmatta och annat. Inte ens jag har ett trevåningshus med två bostadanläggningar och bubbel-kopp och buffébord. Inte för att jag skulle vilja ha det heller men tanken var ju funny.

Själv var jag tvungen att köpa ny primer och concealer. Men herregud vad dyrt det ska vara att se neutral ut, det blir fan bara dyrare också ju mer rynkor man drar på sig men med en slätande primer så ser man ju purfärsk ut igen. (Låt mig tro det i alla fall).

Det jag kan känna mig lite missnöjd med är att jag inte hann genomföra mer än 5 yoga challenge innan jag blev tvungen att bryta. Jag tog i lite för mycket vid ett lyft och drog på mig en nackspärr från skuldran och upp i nack-roten, i torsdags. Så nu är jag halvt invalidiserad också 😀

Men jag ska börja om, så fort min kropp tillåter lite mer. Då börjar jag om från början och hoppas jag kommer längre än mitt personliga rekord, 5 hela challenge.

Nya tag!

 

FB_IMG_1430476545631

Då är jag en mega brottsling som bör vara efterlyst sedan dryga 15 år tillbaka eller nå´t. 🙂 Men jag håller med, jag önskar jag kunde ha sovmorgon till kl. 8:00. Inte ens det är en hög önskan, det är ju inte ens i närheten av vad som kallas “normalt”. Eftersom jag inte vill vara “Normal” så nöjer jag mig med 8:00 🙂

Djurkyrkogården, Loppis och Svärföräldrar

Jag hade ju lovat Ängla att hon skulle få besöka den plats där hennes älskade hamster Sammy skulle spridas. Igår passade vi på att göra just det.

Det är första gången jag besökte en djurkyrkogård och det var över förväntan. En underbar, stillsam och vacker plats. Ängla kände ett lugn av att veta vart Sammy nu befinner sig.

Djurkyrkogården

Djurkyrkogården2

Djurkyrkogården1

Efter det passade vi på att handla innan Ängla skulle sälja en hel del saker på loppis. Hon tjänade över 250 kronor på sin försäljning. Alla pengar skulle börja sparas till en större hamsterbur, till nya bebisen Fluffy. Jag hittade en vattenkokare som Carolina sålde för ynka 20 kronor, det bästa klippet jag har gjort på länge 🙂

När vi var färdiga där överraskades vi av besök, av Änglas farmor och farfar. Alltid lika trevligt.
Mycket babbel och uppdateringar om vad som skett den senaste tiden blev det.

Det var vår gårdag, hur var Din?

Dragit i handbromsen

Är man som jag så måste man lära sig att lyssna på kroppen, det är numer kroppen som säger vad jag ska göra. Till skillnad mot innan då jag överröstade kroppen och talade om vad den skulle göra och orka.

Nu har jag haft en tuff period, efter en väldigt bra period. Livet har sina ups and downs 😉

Nu började det med att jag tog med mig jobbet hem, jag var tvungen att hinna handla innan jag skulle hämta Ängla, sen var det ju dags för mat osv. osv. Kände att kroppen började spänna sig ofrivilligt, svårt att somna och magen började säga ifrån. PMS-monstret vägrade flytta ut och nära hen något försenat väl gjorde det så var det med buller och bång. Det var länge sedan jag mådde så dåligt 🙁

Som tur var så var jag “ledig” i fredags pga. möte med läkare och andra (som ingår i F-kassans oberoende utredning) för att fastställa om jag är så dålig eller inte :O Kan ingen bara sätta sig i min kropp för en sekund och känna hur det känns?

Jag försökte dra ner på tempot men det gick inte i den vardagliga rutinen jag infört. Dags att dra i handbromsen. Jag tog mig en paus i samråd med min kära hälft. Han vet vad det innebär när jag säger ifrån.

Många kanske anser att jag klagar och har förutfattade meningar men det får stå för dem. Jag måste anpassa mitt liv och min vardag för att hålla ihop och jag håller fortfarande på att lära mig anpassa mitt liv efter mitt jag, inte mitt jag efter samhällets liv (läs måsten).

Det här är min blogg och i den skriver jag dagbok, för mig och min familj. Samt för er som verkligen vill följa av någon anledning. Men framför allt för att jag vill samla ner mina bra och dåliga dagar i en minnesbok. Som jag och barnen kan återkomma till för att minnas och förstå. Det här gör jag för oss och hela bloggen är som en gott och blandat påse. Att jag för tillfället tuggar äcklig och hård lakrits (lakrits kan för övrigt vara nyttigt så se det som symboliskt i denna mening) och inte goda smakfulla rödingar är liksom ödets val.

Men nog fan ska lakritsen vara slut snart, för denna gången 😉

Jag har därmed varit hemma någon extra dag denna veckan, för att släppa krav och hämta lugn. Jag har vilat och mediterat, skrattat och haft en stressfri miljö.

Det gjorde en hel del så nu hoppas jag att batterierna räcker ett tag.

Jag får bjuda på något som inte lämnar mig i första taget och som faktiskt tar mig igenom sjuhelvetes jobbiga dagar, humor (som jag mestadels delar med Sis):

Funny-faceVi kan roa oss, trots 40 mils avstånd 😀

received_10152911973188113

Så här ser hon ut när hon ringer till mig. Bara det ger dagens leende och skratt. 😀

Vi har aldrig påstått att vi är normala 🙂

AD(H)D eller högkänslig?

Oliwer nämnde att han ville göra en ny AD(H)D utredning, kanske inte är en så dum idé men jag måste läsa på lite mer.

Oliwer fick diagnosen ADD när han var 8 år och Ängla, som bara gjort miniutredningen, har drag mot ADHD. Jag har ju som jag skrev tidigare, alltid känt att jag är annorlunda. Med tanke på mina barns “eventuella” diagnoser så vet jag att jag också har det. Jag tror dock att vi har en högkänslighet och inte AD(H)D. Vi är helt enkelt mer känsliga på gott och ont, det till vår fördel utöver det “normala” om vi får balans på det.

Allt det här vet jag kan förbättras med kosten, rutiner, struktur, verktyg och kommunikation.

Det finns vissa saker som är oerhört lika AD(H)D och HSP (Highly Sensitive Personality) eller Stark-Skör som också kan vara en enklare beskrivning. HSP är dock ingen bokstavskombination som man kan få en diagnos på, utan ett personlighetsdrag. Det finns dock vissa saker som särskiljer dessa drag åt. Många med AD(H)D medicineras och blir bara sämre, i själva verket så är de bara precis som de är. Det är ju ADHD också men någonstans så ska vi människor passa in i denna samhällsram där alla barn ska kunna koncentrera sig i klassrummet, då får många barn medicinering om de inte klarar detta. Är inte det fel? I själva verket så är det skolmiljön som behöver bli lugnare. Är inte det samhällets uppgift?

Alla är vi olika (unika om jag får säga det själv) och alla kan inte passa in i likadan-heten. Varför kan man inte få vara precis som man är och utvecklas till den starka individ inom sitt eget område? Alla gillar inte matte, alla gillar inte stök och rörelse osv.

Man har rätt att få vara precis som man är! Svårigheten är bara hur man anpassar sitt liv efter sin personlighet i dagens samhälle.

Det gäller att hitta sin personliga balans.

8113a5f92616d9d488c4964080871921


Uppdatering: 2017-03-06

Det är skönt att man lär sig saker hela tiden, det är dock också sorgligt att man på något sätt har låtit sig luras.

När jag skrev inlägget ovan, den 1 februari 2015, så hade jag precis hittat information om högkänslighet och diagnoserna ADD och ADHD började luckras upp. Något jag tidigare svalt med hull och hår, för att någon motiverade mig till det. På ett eller annat sätt lade någon form av fakta i handen på mig. Levererat och klart, bara svälja och tacka, ta sin väska och gå. Gå in i en värld där man på något sätt anpassar vardagen till jaha, vi lägger den här diagnosen i fokus och anpassar livet efter just den.
Jag kan känna mig dum, varför efterforskade jag inte redan då?

Idag måste jag säga att den diagnoserna ADD och ADHD har så gott som suddats ut i min värld. Depression är något som ingen längre kan lura mig till att det är en diagnos. Det finns garanterat fler “diagnoser” som jag skulle sudda ut. Men vad vet jag, jag är ingen läkare eller psykolog med en utbildning i grunden. Men jag har mig själv att relatera till, jag har släkt att relatera till, ett förflutet att relatera till, känslor att relatera till och ett jävla driv att få veta orsaken till saker och ting.

Jag kan bara ta mitt ena barn som exempel, Oliwer. När han var sju år hade han sitt tredje ångestanfall, ett barn med ångest är ett tecken på att något inte är bra.
Med min brist på kunskap inom det området så gjorde jag som alla andra föräldrar gör, jag tar med honom till BUP. I hopp om att dom kan sin sak, vilket jag då även tror. Vi sökte oss mest dit för att vi som föräldrar inte riktigt visste hur vi skulle hantera situationerna men dom ville höra en ADHD utredning, vilket vi gav vår tillåtelse till.

Oliwer fick diagnosen lindrig ADD och vi blev ifrågasatta om vi ville medicinera, stoppa in narkotikaklassade preparat. Tack och lov för min orubbliga grund till att “läka” allt med piller. Vi tackade nej, lite efterforskning vad det gäller omega3 och omega6 fettsyror så fick Oliwer ta det istället. Vilket faktiskt gav resultat.

Vi som föräldrar hoppar på en AD(H)D utbildning och lär oss en massa men jag har något som fastnade extra mycket, som ett tuggummi mot tyg som låter sig torkas in.

Vi fick kunskapen och bildvisning om att ADHD och ADD har med hormonet kortisol att göra, barn med ADHD har ett högt påslag av kortisol medan barn med ADD har litet påslag. En fråga jag fortfarande ställer mig är: Varför kontrollerar man inte kortisolnivåerna på barnen innan man lägger in syntetiska och narkotikaklassade preparat i kroppen på dom? Om man som utbildad vet att kortisol är en stor del av orsaken, varför tar man det inte steget längre?

Hade dom tagit kortisolprov på barnen så kanske dom också hade upptäckte eller vetat med sin utbildning att kortisol tillverkas i binjurarna och är ett sorts stresshormon, binjurarna kan inte producera kortisol i så hög mängd under längre period. Det gör att dom till slut blir trötta och inte orkar producera, vad händer då? Jo, barnen blir vad sjukvården kallar “utbrända” och oftast skyller dom på någon yttre faktor som skapat detta, trots att kroppen jobbat stenhårt under längre tid. Med s.k. utbrändhet kommer också depression och för att häva det symptomet (eller diagnosen som läkarna kallar det) så stoppar dom i lite syntetisk antidepp. Kroppen är redan i obalans och har varit redan innan allt satts in, för att man inte kontrollerar grunden till kortisolpåslaget så har man istället skapat mer oreda i barnets kropp.

Att kortisol också har att göra med sköldkörteln, jodbrist och annat är något en enda läkare skulle ta sig vidare till. Du får idag heller inte hjälp om det skulle vara så att du får remisser för läkarna är inte tillräckligt pålästa, accepterar inte det naturliga som kan läka kroppen och läkemedelsindustrin måste tjäna stora pengar. På dig och ditt barns bekostnad.

Jag är så glad att jag aldrig satte in något på Oliwer, han har idag symptom som jag kan koppla till ev. sköldkörtelsjukdom. Jag kan dock inte ta prover på honom då han är spruträdd och tillräckligt stor för att ha en egen vilja. Jag får vänta här, hur lite jag än vill. Tills den dagen han ber om det själv.

Jag har sett hur svensk sjukvård har förstört åratal för personer, det gör mig ledsen. Det är dom man vänder sig till när man verkligen behöver hjälp.

Idag är jag glad för all kunskap som jag kan suga åt mig, det jag har lärt mig den riktigt hårda vägen. Men jag kan själv! Och jag kan hjälpa mina barn. Men en liten bit av mig känner som jag nämnde ovan, så dum över att jag en gång gick på det och förlitade mig till det.

Rappa kommentarer

Det är vad min son är grymt bra på. Han missar aldrig ett tillfälle att snyggt och sakenligt sätta sin motståndare på pottkanten. Han gör det dessutom med sakenlig fakta och rättvishet när det väl gäller, en och annan groda faller ju den munnen också 😀

Igår låg han tvärs över min yogaboll och lyssnar på någon som sjunger på Youtube, han tyckte tjejen som sjöng gjorde det bra medan Lelle tyckte annorlunda. Så här gick det, snabbt och smärtfritt….nästan:

Lelle: “Jag tycker någon kan tala om att hon ska sjunga i duschen”
Oliwer: “Jag tycker någon kan tala om att du inte kan sjunga alls!”

Klart! 😀